B.B. KING
King of the Blues
MCA MCAD4-10677
8

Ännu en imponerande CD-box ser dagens ljus — ett välbalanserat tvärsnitt inspelningar, ett fantastiskt häfte med massor av underbara historiska fotografier och en välskriven Colin Escott-essä, ursnygg förpackning, bra ljud.
En av bluesmusikens stora stilbildare och ambassadörer sammanfattad och paketerad.
Ändå är jag osäker på om det är så här man bäst övertygar nya lyssnare om Kings storhet. Mina invändningar är två:
1. King är som mest imponerande från en scen. Kanske inte i dag, när han börjar bli gammal och lite bekväm av sig, men jag har sedan slutet av sextiotalet och långt in på åttiotalet upplevt en lång rad King-konserter som överglänser allt han gjort på skiva. Så är det bara.
Och mina absoluta King-favoriter på LP har alltid varit två live-inspelningar från mitten av sextiotalet — »Live at the Regal« (en av de tio bästa bluesplattor som någonsin getts ut!) från 1964 och den två år yngre »Blues is King«. Regal-plattan är här representerad med ett, säger ett spår, den andra med två.
Båda finns numera dess bättre återutgivna i sin helhet på CD. Och den förstnämnda säger mer om Kings bluesmagi och speciella magnetism än hela den här boxen. »Blues is King« är inte mycket sämre. Skaffa båda.
2. Sina bästa, mest fokuserade studioinspelningar gjorde King under femtiotalet — med assistans av folk som producenten Sam Phillips, musikern/fixaren Ike Turner och bandledaren Maxwell Davis. Det var också under den perioden King skrev sina bästa låtar. Nu ligger väl i och för sig inte hans storhet i själva låtskrivandet, men det är inte många bärkraftiga kompositioner han åstadkommit sedan femtiotalet.
Plocka fram boxens första CD och lyssna till draget i »She’s dynamite«, den vilt sprakande elektriciteten i »Please Love Me« och den sensuella laddningen i »You Upset Me Baby« och fråga er sedan om ni inte vill ha mer av den varan. I så fall får ni gå någon annanstans, för femtiotalet representeras i boxen av sammanlagt sju spår! Engelska bolaget Ace har däremot på en lång rad LP och CD gett ut Kings femtiotalsinspelningar. Alla är värda att ha.
Tillbaka till boxen, som ändå definitivt har ett eget värde.
Till saken hör att Kings utgivning under de drygt trettio år som gått sedan han skrev på för storbolaget ABC (sedermera införlivat i MCA) varit rejält ojämn och ibland rent hållningslös — har han inte flirtat med Las Vegas så har han flirtat med den vita rockpubliken. Och ibland har han inte vetat vad han skulle flirta med, men har gjort det ändå… Precis där, mitt i det dilemmat, har den här boxen sin styrka och funktion i det att den sorterar bort skräpet och lyfter fram pärlorna. Som är många.