För andra året i rad var Arvid Tuba med på den stora musikfesten i Gävle. Efter ett antal punk- och hårdrocksgrupper, den ena sämre än den andra, var det äntligen dags för Tuban att äntra scenen. Publiken som till största delen bestod av Gävles många svartrockare, hade tidigare mest suttit och pimplat folköl. När Arvid körde igång kom de på benen och ibland var det riktigt trångt framför scenen.

Tuban var klädd i badmössa och grön kofta och fick applåder för sin fantastiska dansshow där han satte händerna framför ansiktet och vaggade rytmiskt som elefanterna på Skansen.

Han inledde med några låtar från den nya kassetten ”Arvy”, bla radiohiten ”Barbro i bostadskön”. Konsertens höjdpunkt var låtarna ”Citera Astrid Lindgren” och ”Kråkan Kermit” från ”Eftersatt”-kassetten. Tubas fanclub, ditresta frän Falun blev alldeles vilda och dansade omkring som galningar. Under låten ”Dårarnas trädgård” hoppade några upp på scenen och praktiserade stage-diving.

Musikaliskt sett är det stora skillnader mellan Tubas kassetter och det som han presterar live. Trum- och basgångar är förinspelade och de enda instrumenten på scenen är en trummaskin och en liten synth som Arvid Tuba improviserar på då och då. Det blir i alla fall mycket tungt och medryckande. Publiken stampade takten och sjöng med i ”Hans Holmer, Hans HolmeeCer”. Alla var imponerade av Tubas stön och bröl och de underfundiga texterna.

Arvids förkärlek till Gävle är förståligt, då hans kollega och musikaliske like, Green’s Restaurant, bor här. Som sammanfattning kan man såga att Arvid Tuba var musikfestens mest uppskattade artist och den enda besvikelsen var att han inte spelade ”Sången om Alf och Ulf” som är den bästa låten han gjort. Jag hoppas det blir fler vansinniga och roliga Tuba-konserter i framtiden också.