Sävligt roliga Dag Vag

Dag Vag
(Silence)

Att heta Dag Vag och ge ut sin debut-LP i vagt genomskinlig plast tycker jag är genialt. Dag Vags LP är efterlängtad — hittills har gruppen givit ut två singlar som givit mersmak. I annonser i pressen har livliga rykten cirkulerat om förestående förlovning mellan Dag Vag och Ebba Grön. Hur det blir med den saken vet jag inte, men jag vet att Dag Vag, som består av fem musiker under pseudonymer anförda av basisten och sångaren Stig Vig, spelar en trulig och charmig rockmusik med starka drag av reggae.
Gruppen anknyter till traditioner inom den tidiga musikrörelsen då grupper som Träd, Gräs och Stenar och Gudibrallan spelade pulserande rockmusik med utrymme för anarkistiska infall.
Skivan inleds också med en TG&S-låt, ”Sanningens Silverflod”. Få ackord och ett envist malande tempo. I bakgrunden kvirrar förvrängda toner och bidrar till att skapa en förtätad stämning.
Annars är det inte så mycket en förtätad som en optimistisk eller vilsam ton som präglar musiken. Texterna är enkla som ramsor, ofta präglade av bister humor. Eller bara roliga, som i ”Glappkontakt”.
Det är svårt att inte bli betagen av Dag Vags ganska sävliga tempo, som ger utrymme för ett ordentligt sväng. Orgeln leker fram fina slingor ovanpå det i längden enahanda kompet — mitt i ”Tunnan” kommer t ex ”Internationalen” insmygande, lätt som en fjäril, framförd på syntethizer. Gitarrsolona har en mättad glöd. En trivsam, smårolig och välgörande chosefri platta.