Publiken dansar, skrattar, pussas, svettas och skriker med i refrängerna. De följer minsta vink som sångaren M-Rock gör. Göteborgsbandet The Stonefunkers har gjort entré…

Stonefunkers är ett nytt, friskt, ungt rockband som börjat sticka upp. Roxette och Leila K får passa sig. Stonefunkers kan bli nästa stora världsgrupp.
Hittills har de spelat in en maxisingel och en LP. Båda skivorna har fått mycket beröm.
Men gruppen har blivit mest uppmärksammad för sina framträdanden. Det är ett otroligt ös när de uppträder.

Medlemmarna ger alltid allt på scen

— Vi är ett typiskt liveband, säger sångaren M-Rock, som egentligen är döpt till Emrik Larsson, är 24 år och äldst i bandet.
Medelåldern ligger runt 20 år. Yngste medlemmen är 17.
— Vi vill att folk ska bli glada när de hör vår musik, säger Emrik. Att de ska dansa och komma bort från sina vardagsproblem.
— Vi lägger inte in några politiska frågor i våra texter. Inga tunga, sociala ämnen. Texterna handlar istället om att till exempel våga bryta mot dumma, invanda regler och att våga stå för den man är.
Som det hörs på namnet spelar Stonefunkers funk. Det är en musikstil som kommer från USA. Den typiska takten gör att funken är bra att dansa till.
Och Stonefunkers funk är bra dansmusik. De spelar tunga, glada takter som man bara måste röra sig till.
Det är en stor grupp. Grundstommen är åtta man. Emrik sjunger och rappar. Papa Dee gör särskilda rapp-solon då han pratsjunger så man tror att han vrickar tungan ur led.
David, som kallar sig Davono och Steady Freddy spelar på synthar och andra klaviaturinstrument. Jean-Louis slår på diverse slagverk, trummisen Christian går under artistnamnet Cheeze och elgitarristen kallar sig Topsteen.
När KP lyssnar på Stonefunkers konsert i Stockholm har de utökat gruppen med två medlemmar. Det gör de när scenerna är stora nog, när alla får plats.
Då får scratcharen DJ Renegade och den 17-årige rapparen Adam, eller ADL som han kallar sig, hoppa in.
— För att få fram den rätta rytmen måste man vara många på scen, säger Emrik.
Scratcharen spelar skivor, men utan att melodierna hörs. Han gör nya ljud genom att snurra skivorna fram och tillbaka mot pick-upen i snabbare hastighet än vanligt.

Publikkontakt

Publiken ser ut som ett gungande hav som böljar hit och dit. Alla är glada. Det är feststämning.
— Det är viktigt med publikkontakt. Hela vår musikstil bygger på det, säger Emrik.
Men det är inte bara publiken som har en kul kväll. Det verkar vara helt naturligt för alla i bandet att stå på scen. De är avslappnade och vågar göra vad som faller dem in.
Värst är Adam. Han dansar en speciell hip hop-dans under hela konserten. Hoppar, skuttar och är bara något så när stilla när han gör sina rapp-solon.
Mellan två låtar tar Emrik av sig sina svarta solglasögon, tittar ut över publiken och säger: ”You’re looking good out there”. Sedan åker glasen på igen. Bandet drar igång en ny låt. Och det knottrar sig längs benen.
Trots att Stonefunkers kommer från Göteborg pratar de bara amerikanska, engelska på scen. De har till och med en amerikansk chaufför som kör deras gamla buss när de är ute och spelar.
— Det passar bättre att prata engelska hela tiden, säger Emrik. Texterna är ju på engelska.
— Och det skulle låta fånigt att skrika ”Kom igen!” eller ”Hej allihop” som Orup gör. Det passar inte vår musik som kommer från Amerika.
— Det kanske låter kaxigt att inte prata svenska. Det finns i alla fall de som tycker det, har jag hört. Men det skiter vi i!
Och eftersom Stonefunkers satsar på att komma ut i världen och spela, fungerar engelska språket bäst, förklarar Emrik.
— Vi har haft flera utländska skivbolag här som har tittat på oss.

Skateboardgäng

Stonefunkers bildades för fem år sedan. De kände varandra från skolan och genom att de flesta i bandet åkte skateboard tillsammans.
— Då kunde vi knappt spela. Men vi uppträdde på fester några gånger. Då spelade vi rakare rocklåtar.
När Emrik åkte till USA några år senare upptäckte han musiken som Stonefunkers spelar idag.
— När jag kom hem började vi spela den sortens musik. En blandning mellan hip hop, funk och go go-musik.
I fjol kom deras första LP, ”Hard as kryptonite” som har fått bra kritik. I en kvällstidning stod det bland annat: ”Stonefunkers är Sveriges bästa live-band, utan konkurrens. Och nu har de lyckats på skiva också.”
— Sedan LP:n släpptes har det gått ganska snabbt, säger Emrik. Nu åker vi runt i hela Sverige och spelar.
Alla tio packar in sig i en gammal sliten buss som ser ut som en fiskbil. Och så drar de iväg…
— Än så länge är det skoj när folk känner igen oss på stan, säger Emrik.
— Men ibland kan det vara jobbigt när man stöter på unga hip-hoppartjejer som börjar tissla, tassla, viska och peka när de får syn på oss. Då vill man bara sjunka genom jorden och försvinna.