— VI ÄR SOM ETT VANLIGT grabbgäng, några kompisar som växt samman och gör en massa kul. Och så spelar vi i samma band. Enda skillnaden är att vi är tjejer.
Åsa Meierkord får det att låta så naturligt. Att Sobsister från Malmö är som vilket band som helst.
— Det är faktiskt inte många som kommenterar att vi är ett tjejband. Många pratar om musiken i stället, och det är bra. Så ska det vara.
Åsa är bestämd och retar sig bara hon hör ordet tjejband. Det klingar liksom illa. Hon spelar gitarr och sjunger och gör också all Sobsisters musik.

SOBSISTER ÄR PÅ GÅNG. I Malmö har de blivit så populära att stadens musiker som inte sett dem oroligt börjat höra sig för om vilka de fyra tjejerna är.
— Det har gått snabbt för oss, menar Petra Lilja, trummis. Vi gjorde vår andra demotejp i höstas, och efter den fick vi massor av spelningar.
De lyckades också fixa en del spelningar i Köpenhamn. Petra och Åsa gick på en cirkusskola där förra året, och Petra bor fortfarande kvar. Hon går nu på en designutbildning.
— Ett tag repade vi också i Köpenhamn. Men det var struligt.

MAN SKULLE KUNNA kalla Sobsisters musik för undergroundpop med betoning på underground. Ibland låter det till och med experimentell konstmusik och aggressiv punk. Som ett möte mellan Velvet Underground och Sonic Youth och kanske lite Salad och Elastica.
Deras texter är också utmärkande. Själva innehållet är väl inte så märkvärdigt, förutom att det är en bra mix av djup och humor. Det är blandningen av tyska och engelska ord i låtarna som gör det speciellt.
— Tyska är faktiskt ett vackert språk att sjunga på, tycker Åsa och försöker övertyga genom att sjunga Beatles ”I wanna hold your hand” på tyska.