FÖRRA VÅREN debuterade William från Göteborg på skiva med en lätt poplåt, ”Strawberry Boy”. Den var ett andningshål, en glad paus som gjord för singelformatet. Nu finns en LP, och här är det delvis något annat på gång. Tyngre produktion och mer distade gitarrer ramar in poplåtarna, men efter ett tag känner jag ändå igen Williams naivism. Och även om jag saknar lättheten lite, går faktiskt tyngd och glädje också bra ihop.
Fyra av de låtar William hittills släppt på skiva bär veckodagars namn, och det säger en del: Det här bandet berättar om vardag, om både skoskav och kärlek. Många gånger är det mycket förtjusande. Då håller spänningen mellan naiv och sexig ton, då är de storögda betraktelserna och den distade gitarren lika välplacerade, och låtarna är bra.
Incka Ullén sjunger passionerat, ibland rakt, ibland kråmande som en katt. Men när hennes sång ett par gånger blir för lam, eller förvrängd i produktionen, faller det platt till marken. Det får man kanske leva med, om man vågar köra mer på inspiration och känsla än pedanteri. Var glad att det finns popband som gör det, och möt William i vårsolen!

William kan ses på scen i Kalmar 11 maj, Stockholm (Cityhallen) 19 maj, Sundsvall (Pipeline) 24 maj, i Ljungby 26 maj, 1 juni i Motala och 2 juni på Bergslagsrocken i Fagersta.

Från Arbetaren 19/90