CHOSEN GOSPEL SINGERS
The Lifeboat
Specialty/Amigo SP 7014
8

Den afro-amerikanska gospelmusikens guldålder inföll under perioden från mitten av fyrtiotalet till slutet av femtiotalet.
Av de många legendariska grupper (the Pilgrim Travelers, Soul Stirrers, The Original Five Blind Boys of Alabama, The Swan Silvertones, etc.) som då gav ut sina skivor på Art Rupes ultrahippa Specialty Records är nog The Chosen Gospel Singers de mest gåtfulla. Allt de spelade in var av högsta kvalitet, trots att de efter i stort sett varje ny singel fick lov att ersätta någon eller några av rösterna med nya, som även de försvann lika snabbt. Faktum är att av de som den 11 november 1952 gick in i Universal Recorders-studion i Hollywood och gjorde gruppens första inspelningar för Specialty hade samtliga bytts ut redan till fjärde inspelningen 18 månader senare.
Orsaken till de ständiga skiftningarna hade inget med usla sånginsatser att göra (tvärtom, tro mig!), utan med killarnas oerhörda problem att behålla sina vanliga jobb samtidigt som de åkte runt västkusten och uppträdde på fredags-, lördags- och söndagskvällarna.
Själv föredrar jag de tidiga inspelningar som gav gnistrande diamanter i form av »The Lord Will Make a Way Somehow«, »It’s Getting Late in the Evening« och den skrämmande, spöklika »One-Two-Three«. Bortsett från en del knappande med fingrarna och stampande med fötterna är de framförda a cappela, vilket inte hindrar den gastande tenoren John Evans och den dånande barytonsångaren Sam Thomas att framföra en musik som svänger sönder skallen på vilket däggdjur som helst.
Chosen Gospel Singers musik har ingenting med svenska kyrkan eller ens Nya Testamentet att göra. Här förs en verklig kamp mellan det goda och det i den svenska kyrkan ofta bortraderade onda, mellan himmel och helvete. Här är även djävulen en kraft att räkna med.