Efter att ha sett detta band live i Västerås på Lögarängen blev jag så imponerad att jag på stående fot beslöt att boka en tid med dem i det beryktade E18-huset där de har sin replokal, för att du, ädle läsare, också ska få ta del av detta enormt bra punkrockband. De har en egenutgiven CD ute för 50:- + porto och tydligen är det något på gång med Burning Heart, men det är live de verkligen kommer till sin rätt. Äh, nu har jag skitsnacket färdigt — över till intervjun.

(T = Thomas – trummor, S = Sami – gitarr, R = Rickard – gitarr, Mi = Mattias – bas, M = Mårten – sång. Johan = wacko-intervjuare)

Börjar med en vanlig, tråkig tråkig fråga; hur började ni spela och sådär?
M: Det var såhär ifrån början att jag, Sami och Mini (Mattias /red) och en som heter Krille, vi hade absolut inget att göra förutom att… ja, vad fan sysslade man med då? Ja, poängen var iallafall att vi inte hade nåt att göra så vi satte ihop ett band och då kom ju genast nästa fråga; ingen kan ju spela nånting… men det fick vi skita i. Så vi började spela hemma i mitt förråd, utan trumset.
S: Vi hade en kista som fungerade som trumset.
M: Just det och händer som trumpinnar. Efter det så… ja, då sjöng både jag och Sami…
S: …och Krille spelade gitarr.
M: Sen lyckades vi iallafall fixa en replokal i vår gamla skola och då började Krille spela trummor istället.
S: Nja, Atte spelade trummor först.
M: Sen spelade iallafall Krille trummor och vi kickade Atte och du Sami började spela gitarr…
S: …och Mini bas.
M: Sen tog vi med Rickard på andragitarr.
R: De hittade mig i en källare när jag spelade med INSULIN.
M: Fram till det som blev Bombshell Rocks så hade vi en jävla massa namn, men i stora drag var del först DOWN & OUT som sen blev BSR och där befinner vi oss idag. Vi har funnits i ungefär i 1 1/2 år…
S: Nja, i två år som BSR.

Hur länge har Thomas (Nisse-Perra) varit med då?
T: I ett år ungefär.
S: Vi kickade Krille för ungefär ett år sen, för han ville bara skejta.

Ni har väl varit med i en massa band förut, t ex du Thomas?
T: Jo, i PLAINTIVE CRY och KIRBY.
Du då Rickard?
R: Jag har spelat i INSULIN, det är nog det kassaste band jag varit med om, vi repade i ett halvår och gjorde en låt…
S: Ni hade ju två låtar på spelningen.
R: Hade vi?
S: …och då var det Krille som trummade (Fasligt tjat om denna Krille, vem är vem i v-ås /red)

Vad tyckte ni om spelningen i lördags då? (7/6 -97)
R: Det var skoj som fan.
M: Ja, jag tyckte alt det var kul.
T: Nej, jag tycker inte att det var så jävla bra.
Mi: Nej, inte jag heller, jag var fan inte på humör.
R: Jag tycker att det är bland det roligaste vi gjort.
M: Ja, det tycker jag oxå.
Det var ju ett sjuhelsikes drag iallafall.
T: Stockholm är det roligaste jag varit med om, eller hur Mini?
Mi: Äh, håll käften.
Vad gillade ni UNION 69 då? (Råvidriga, se recension)
S: De var kassa och dumma i huvet.
M: ja, helt vidrig attityd.

Vad gör ni annars då?
M: Det är en jävla massa.
Mi: Åker dumper.
VA!?
M: Ja, Mini kör dumper. Jag har just gått ut skolan och jag och Thomas håller på att starta ett skivbolag. Gått kurser på arbetsförmedlingen och fått lite hjälp av ALMI och så. Det är väl bara den ekonomiska biten kvar, som i och för sig är det största biten…
R: Sami går på datorteket.
Mi: Jag med.
Kör du dumper och går på datorteket?
Mi: Jag kör dumper på helgerna.
Hmm… många järn i elden där…
M: Så spelar vi fotboll och kastar lite frisbee och sådär.
R: Köpt en båt har vi gjort — en riktig racerpärla.
Det där skivbolaget, är det tänkt att ni ska ge ut era egna prylar?
M: Nja, jag vet inte, vi får se. Jag vet inte hur lång tid det tar när vi väl kommer igång, så det känns som att vi helst skulle vilja släppa nåt nytt med bandet snabbare. Men vi vill ju helst göra både och, släppa både eget och andra band.
Hade ni tänkt på lokala band då, eller?
M: I den här stan verkar ju inte banden hålla på särskilt länge, två månader brukar de väl hålla igång ungefär… så jag vet inte, nåt bra vill man ju släppa helt enkelt. Thomas du får snacka lite du oxå.
T: Jaja, jag håller med.
Den här skivan ni har ute, har ni släppt den själva?
M: Ja, det var egentligen meningen att det skulle släppas fler skivor på det sättet.
R: Men killen som höll i det började spela TV-spel istället.
M: Egentligen skulle pengarna som kom in ifrån vår skiva gå till att släppa en skiva med SENTENCE TO LIFE, som vi delade replokal med förut, och så skulle de i sin tur släppa en skiva med några andra och så skulle det gå vidare sådär (extremt jävla bra idé!!! /red). Men så splittrades även de efter ett par månader så det gick i stöpet. Nu är vi på jakt efter en turnébil/buss för pengarna istället.
Är det några andra som visat intresse för att släppa nåt med er?
S: Ja, Brööl rec ville ju släppa en vinyl-7″.
M: Vi hade kontakt med dem ett tag, det var ju meningen att de skulle släppa det materialet som vi själva släppt nu på vinyl, men det blev inte så, det rann ut i sanden helt enkelt. De hörde inte av sig (Känns som ett icke ovanligt fenomen /red). Futon har också hört av sig men de ville höra nytt material först och då måste vi ju in i studion och spela in först.
Ska ni det då?
M: Ja, det lutar väl åt det hållet, så fort vi får ihop pengar så att vi kan göra det.
R: Vi måste sälja den här skivan först.
T: Inte så lätt när den inte ens ligger på Skivbörsen.
M: Den ligger väl hemma och skräpar för det mesta. Vi fick ingen distribution på den heller, vi har försökt men det sket sig. Vi försöker sälja den själva när vi åker runt och spelar och så har vi skickat runt den till lite fanzines för att se om de kan hjälpa oss, plus att vi har lite folk runtomkring som säljer den åt oss.
Hur många tryckte ni då?
R: 300.

Ni snackade om att fixa turnébuss, är det så att ni har en turné på gång alltså?
R: Vi ska försöka komma ut till augusti, vi håller på och ringer till bokningsbolag och sådär. Vi ska försöka vara ute i ungefär tre veckor.
M: Vi har planerat för tre veckor men vi får se hur mycket det blir, jag har fixat med bokningsbolag i Dansmark och Norge.
T: Det blir tillsammans med WITHIN REACH (Så blev det tyvärr inte /red).
R: Plus ett popband härifrån stan, som kommer att lägga av efter två månader (skratt).
Jaha, det är det som gäller, jag tänkte nämligen fråga hur ni upplever musikscenen här i Västerås med spelningar och band etc…
M: För ett tag sen var det jävligt mycket tycker jag, mer band och blandat på konserterna.
S: Då fanns det en scen, alla höll ihop då.
M: Då kunde det ju, om man hade tur, komma en 300-350 pers på spelningarna som vi fixade.
R: På releasepartyt var det också schysst med folk, typ 200 iallafall.
M: Jo, det kan ju dyka upp folk fortfarande men det verkar inte som om någon har något intresse av att hålla ihop scenen, alla verkar gå sin egen väg. Förut kunde det liksom vara punkband, grungeband, dödsband och popband på samma spelning och det tyckte jag var kul när det var mer blandat. Blir det nån spelning nu så är det i stort sett samma band som spelar. Sen så finns det ju bara Rockconnection som fixar spelningar + att vi fixar några skumma spelningar här på vinden ibland.
R: Så är det ju han som har Zeno records som fixar dödsspelningar.

Har ni någon uttalat politisk prägel på bandet?
R: Tja, inte på bandet direkt, men…
M: Vi är ju fem olika individer med fem olika tankegångar men vi kommer ju överens politiskt och grundvärderingarna är ju desamma. Vi är väl inte ett sådär uttalat politiskt band, det är väl mer personliga tankar och sådär, jag kan ju bara svara för mina texter och hur de är.
S: Mina riff är väldigt politiska.
R: Mina gitarrsolon säger ”Dra åt helvete snutjävlar!”.

Vilken skiva längtar ni efter? Var och en kan väl svara på den frågan i en rättvis och bra runda…
T: TOASTERS nya längtar jag efter som fan.
S: HEPCATS nya och så RANCID.
R: Jag längtade mycket efter nya MISFITS men nu har ju den kommit, så nu är jag glad.
Mi: Öh, va, nej, jag kommer inte på någon.
M: Vafan, kom igen, jag vet att du längtar efter nya RANCID, jag längtar efter nya RANCID, alla längtar efter den och många rykten florerar om när den ska komma, jag har t ex hört att den ska komma i augusti.
R: Den lär nog heta ”Back in the streets” (skratt)
Jag vill oxå att den ska komma snart. Mårten, du sa att du skrev texter, är det du som skriver alla texter?
M: Ja, det är nog så, jag skriver nog allt.
R: Jag gör egna back-ups ibland (skratt)
M: Ja just det. När du ska gapa med är det ju bra om du sjunger den text som det ska vara.
R: Äh, fan det är ju tråkigt.
M: Det blir ofta något i stil med ”Back on the street”.
R: Ja, det är ju sånt som håller.
Gör du låtarna också då?
Mi: Nej, jag gör allt. (skratt)
R: Hmm, han har nog inte gjort ett enda riff
T: Den dagen Mini gör en låt lägger vi fan av.
R: Nej, men vi gör låtarna rätt mycket tillsammans faktiskt.
M: Det är oftast så att man sitter hemma och kommer på en låtstruktur, vers-refräng och sen kommer man hit till replokalen och så jammar vi ihop låten tillsammans.

Vart vill ni komma med det här rockandet?
R: Öh, till Danmark.
T: Bandet alltså? (Nej, rymdmänniskan som sitter inuti ditt annars rätt tomma utrymme mellan öronen — Nisse-Perra strikes again! /red)
Mi: Turné på rollerblades.
R: Nej, men vafan, dra runt och spela, träffa folk. Överallt i hela världen, det är fan drömmen. Att kunna leva på det vore inte heller fel.
M: Jag menar, vi har ju roligt ihop och det känns som om bandet kommer att hålla i evigheter.
R: Åtminstone i två-tre veckor till.
M: Det räcker ju ofta med att vi går till replokalen och sitter och snackar och latar oss istället för att repa liksom. Vi är ju jävligt bra kompisar allihop, vi umgås ju annars också.

Vad skulle ni själva säga att ni spelade för musik om nån frågade?
R: Dödsska.
Mi: Syntpunk.
M: Man säger väl typ ”vi spelar punkrock”, det säger väl inte så mycket det heller.
R: Jag tycker att vi spelar ganska mycket sedvanlig punkrock, ’77-’97 alltså.
M: Det finns väl en äldre ådra i musiken, samtidigt som det är ’97. Vi lever ju nu, ’97.
R: Med Djävulen -97.
M: Vi får influenser ifrån alla möjliga håll, från ska och jazz och allt möjligt.
Ja, jag tänkte fråga om det, jag tycker att ni låter rätt Rancid-stukat…
M: Ja, helt klart, vi har ju influerats mycket av sådana band
R: OPERATION IVY var ju nästan en grogrund för BSR.
S: Mer SCREECHING WEASEL tycker jag.
M: Ja, lika mycket Sreeching Weasel och… ja, BAD RELIGION är ju oxå ett sånt där band som man har lyssnat mycket på och det har väl satt sina spår. Vi försöker ju ändå köra något eget iallafall. Men det är väl så folk säger att ”det är de där som spelar Rancid-punk”, man är ju ganska trött på att höra det men jag vet inte, de kanske inte ljuger direkt heller.

Rancid är ju ett stort band nu oxå, så då är det kanske lätt hänt att folk placerar er i närheten av dem?
R: Ja, precis, folk drar ju alltid paralleller till de som är i ropet för tillfallet.
M: I USA finns det säkert tusentals band som spelar sån musik och om man gör det i Sverige så blir man direkt jämförd med de som är stora i just den genren.

Har du någon speciell förebild när du skriver texterna?
S: Det är väl Tim Armstrong i Rancid (skratt)
M: Nej, jag kan väl inte säga att jag har nån speciell förebild när jag skriver. Jag gillar själv texter som är lite mer poetiska och inte så direkta och rakt på sak, jag tycker att det har gjorts nu i 20 år av de flesta. Men jag tycker att det finns många band som har jävligt bra texter, det blir oftast lite mer… ja, inte så lätt att tolka kanske.
Mer subjektivt?
M: Ja, precis, jag tycker om när man får tänka lite själv.

Gillar ni att vara i studio eller trivs ni bäst på scenen?
M: Innan BSR så var det svårt att framkalla den där riktiga känslan live så då byggde det mycket på det vi gjorde i studion och det blev liksom inte samma energi, så det var mycket därför som vi kände att nu ska vi köra lite mer rakt på så att det blir mer byggt utifrån livekänslan även när vi befinner oss i studion.
R: Vi vill rocka.
M: Personligen tycket jag att det är svårt att jobba i studion, det blir aldrig riktigt som man tänkt sig.
S: Man kan inte släppa loss ordentligt, det blir rätt spänt.
R: Jag gillar i och för sig att vara i studion.
S: Jo, jag också men jag tänkte på Mårten, det är liksom ingen publik och så ska han försöka få in rätta känslan och sjunga i ett tomt rum, det kan jag tänka mig är jävligt annorlunda.
M: Ja, det blir det ju helt klart. Det har vi fått höra många gånger att folk tycker att det är jävligt mycket bättre live än på skivan, att det är mer energi och helt enkelt låter bättre. Jag var i och för sig sjuk när vi spelade in och det hörs, jag tycker att sången låter kasst.

Var spelade ni in skivan?
R: I studio Puka, en riktig rockgubbe.
S: Stans coolaste kille alltså.
R: Det rekommenderar vi alla, han är så jävla bra, spela in där.
M: Vi har ju bara varit i två studios; Underground och Puka och det var ju jävligt mycket roligare att jobba med han på Puka. Vi fick liksom en kompisrelation med honom. Vi fick mixa och spela in själva ibland.
S: I studio Underground var det t ex såhär att ”imorgon behöver ni inte komma förrän efter tre, så mixar jag på förmiddan, så kan ni komma hit och lyssna sen” och då blir man ju inte så delaktig direkt.
M: Har man gått in i en studio och pröjsat en massa pengar så ska det fan vara på bandets villkor.
Vad spelade ni in i Underground?
M: Den gamla demon, DOWN & OUT-promon.
S: Tysk speedmetal som Dan skrev i Pie Mag.
R: Men det låter faktiskt lite så.
Mi: Fan vad den kassetten är bra. (skratt)
M: Kanske ska tillägga att vi skämtar.
Mi: Det gör iallafall inte jag.

Vi tar en ny runda på bästa konserter ni varit på, OK?
R: Rancid på Gino’s och Misfits i Vänersborg.
M: PENNYWISE på Kafé 44 ’94, det var en riktig punkspelning.
Mi: Rancid på Gino’s och SICK OF IT ALL på Roskilde.
T: Mitt bästa är fan IGNITE på Bergslagsrocken, jag fick fan stånd.
Tyvärr missade jag Rancid på Gino’s, men de var ju jävligt bra på Bergslagsrocken.
Alla: De var 10 gånger bättre på Gino’s, mycket bättre publikkontakt osv.
S: Mina favoriter är Rancid på Gino’s och Pennywise på Hultsfred ’95 (Var det inte ’94 /red).
M: Jag grämer mig mycket över att jag missade SOCIAL DISTORTION nu i Stockholm.
R: NEW BOMB TURKS missar man ju nu också, på Hultsfred.

Vilken är den bästa spelning ni gjort då?
T: Stockholm! Haninge i Sthlm, det var chaos alltså.
M: Ja, Gula Villan hette stället, det var liksom en vanlig villa ombyggd till konsertlokal med fik och sådär, det var jävligt häftig stämning.
R: Jag håller fortfarande på Sandviken, det var askul, vi hade punkdisco till halv fyra på natten.
Mi: För min del var det releasepartyt här i stan på Bryggargården, hade jag varit med till Stockholm hade jag säkert oxå gillat det mest.
S: Jag tycker Stockholm men Stoppa Rasismen-spelningen i lördags var oxå cool.
M: Och så har vi de kultförklarade spelningarna här på vinden.

Är det nåt mer ni vill säga?
R: Vi kommer att fortsätta rocka tills vi coolar.
M: Mmm, vi måste komma på nåt coolt att säga…

AHHRRGH! Jag glömde nästan… Folköl, håller ni på mycket med det?
M: Vi funderar på att lägga ner replokalen och starta ett bryggeri här i stället. Nej, men allvarligt talat, det är väl bara tre av oss som dricker överhuvudtaget. Jag och Rickard dricker inte.
Mi: Jag har fan börjat tröttna på folköl (!!!!???*%¤!! /red). Men de här 3,5% (Riktig folle alltså /red), de är ju bra.
S: Jag kan hälsa till Rickard att han ska sluta säga ”röjer ni inte så ska jag spöa er” under konserterna, jag hatar när du säger det!
R: Hahahaha!

Här börjar det fisas och ballas ur, så vi bryter här, men kolla upp det här bandet, jag lovar att du inte blir besviken.