Som på ett moln svävar NOBLE PROCESS »Inside« [8] musik; de levererar sex helelektroniska poplåtar, som värmer och rör om i ens inre. Ett vemod framhävs av svepande melodier och ljuvlig kvinnlig sångstämma. De är lågmälda och gör egentligen inte särskilt mycket väsen av sig. Ändå sitter jag där, hänförd av deras musik, och deras styrka att göra något ganska stort av det lilla de ger oss. Enkel musik och enkla låtar; och just därför så vackert. »What Will Become of Me«, »I’m Not The One To Blame« och »Confession« måste bara höras. Denna grupp sopar verkligen mattan med nio av tio av sveriges popband.

Från Örebro kommer OCTOBERLAND »Mindhaven« [6] som liksom Noble Process visar prov på vilja och idérikedom. För även om den stil de kör — samplings-späckad body i Skinny Puppys vältrampade fotspår — känns lite tömd på nya infallsvinklar, så visar de ändå prov på att det trots allt inte är helt kört. Jag vet att jag, samt en del andra Noveltyskribenter, gnällt en aning på den nya bodymusiken och beskrivit den med ganska nedlåtande ord. Men vad skall man skriva om allt man hör känns så fegt och klichébefläckat? Octoberland lyckas inte fullt ut bryta sig loss från detta, men har sannerligen potential att göra det. »Angelwing« och »Faceless« är till exempel snudd på lysande. De har en sångare som kan uttrycka sig någorlunda, och gruppmedlemmarna vet hur man hanterar sin utrustning. Vad de fortfarande har att sträva hårt för är eget sound, utan blyga sneglingar på favoriterna. Inte sagt att Octoberland snor och plankar, men de känns ändå lite för karaktärslösa och hämmade.

Mer kört är det nog för det mer europeiskt ljudande CIRCLE »Four 0 One« [3] som nu ger ut ytterligare en demo, efter ett självfinansierat och förbisett CD-projekt. Jag kan börja med berömmen: första låten »Processing«, som trots att den låter väldigt mycket Front 242, faktiskt är mer än bara charmig. Även om resterande spår inte faller mig i smaken, så tycker jag mig finna en vilja, och en uppsjö av egna idéer.
Tyvärr känns musiken alldeles för amatöraktig, och låtarna framstår i mina öron som fumliga och utan tillstymmelse till starka melodier eller spännande arrangemang. Sången och ljuden ligger, i min mening, på en väldigt låg nivå, och samplingarna känns ofta malplacerade och onödiga. Nu är ju smaken delad, och om det finns någon som gillar detta, är det bara att gratulera. Själv stänger jag av och sätter på nästa kassett i högen.

Efter tre kassetter av blipps och syntetiska klanger är det dags för PC PHOBIA »Brake Yourself, Break Yourself« [3] som har, förutom denna krönikas snyggaste omslag, klassisk rocksättning. Gitarrerna surrar och skriker frenetiskt, sången är ojämn, och låtarna är tämligen svaga. Inga fräcka utsvävningar och ingenting som sätter sig. Bara en otymplig ljudmassa. Musikens melankoli har en viss intensitet, men detta dras ner i dyn av den katastrofala ljudkvaliteten, som förödande och hänsynslöst dödar alla tecken på känsla. Guldkornet är »Infected Mind«, som med bättre produktion och inspelningskvalitet skulle vara riktigt lysande.

Jag kan inte direkt säga att BELLSPIRIT »Secret Songs« [5] berör mig särskilt mycket med sin lågmälda ambientpop. Men samtidigt kan jag inte, och vill det inte heller, förneka att det är oerhört kompetent genomfört. Allt låter liksom bra. Ljuden och produktionen är levande, musiken stämningsfull och ljus, och både den soulinfluerade kvinnostämman och den manliga, som dominerar, låter riktigt OK. De kan hantverket, och är värda all respekt för det. Ändå fastnar jag aldrig riktigt för musiken. Vad som saknas är svårt att säga, men eftersom jag kan ha svårt för softad och tillrättalagd musik som denna, så är väl jag antagligen fel person att uttala mig.

TRAGEDY »Demo« [3] är egentligen inte dåliga. Att adressera ett kuvert till Novelty, med sin demo i, var dock ett väldigt dåligt drag. Jag försöker vara så öppen jag bara kan, men deras våldsamt heavymetal-inspirerade musik med en del roliga syntljud och samplingar klarar jag bara inte av. Det blir bara för mycket. Sångaren sjunger lika känslosamt som både Bon Jovi och David Lee Roth tillsammans, och jag kan nästan inte hålla mig för skratt. Låtarna i sig bär upp sig själva väldigt bra, och det märks att detta är ambitiösa grabbar. Förlåt mig, men ett band som döpt sina låtar till »Runaway Jack« och »Romantic Song« kan jag bara inte ta på allvar. Det går bara inte.

ALL GONE »Blinds« [6] ger oss en demo som från början till slut är en studie i olycklig kärlek och svek. Och sånt gillar jag.
Ljudkvaliteten på »Blinds« är förvånansvärt bra (till skillnad frän deras bidrag på »Geigersounds«), och det är väl inte så konstigt då de tydligen varit inne i en riktig studio. Det är med andra ord inget replokals-demo, även om både gitarr- och trumljud skulle kunnat göras fylligare. De skulle antagligen tjäna på att skaffa ett skitigare sound. När det gäller själva musiken har åtminstone jag lite svårt att droppa referenser. Ett mindre melodiöst Yvonne kanske man skulle kunna säga. Hursomhelst så har de i alla fall ett stuk och en attityd som tilltalar mig. Nu gäller det bara att skriva LITE starkare låtar och förbättra sången LITE till. Men på rätt väg är de definitivt.

Ett svartrocksband med stil är DECADES »Demo« [7], som senast jag hörde dem på kassett tampades med Joy Division-komplex och onödigt tunn ljudbild. Detta är åtgärdat nu. Och även om influenserna från tidernas tuffaste Manchestergossar spökar lite här och där, så har de på något sätt hittat sig själva. Produktionen är tusenfalt bättre än sist, och sångaren varierar sig på ett imponerande och uttrycksfullt sätt; från att ha varit en belastning, har hans röst gått till att bli en av bandets starkaste sidor. Sången, de välsnickrade melodierna och den sällsynta stämningen de bygger upp i framförallt »Always the Same« är numera det som gör Decades till det lovande band de faktiskt är. Synd bara att denna demo enbart innehåller ovannämnda låt och en till. Jag vill ha mer!

Jag vill inte vara elak. Det ligger inte riktigt i min natur. Men Stockholmsgruppen BAADER MIND »Die Sonne« [2] är faktiskt bland de värsta bodyförsöken jag någonsin hört. Ordet talang är inget ord man kan använda i samband med detta band. Inte ännu i alla fall. Kanske ligger den där och pyr djupt i deras inre, men den håller sig i sådana fall undan på ett mycket effektivt sätt. Jag vet att det där var elakt, men vad skall jag göra? Hoppas att det blir bättre? Ja, det gör jag också. Av hela mitt hjärta.
Gruppens humor är det dock inget fel på, gudskelov, och visst skrattar jag när jag lyssnar på deras absurda texter, som framförs genom någon burkig effektmojäng, till en musik som närmast kan liknas vid en treårig DAF-avkomma som på måfå men med ett litet sinne för melodier programmerar brorsans Amiga, och sedan jollrar glatt när han får höra resultatet. Det låter som musik för barn.
Jag börjar nästan tro på det jag och en vän diskuterade häromdan: i Stockholm är det för mycket party för att folk skall orka sätta sig och göra bra musik. Ute bland kvistarna och kossorna skall man tydligen bo om man vill komponera mästerverken. Denna i hast (och i bakfyllan) uppspottade teori gäller förhoppningsvis inte tidningar…

KONTAKT

Noble Process 0485-384 11 (Tobias)
Octoberland 019-18 20 99 (Pontus)
Nils JC Edvardson, Östanvägen 7, 611 35 Nyköping
Circle c/o Cederteg, Stadsnotarieg. 6, 598 35 Vimmerby
Pc Phobia 0485-382 70 (Mattias)
Bellspirit 0451-843 82 (Kent)
Tragedy 08-80 35 42 (Stefan)
All Gone 013-15 03 70 (Kalle)
Decades 08-82 80 11 (Rickard)
Baader Mind c/o Edvardsson, Pastellg. 11, 121 36 Johanneshov