— Kön till restaurangen är bara så här stor två gånger om året, säger rockvaktmästaren. Det är de två gånger som Sven-Ingvars uppträder där. Då samlas hela stans, ja hela traktens befolkning för att lyssna på sina ”gamla” idoler.
Sven-Ingvars är gamla i den bemärkelsen att det finns få orkestrar som spelat och varit lika populära så länge som de. I april i år firar killarna från Karlstad sitt 20-årsjubileum, med jubileums-turné på alla gamla spelplatser och med de gamla slagnumren, Fröken fräken, Te dans mä Karlstatösera, osv.
Sagan om Sven-Ingvars går i dur och moll. De blev bandet som gick in i folks hjärtan och det fanns ingen gräns för deras popularitet. Snabbt avancerade de upp på Svensktoppen, blev populäraste dansband och bland de mest eftersökta folkparksartisterna. Det var fem välkammade, prydliga gossar som inte bara flickorna tjusades av, utan också deras föräldrar. Sven-Erik Magnusson blev som ungkarl alla svärmödrars dröm. Så skulle en svärson se ut, tyckte de.
Men killarna blev inte bara populära, de blev rika också, ett helt nytt liv började för dem. Ett liv med långa turnéer, stora beundrarskaror, lyxbilar, krogbesök.
Men bilden skulle ändras. Med syftet att förnya sig skulle man göra film. På egen bekostnad. ”Under mitt parasoll” hette fiaskot. För fiasko blev det som dessutom höll på att bli slutet för gruppen. De stod inför en jätte-konkurs med en miljon i skulder.
Då började ett nytt liv igen. Ett liv i sparsamhetens tecken. Bilar och villor såldes. Lyxkontoret stängdes. De arbetade hårdare än någonsin och efter tre år var de skuldfria. Nu kunde de verkligen komma igen.
Två av medlemmarna i orkestern slutade och ersattes, man ändrade repertoar, blev kanske lite djupare och allvarligare. Gav ut en LP med tonsatta Frödingdikter, turnerade i skolorna med Frödings dikter. Dansmusiken blev kanske inte så lättsam längre, trots att publiken många gånger krävde att få höra de gamla slagnumren. Nu har den börjat uppskatta det nya hos Sven-Ingvars. Nu är de lika populära igen, på dansgolvet. Däremot är det lite trögt med Svensktoppen. Trots att Frödingskivan såldes så mycket att de fick en guldskiva för den, lyckades den inte pressa sig in på Svensktoppen. Var den för allvarlig, möjligen?
Trots den bevisligen stora populariteten hörs det väldigt lite om Sven-Ingvars numera. Är de för snälla, för ordentliga? Kanske hade det behövts en och annan skandal för att de skulle uppmärksammas mer. Men det här är killarna som sköter sig, arbetar, och lever med sina familjer all sin lediga tid. Alla utom Sven-Erik Magnusson som ännu är ungkarl och kanske ännu alla svärmödrars dröm trots att han låtit håret växa och kanske inte ser precis lika ordentlig ut längre.

Gruppen har fått ett tiotal guldskivor och det dubbla antalet silverskivor och många gånger har de fått posera för fotografen med sina utmärkelser.