TANT STRUL
(MNW)
(8 av 10)

Tant Struls debut-LP börjar med två lånade låtar. ”Ensam” av Ebbas Stry Terrarie följs av ”Tid att leva”, en egen version av Doors ”Take it as it comes”.
Detta är konstigt, för det är ett av de få tecknen på osäkerhet på en av de bästa svenska LP-debuterna på länge.
Det verkar som om de flesta band bytt sin passion mot stil dessa dagar, men Tant Strul har fortfarande alla de egenskaper som gör rockmusik till en positiv, upplyftande lyssning — entusiasm, självklarhet, en känsla av fysisk närhet. Aldrig, aldrig ber Tant Strul om ursäkt för sig, aldrig, aldrig stannar gruppen upp för att förklara sig.
Tant Strul är Malena Jönsson på orgel och piano, Liten Falkeholm på bas, Kajsa Grytt på gitarr och sång samt, när den här LP-n spelades in, Micke Westerlund på trummor.
När LP-n spelades in hade Tant Strul dessutom Eldkvarns Tony Thorén som producerat och hans närvaro hörs där Eldkvarns ljudbild blandar sig med Tant Struls tre stora influenser — Doors, Pauline Murray and the Invisible Girls, Eva Dahlgren. Resultatet blir en musik som är rik och stolt, som har betydligt mycket mer volym och rumskänsla än vad svenska rockproduktioner brukar ha.
Bristerna finns i första hand i texterna, i en del halvbakade observationer, i en del schabloner som slunkit in. Det är anmärkningar men innebär inga tvivel på Tant Struls förmåga och om skivan började lite försiktigt med två inlånade sånger så slutar den med sin starkaste låt, en lugn ”Två krig” där lösa bitar hittar varandra och löften infrias. Den här debuten skulle inte kunnat sluta bättre.
Hej Tant Strul, du är speciell!