NILS JC [9] bjuder på en annorlunda demo förpackad i en ihoptejpad kartongbit. Nils JC gör instrumental musik som ligger mycket nära Kraftwerks tidiga experimentella stunder på album som »Autobahn« och »Radioactivity«. Det här är avslappningsmusik som engagerar, skapad av lager på lager av annorlunda ljud kryddat med mjuka, varma och vackra stråkar. Vad som skulle kunna vara monotont, svårt och tjatigt blir istället variationsrikt och intressant. Nils JC har självdistans och humor, och lyckas stoppa in samplingar från Alfons Åberg och Smurfarna i låtar som »Äntligen leker Pappa« och »Kommersiell lekplats där du alltid är lycklig«, utan att det blir töntigt. Det är också kul att någon som gör abstrakta musikaliska experiment vågar sig på de moderna element som återfinns i en del låtar. Det här var bland det mest intressanta jag hört på mycket länge. Mer, tack.

Abstrakta arrangemang står även SUB CITY CINEMA »The Bullet« [6] för på sin trelåtarsdemo. Mörk sång, släpiga trummor, mystiska rytmer, skumma strukturer, välplacerade samplingar och sorgsna men hoppfulla melodislingor är vad som är karakteristiskt för gruppens ljudbild. Låtarna är intressanta och experimentella, framförda av ett band som har hittat sin nisch, och som lyckas ganska bra med att forma låtar efter den. Sångaren har personlighet och känsla, samtidigt som sången delvis är vad som får den här kassetten att blekna lite. Mannen bakom den mörka och intressanta rösten låter i det närmaste onykter där han sluddrar fram bland textraderna, och det hela blir lite otajt och väl ostrukturerat ibland.

Mörkrockarna BORDERLINE [7] är både intressanta och bra, men är till skillnad från föregående kassetter inte speciellt nyskapande. Deras demo låter snarare som en samling låtar som gick i graven i samband med Joy Divisions övergång till New Order i början på åttiotalet. Det är skitigt, skränigt och ångestladdat. Ian Curtis däremot, är återfödd i sångaren Martin Bladh. Samma ångest, samma desperation. Rösterna är nästan identiska. Ändå finns mycket som skiljer Borderlines musik från Joy Divisions. »Seasons« är taggig och experimentell, och påminner mycket om Skinny Puppys mest kaotiska ögonblick. Alla låtar är dock inte lika starka, och lite mer originalitet skulle knappast skada, men visst är det här ändå det bästa man hört från svartrocks-Sverige på många år.

MINOR KEY »A Delivery of Ancient Prophecies« [5] är inte lika enkelspåriga, minst sagt. Problemet är istället, att de vill för mycket. Minor Key vill göra synthpop, tyngre synth, instrumental musik, klassisk musik samt en synthig variant av Bel Canto, helst i alla låtar samtidigt. Ambitionerna är så höga, att hjärnan förmodligen börjar koka på stackars Andreas Sandberg varje gång han ska komponera en låt. Han fullkomligen matar på olika slingor, ljud, effekter, stick och break om vartannat, tills allt bara blir en enda stor gröt som är omöjlig att ta sig in i. Det som Andreas behöver, är en andra medlem, som kan fungera som bollplank, en bromskloss som förstår när låtarna är klara och som hindrar Andreas att desperat försöka fylla de hål som han tror finns i musiken. Med lite starkare låtar, bättre produktion och inspelning, skulle det här nämligen kunna bli riktigt bra.

KONTAKT

Nils JC Edvardson, Östanvägen 7, 611 35 Nyköping

Övriga adresser hittar ni på Noveltys hemsida [www.pir.se/novelty].