Tyvärr blev detta stundtals ljuvliga popband mer känt för sitt namn än för sin musik. Anledningen är ju inte helt okänd, men vad tror ni en Noice-skiva är värd och vad tror ni en Noise-skiva är värd? Det handlar säkert om skillnader i hundralappar (man får förmodligen betalt för att köpa en Noice-platta). Det var inte heller bara namnet på grupperna som var förvillande lika; även Perstorps-Noise bestod av slynglar. Skillnaden var bara att de senare hade talang.

Tidigt -79 körde de över oss med debutsingeln ”Inget Ljus”. En genialisk skapelse inte minst på grund av Pål Spektrums produktion. Nästan samtidigt fick de med hela tre spår på samlingsplattan Svensk Pop och åtminstone två av dem var mycket starka. Refrängen i ”Högervind” får till och med en blankröstare som undertecknad (nu vet ni det också) att hålla extra utkik för vissa element.

På något sätt blev det tyst om dem, åtminstone på skivfronten och det dröjde över ett år innan ”Stopp”, singel nummer två, såg dagens ljus. Och underligt nog glömdes den bort. Skada, för den har en nästan ännu bättre melodi än debutsingeln.

Året efter fick Noise också förmånen att LP-debutera med Små Röda, Lätta Regndroppar men tyvärr visade resultatet att gruppen inte var riktigt mogen att kliva upp till LP-stadiet.

Noise gjorde sedan det unika draget att upplösas medan grabbarna var så gamla som 16-17 år. Sångaren Kristian Ask gick till Kommissarie Roy och han kommer att dyka upp i den fortsatta Klippangenomgången. Jag ser redan ordet stamträd lysa framför ögonen på vissa läsare, men jag har inte återhämtat mig från förra numrets Wilmer-träd.