PALAIS DE DANCE
Diverse artister
Last Buzz BUZZ-3004, LP (MD)
1/5

Plattan inleds med Fighting Chairs ”Odessa”. Först tänkte jag att det måste vara en parodi på släping bluesrock, men nu tror jag faktiskt att den är seriöst menad. The Slickers och Boogie Station ligger närmast det som jag tycker kännetecknar rythm & blues, nämligen svänget. Jag vet inte om det är banden eller producenterna som sopar bort det på de flesta spåren på den här LP:n, men den känns genomgående väldigt stel. De allra flesta skulle säkert vinna på att spela in live, där den här typen av musik gör sig bäst. En del bidrag är direkt skrattretande. Marie Ottosson skulle t ex passa bättre under halmen hos Hasse & Kvinnoböske än på vinyl. Men värst är Lonesome Lana (!). Sämre sångerska har aldrig tillåtits öppna munnen. Day Warren var däremot en jämförelsevis positiv upplevelse. Men låten är på tok för lång. Två minuter och tio sekunder har aldrig gått så långsamt. Hälften hade räckt. Teddy Hill & The Sun Rythm Section svänger lite grann och pianosolot är riktigt läckert. Ensam hade låten nästan nått tvåan. Genomgående är tyvärr Palais de Dance fylld av steel guitar, stelt sväng utan sug, taskiga instrumentala insatser (främst den vokala biten!), mindre bra produktioner, fjantiga texter och brist på bra arrangemang (traditionella, enformiga standardarr rakt igenom). De flesta borde besöka jazztältet i Roskilde och lära sig hur man får det att svänga. Faktum är att den här LP:n knappt är värd stjärnan den fått. Är det någon som vill ha den?