Han är vit, välutbildad, världsvan och VD. Inte någon typisk rappare precis. Ändå är han vår senaste stjärna på den annars så svarta rap-himlen.

En enda låt har gjort Johan Renck känd i stora delar av Europa. ”Here we go” har toppat listor i Ungern och Israel. Och den klättrar uppåt i England, Tyskland, Schweiz, Holland och Belgien.
Men det är under sitt artistnamn som Johan känns igen. Stakka Bo kallar han sig. Bo heter han i andranamn och Stakka kommer av Stakka Home som betyder ungefär värstingar på Jamaica-slang.

Viktigt med stil

Johan är 26 år och noga med att hålla isär privatlivet och livet som artist. Han pratar inte gärna om hur det är att vara ihop med Camilla Henemark, som förut var med i Army of Lovers. Men det märks att han tycker det är lite kul att han plötsligt har blivit mer inne än hon.
Han vägrar dessutom att bli fotograferad i sina blå jeans och en hängande tröja som han har på sig till vardags. Fotografen får komma tillbaka dagen efter då Johan har klätt om. Punkt slut! Han går inte att övertala.
— Det känns inte rätt att se ut så här på bild, säger han. Musik är mer än bara låtar. Ljudet är en känsla som förknippas med bilder. Därför är det viktigt för min musik hur jag ser ut.
— Alla artister har en egen image, en egen stil. Även om en del påstår att sånt bara är larv. Johan Sebastian Bach hade aldrig blivit så känd på 1700-talet om han inte varit rätt för sin tid, säger han.
Johan Renck har alltid varit intresserad av trender, form och klädstilar. Nu ar-betar han på en reklambyrå där det är viktigt att hänga med i allt nytt som kommer.
— För några år sedan var jag mer galen. Jag hade ett band som hette Stakka Home’s Bomba Clot. Vi hade eldslukare, pingisspelare och ryska elitgymnaster med på scenen.
Johan tycker det är tråkigt med band som bara står rakt upp och ner och harvar fram låt efter låt. Han vill att det ska hända någonting hela tiden.

Gillar att bestämma

Han är trött på att alla alltid ska ha sin vilja igenom inom musikvärlden. I många band han spelat med har det bara blivit dåliga kompromisser av alla viljor. Nu får han bestämma själv. Johan kallar sig för bandets VD (verkställande direktör).
— Det här är min pryl. Jag väljer själv folk som ska vara med i mitt band. Jonas von der Burg är en gammal kompis som jag skriver låtar med. Han spelar dessutom de flesta instrumenten. Oskar Franzén fick hoppa med och rappa eftersom jag tyckte att det fattades något kul.
Johan säger att han är rastlös. Inte bara med musiken, utan även som person. Han vill att allt ska gå snabbt.
— Jag ser aldrig bakåt och kommer inte så noga ihåg saker som har hänt. Det är jag ointresserad av. Jag har hela tiden en press på mig att lyckas med nästa grej.
— Så har det varit sedan jag var liten. Gör man något kan man lika gärna göra det bra. Jag gick ut skolan med 5,0 i betyg. Men det beror också på att jag alltid har haft lätt för att lära.

Ensam som liten

Johan tror att han har ärvt rastlösheten av sin pappa.
— Han var professor och läkare som reste runt väldigt mycket i världen. Familjen följde med. Så jag har bott i USA, Kuwait, Norge, och i en massa andra länder.
Johan är lite sur på sina föräldrar för det. Han har inga barndomskamrater kvar. Så fort han lärde känna några var han tvungen att flytta till nästa ställe. Som längst bodde han tre år på samma plats.
— Men jag har ju blivit bra på att träffa nya människor. Jag var ensam mycket som liten och har tvingats att bli självständig.
När Johan gick ut gymnasiet drömde han om att gå på konstskola, eftersom hans största intresse var att måla. Men det blev en ekonomisk utbildning på Handelshögskolan istället, med inriktning på marknadsföring. Läran om hur man säljer saker alltså.
— Någon sa till mig att det var bra med en ”riktig” utbildning. Det ångrar jag inte idag eftersom jag nu har ett kul jobb som näst högste chef här på reklambyrån.

Älskar vatten

— Det var faktiskt på skolan som jag kom igång med musiken ordentligt. Jag var så fullmatad med siffror att jag var tvungen att göra någonting annat vid sidan av.
Inom musiken får han nu möjlighet att pröva på många olika konstarter. Han har till exempel själv både regisserat och producerat sin senaste video.
Vatten är något Johan pratar mycket om just nu. Han har alltid varit helt fascinerad av undervattensvärlden. Men det är svårt att veta om han verkligen är det, eller om han pratar om det för att hans senaste video handlar om just vatten. Reklammannen inom honom verkar krypa fram ibland.
Johan fick i uppdrag av Unicef att göra en video tillsammans med Roger Moore som spelat både Helgonet och James Bond. Den ska samla in pengar till brunnsborrning i Nepal. Där dör människor för att de inte får vatten att dricka.
Hur som helst… Johan berättar att ett av hans största intressen är dykning.
— Det är som att flyga. Jag älskar att bara ligga under vattnet och titta på allt som händer.
En av hans största drömmar i livet är att en gång få dyka i Marianergraven i Stilla havet. Det är världens djupaste vatten (en mil djupt).
— Tänk att ligga på ytan, veta att det är 10 000 meter till botten. Och att en blåval kan simma 20 meter under mig, utan att man har en aning om det. Vilken grej!