Skellefteå är känt för några idrottsmän på dekis: hockeylaget och Jocke Nyström.
Sina verkligt stora attraktioner vill kommunen knappt kännas vid: basebollaget som är bäst i Europa och The Wannadies, en av årets mest passionerade LP-debutanter.

Skellefteå kommun är kort sagt inte klok.
— Vi känner samhörighet med basebollaget. De är lika motarbetade av kommunen som vi och ser lika fantastiska ut! utbrister Christina Bergmark, medan Pär Wiksten roat berättar om ryktena kommunen spred på stan att Wannadies var knarkare.
— Men stadsarkitekten är ändå värst, avgör Gunnar Karlsson.
Och gruppen berättar i mun på varandra hur Skellefteå slaktat K-märkta hus, att de ska riva ut hela stadsparken och fylla igen älven för att bygga en konstgjord exklusiv ö vid namn “Manhattan”. De fnissar rått åt att man döpt tre trappsteg på “Möjligheternas torg” (…) till “Engelska trappan”, för att “ungdomen ska kunna träffas där”…
Jag är inte säker på om det är stadsarkitektens planer eller bara Wannadies berättelse som plötsligt antar surrealistiska dimensioner, men man får ungefär samma känsla av att lyssna på Wannadies ypperliga debut-LP och dess fascinerande melodiösa historier om ond, bråd kärlek.
Intervjun präglas också av ett obändigt socialt patos: gruppen är i praktiken ett utskott av Skellefteås fritidsnämnd.
— Vi har aldrig fått nånting gratis, alla pengar går ju till hockeyn eller Sunnanås damfotboll, så vi har fått hitta på saker själva, säger Pär och gruppen pratar åter i mun på varandra om kompisarna som byggt en scen i en rivningskåk, om sina traditionella julkonserter.
— Det är precis samma sak som med basebollaget. De är också eldsjälar som får fixa allting själva. De vann EM för klubblag, vi ska representera Sverige i EBU-festivalen i Cork i oktober, säger Gunnar.
— Men vi har aldrig haft några mål, påpekar Christina. När Aldman skulle spela oss i “Bommen” första gången hade vi “vaka” innan… och vi är fortfarande lika barnsligt förvånade som då!
— Det beror nog på att vi bor kvar i Västerbotten, tror Pär. När man kommer hem efter en turné som popstjärnor och får gå och slafsa i Skellefteå ett tag är man liksom nere igen…

Många maskerader

Jag frågar vad de egentligen GÖR där uppe, och får veta att det är mycket maskerader, exempelvis brynjefester när det är “Tipsextra” (“en skål för varje pling”), att de kör gokart och spelar bowling men mest ses i lägenheten där de repar.
Wannadies har känt varandra sedan “de slogs om den röda bilen på bilbanan” och steg upp klockan fem på morgonen för att kunna spela fotboll på Storgatan i Jörn.
— Det är nog en fördel för ett band att komma från en mindre ort, man växer ihop, influerar och påverkar varandra, säger Pär. Fredde är den som kört hårdast med hip hop, medan Steffe hatade allt sånt, sen när jag var hemma hos Steffe såg jag NWA:s nya på golvet. Han hade köpt den…