De Stijl har funnits i drygt två år och tog alltså inte sitt namn från White Stripes skiva med samma titel. De säger sig ha varit nere med modernistisk arkitektur sedan dag ett. De Stijl gör två minuter långa, garagerockiga tonårshymner med existentiella rader som ”sleeping makes no sense” och ”oh baby c’mon let’s go”. Enligt publiken i hemstaden Göteborg får De Stijls liveframträdanden The Hives att se stelare ut än Kraftwerk. Snart har de sparat ihop tillräckligt mycket pengar för att göra en demo till.
Medlemmar:
Joakim Kaminsky (sång, gitarr)
Magnus Hansson (gitarr, kör)
Sara Karnerud (bas)
Philip Gates (trummor)
Influenser?
Buzzcocks, The Troggs, The Sonics, Devo och andra oregerliga slynglar med gitarrer.
Favoritskivor?
Billy Braggs ”Life’s a riot with spy vs spy”, Broder Daniels ”Broder Daniel”, Violent Femmes första och The Flys ”Wakini beach resort”.
Vad handlar era låtar om?
Oss.
Vad säger ni till publiken mellan låtarna?
Vi informerar dem om titeln på nästa låt och räknar in.
Vad dricker ni före giget?
En frisk, ljus lageröl. Ibland två. Eller tre.
Vad skulle ni göra om ni inte gjorde det här?
Festa mera och titta på tv och ha mycket mer pengar.
Vad har ni för scenkläder?
En De Stijl-inspirerad kreation i rött-vitt-svart.
Vad vill ni skriva en protestsång om?
Den kulturella likriktningen.
Ert motto?
Död åt postmodernismen!
Hur högt spelar ni?
Nivå 11 på förstärkaren.
Favoritackord?
H.
Lämna ett svar