Kan det vara möjligt att en kille som har Happy Mondays som sitt absoluta favoritband kan driva ett skivbolag fullt av svenska pärlor? Dessutom utan att han eller något av banden hänger sig åt flummig drogromantik. Hör och häpna, svaret är JA! Jocke Wallström och hans A West Side Fabrication omger sig med fräscha band som This Perfect Day, Send No Flowers, Tins & Cans och Holger Danske. Läs om Skellefteåbolagets i allra högsta grad intressanta framtid.

Vi träffar Jocke på Hultsfredsfestivalens backstageområde på lördag förmiddagen. Solen lyser från klarblå himmel och av gårdagens regnmoln syns intet. Endast skuggan eller ett glas öl ger tillfällig svalka, därför sätter vi oss i öltältet.

“In The Colonnades skulle aldrig kunna hamna på mitt bolag”, säger Jocke. “Och helst ska det ju inte vara några borgarbrackor”, fortsätter han. Eftersom denna talangscout umgås mycket med sina band, är det viktigt för honom att även personkemin fungerar när han tar dem till sig. Det är viktigt att det är bra killar och att de har en del i huvudet också.
— De flesta banden som ligger på mitt bolag är polare till mig, eller i alla fall sådana jag följt länge. Jag ser dem ofta live och så vidare. Send No Flowers är ett litet undantag. Dem fick jag en demo ifrån, berättar han.
Jocke Wallström är bolagsboss för Norrlands Guldgruva, eller som det kallas – A West Side Fabrication. Det var han som upptäckte Wannadies, vilka efter en lysande debutsingel som sålt i nära 4000 exemplar, fångades upp av betydligt större MNW. Nu är Jocke inte speciellt ledsen för det. Han förstår hur både band och bolag resonerar. Istället tar han nya tag. Efter en bunt skivsläpp, till största delen singlar, är det nu dags för storsatsning. This Perfect Day, Mindre Modiga Män och Tins & Cans släpper alla en singel plus en efterföljande LP/CD. This Perfect Day är redan kända för New Kind of Kicks läsare, men nu skall de erövra hela Sverige och dessutom sätta åtminstone tårna ute i Europa. I skrivande stund har inget av dessa tre band släppt sitt album, men när ni läser detta är det mycket möjligt att ni kan lyssna på alla tre och kanske är då Tins & Cans era nya favoriter. Jocke låter mycket uppriktig när han bedyrar deras storhet:
— De låter som Beatles med ett modernt sound, men med en massa loopar och krusiduller, säger han när jag ber honom beskriva musiken. De där borta kommer att slå mig hårt, men när Tins & Cans CD kommer är det det bästa jag någonsin släppt, fortsätter han och syftar på This Perfect Day som sitter och gör en intervju några bord ifrån oss. Johan Vävare har producerat “Trancemission” som skivan heter, och han är verkligen bra berömmer Jocke. Produktionskostnaden för Tins & Cans blir rekordhög med West Sides mått mätt. 200 000 kronor beräknas den gå på. Dessutom räknar Jocke med att dela ut drygt 400 singlar i promotion till skivaffärer, tidningar och radioprogram. Allt för att bandet tidigare var totalt okänt. De har aldrig spelat ute eller deltagit på några vinylsläpp.

West European Politics

This Perfect Days album “Posh-Lost” lär även det gå på ett par hundra tusen, men så har de också höga förväntningar på sig. Framförallt beroende på deras otroliga liveframträdanden. Det här gänget kan inte misslyckas på en scen. Fler än en fågel har viskat om en blivande kanon-LP, och jag hoppas och tror att det stämmer. Främst med tanke på “Postcard Summers”, singeln som släpptes i början av augusti. Mindre Modiga Män är ett band med två singlar bakom sig, den senaste recenserad i New Kick of Kick #2. Efter ett smakprov i form av ännu en singel kommer deras debut-LP.
— Mindre Modiga Män sjunger på svenska och sådana band är en nödvändighet för att ett litet bolag ska få radiospelningar, säger Jocke och smuttar lite på ölen som New Kind of Kick bjudit på.
— Aldman är en tråkig person! Skriv det! säger Jocke när nämnde person går förbi vårt bord. Han har ingen humor, fortsätter han. Nu blir han säkert sur, men det gör inget för han brukar ändå inte spela våra skivor, klagar Jocke och skrattar sedan åt sina påhopp.

Det var 1987 som a West Side Fabrication drog igång verksamheten. Jocke sjöng då i bandet West European Politics och att starta ett eget bolag var enda sättet att få ut sin egen och andra bra gruppers musik på. This Perfect Day och Wannadies anslöt sig snart och sedan rullade det på. Jocke spelar inte längre utan har fullt upp med bolaget. Det märks inte minst när vi träffar honom. Hela tiden pratar han med förbigående och dirigerar “sina” band-medlemmar” till olika intervjuer och fotograferingar.

— Jag har fullt sjå med att få alla till rätt plats i rätt tid, och framförallt se till att de inte dricker en jäkla massa öl. Det är de jäkligt bra på, ler vår långhårige bolagsboss.
Skivbolaget har olika avtal med varje band. Än så länge kan inte A West Side Fabrication stå för hela kalaset. Att skivorna går runt och att det blir lite över så att det går att leva någorlunda drägligt är ett mål. Singlar går näst intill aldrig ihop. Wannadies var ett undantag. Holger Danskes MP som pressades i drygt 600 exemplar sålde slut fort och gick runt. Samlingsskivorna går bra eftersom det inte är några egentliga inspelningskostnader, och det är många band som hjälper till att sälja dem. Det stora ekonomiska hoppet står till This Perfect Days LP, som redan nu är förhandsbeställd i 2000 exemplar. Den bör gå runt och ge en del i vinst. Dessutom räknar Jocke med att det ska bli den skiva som sålt mest någonsin på A West Side Fabrication, det vill säga mer än Wannadies debut-singel.

Factory, Creation och MNW

Jag frågar honom om han har något skivbolag som förebild?
— Nej, inga förebilder direkt, men jag är uppvuxen med Factory, berättar han. Jag har alla skivor därifrån. Utav de nya bolagen gillar jag Creation mycket. Deras band är lite svåra till en början men de är jävligt bra, fortsätter han och jag kan inte annat än att hålla med. Ride, My Bloody Valentine, Telescopes och Teenage Fanclub är bara några av de hetaste på Creation etiketten.

Vi gillar öl.
Inte att dricka, men att titta på burkarna.

— Svenska bolag då?, undrar Anditas.
— MNW av eget intresse. De är intresserade av mig eftersom jag hittar så bra band, berättar Jocke.
Vi förflyttar oss ut i solen och slår oss ner vid några This Perfect Day-medlemmar samt Jörgen Dahlquist. Det är bolagets andreman. Han sköter bland annat om pressblad, layout och annonser. När jag frågar dem om deras perso-liga musiksmak börjar båda förtjust bladdra om The Wonder Stuffs senaste LP och deras spelning på festivalen kvällen innan.

— Dem lyssnar jag mest på för tillfället, men bäst är Happy Mondays, säger Jocke och jag hotar med att inte ta med det i artikeln. Jörgen och Jocke bollar lite drogskämt emellan sig och fastslår att This Perfect Day ska spela ihop med Happy Mondays.
— Men de ska vara förband, tycker Ralph Tjärnlund, trummis i det förstnämnda bandet. “Curve! “, ropar någon till Jocke.
—  Javisstja! De är bäst – också, skrattar han. Det börjar bli dags att avsluta, så jag undrar vad det finns för planer förutom singlar och album med Mindre Modiga Män, Tins & Cans och This Perfect Day?

— Send No Flowers släpper sin singel “Learning French” i september, börjar Jocke och vi på New Kind Kick lovar att det är en riktig höjdare. De som har hört deras bidrag på vår samling-EP i förra numret vet att det är en hype som håller. Jocke fortsätter:

— I vår kommer vi att satsa på Holger Danske som släpper en LP då. Eventuellt släpper vi skivor med Waterheads och Vilhelm Fort i höst, men hinner vi inte med det väntar vi till efter jul. Annars kommer de bara försvinna i julhandeln, berättar han. Och om A West Side Fabrication barkar rakt in i norrlandsskogarna?

— Då går vi över till bryggeribranschen, säger Jörgen. Jocke förklarar:
— Vi gillar öl. Inte att dricka, men att titta på burkarna.
Ja ja, tro´t den som vill. Troligtvis lär vi slippa smaka A West Side Beer, för framtiden ser mer än lovande ut för det lilla Skellefteåbolaget. New Kind of Kick önskar god fortsättning.

Fotnot: This Perfect Day har sålts till MNW och deras LP kommer tyvärr inte förrän tidigast i februari.