Man kan väl inte säga någonting annat än att den svenska body/industri musiken ligger efter den utländska. De inhemska skivutgivningarna har varit väldigt sällsynta. Visst finns det pionjärer som tex Njurmännen, men de har mest suttit hemma och ”pysslat” utan att nå ut riktigt. Nu börjar vi däremot skönja en våg av synth/body/industri grupper som förmodligen kommer att växa ytterligare framöver. Ingen musikstil kan skapas med så små resurser som just den synthetiska. Några ”Roland” och en portastudio kan fås för en rimlig penning. Spelar du melodiös synthpop är det en fördel om du har en bra sångröst men det problemet löser du med att spela body eller industri, där rätt utrustning kan göra underverk med vilken röst som helst. Om du har besökt någon av de ”synthfester” som har varit så har du redan spanat in några av de nya intressanta grupper som finns. I vilket fall som helst så börjar det dyka upp lite roliga singlar och EPs nu.

IN THE SHADOW OF DEATH
Samlings-EP
7″ EP CMI 02

En industri-samlings-EP med EN HALVKOKT I FOLIE, BRAIN BOMBS, MEMORANDUM och ENEMA SYRINGE. För mig representerar detta den tunga, monotona och alltför tråkiga industrin. Låtar som bygger på en rytm eller ett ljud som går rakt igenom låten med endast tillägg av lite ljudeffekter är inte tillräckligt eggande för mig. I slutet av ”Lymfom” av Enema Syringe hör man en muslimsk sångerska sjunga ut sitt klagande vilket genast gör det mycket bättre. En ”TUNG” EP för de frälsta.

SEPÜLCHRE INC.
Celebration
7″ FMP 005

Första svenska bodysingeln ut på plan. Andas mycket Klinik. Rakt igenom en proffsig produktion men det hade inte skadat om de hade lagt in lite roliga samplingar eller break som bolagsbrodern Cat Rapes Dog brukar göra. De ska bli intressant att få höra uppföljaren till denna singel.

ART DIVISION
Tears of a new Dawn
7″ FMP 006

A-sidan är en hybrid av Mission och någon synthpopgrupp. En lättnynnad melodi med bra arrangemang, men sången låter lite för seriös (jmf. ”arty” på engelska). B-sidan ”As the years” är bättre, en ensam röst med akustiska gitarr. Och detta var INNAN Depeche kom med ”Personal Jesus” i en sådan tappning. Kanske inte så mycket för den inbitne synthetikern även om attityderna ändras nu mycket tack vare Depeche. I vilket fall som helst så är den bra. Ett extra plus för det smakfulla omslaget.

VOYAGE/SIGHT FROM LIFE
7″ EP PRO 701

En delad 7″ EP med två låtar på båda sidor. Voyage spelar synth i stil med Erasure & I Start Countning. Låtarna är catchy och borde platsa på vilket diskotek som helst. Precis som jag nämnde i inledningen är synthpopen mycket beroende av en bra sångare. Voyage’s Henrik Malmqvist klarar detta utan att behöva skämmas, men kan han finslipa rösten så kan de gå långt. SIGHT FROM LIFE alias Esbjörn Sjögren spelar melodiös ”bodypop”. I ”All these speculations” en synthens motsvarighet till Wilmer X’s ”Tomma ord”, har han hittat ett sound som tilltalar mig, men tyvärr så händer det för lite. Detsamma gäller ”Schpreckna” som startar med en drivande beat och en samplad röst. Perfekt. Jag hoppar mot taket och tänker nu kommer det nuuuuu…, men så bara fortsätter det utan sticket jag väntade på.

POUPPÉE FABRIKK/ATER KOMA
7″ EP CP 001

Pouppée Fabrikk mantlar DAF’s och Frontline Assembly’s kläder och kör hårt. Detta är rått och framför allt attack. Att döpa en låt till ”Die Jugend” och sjunga ”Wir sind die Jugend gegen bedrucken in die ganze Welt” är kanske inte så smakfullt. Jag blir inte klok på om det är allvar eller ironi. Men, attack är det, speciellt i andra låten ”Needs”. Ater Koma skiljer sig markant från andra sidan. Symfonisk, mäktig låt eller snarare produktion. Mike Oldfield goes synthpop. Lite väl pompöst och tråkigt. Skulle passa som filmmusik.

MUZAK
The World
7″ Hot 002

Fyra spårs EP med primitiv gladbodymusic. Inte så märkvärdigt kanske, men Muzak har glimten i ögat. Efter en lugn inledning med ”The World Nitro” springer de jorden runt i ”Mile after mile”. På andra sidans ”We hate you” höjs tempot ytterligare till en riktig urladdning för att avslutas i stämningsfulla ”A War”. En kul nästan ”punkig” EP. Muzak visar att man med små medel utan att krångla till det kan göra body som håller.

Alla dessa singlar/EP:s är debuter och ska inte jämföras med senaste Front 242 eller Neon Judgement etc. Jag har hört mycket (i alla fall för mycket) skitsnack om de svenska synthgrupperna främst från de som spelar i andra band. Avundsjukan verkar vara den drivande kraften. Ett band vill inte acceptera ett annat bara för att de har lyckats få ut en singel. Det är dålig stil. Om alla stödjer varandra genom att köpa varandras skivor så skulle kanske en del få råd att släppa ytterligare en singel som förhoppningsvis blir ännu bättre. Stöd de små bolag och grupper som släpper skivor. Och kom ihåg: Hur många köpte Front 242 ”Principles” eller Neon Judgement ”Factory Walk” när de kom ut för 5-6 år sedan. Din Sepülchre Inc.-singel från 1988 kanske också är värd 300 kr 1996. Det är bra förräntning på satsat kapital.