23 TILL
Allt vad jag vill ha
Beat Butchers ORLP-5, LP (MD)
4/5

Samlingsplattornas kungar 23 Till släpper sin debut-LP efter lång och trogen tjänst i branschen. Förutom de båda briljanta singlarna har det varit lite si och så med kvalitén på de tidigare vinylbesöken. Närmare tio (10!) bidrag har det blivit på diverse samlingsplattor och några av dem finns med här. ”Hans sista vän (en parabolantenn)” kunde avlyssnas redan på Ceilidh Productions första utgåva. Nu fem år senare gör Norrköpingstrion en väsentligt bättre version. De har dragit ner tempot betydligt, lagt mera tyngd i kompet, samtidigt som bandet är tajtare och mera självsäkert än någonsin. Något som märks hela LP:n igenom. De har äntligen vågat ta ut svängarna och göra det de är bra på. Låtarrangemangen är väl genomarbetade och visar att man kan göra enkel gitarrbaserad rock intressant. Jannes rossliga stämma pryder musiken och han ska ha all heder för sin insats här. Sången har annars varit en pusselbit som inte riktigt fallit på plats. En av mina favoriter på ”Allt vad jag vill ha” är charleston-låten ”Sista supen”, mycket för att den sticker ut ordentligt jämfört med det andra materialet. En låt som snabbt blivit livefavorit och den borde absolut ha legat sist på LP:n. Bättre slut får man leta efter. I ”Min farsa sa” får 23 Till hjälp av ingen mindre än Magnus Johansson och resultatet är lysande. Jannes och Magnus röster matchar varandra perfekt. En klar höjdpunkt på skivan. Titellåten ”Allt vad jag vill ha” finns här med i en nymixad version av bidraget på New Kind of Kicks samlings-EP i förra numret. Tjejkörer har lagts på, men tyvärr alldeles för långt bak i ljudbilden. Nu är de bara retsamt oåtkomliga och åtminstone undertecknad hade varit glad om trion hade låtit originalmixningen vara. Texterna får klart godkänt. Som svensksjungande band får de ögonen på sig. Även om det inte är några episka mästerverk vi bjuds på så slipper vi djupdykningar. 23 Till håller huvudet högt på sitt debutalbum och det med all rätt. En varierad, kompetent och rolig skiva utan egentliga dalar, men med åtskilliga toppar. Förutom redan nämnda favoriter bör ”Blablabla”, rökaren ”Svartclubbing” och avslutande valsen ”Runt hörnet” nämnas. Tillsammans utgör de en gedigen rock-LP som bör finnas i var rockälskares skivsamling. Ni fick till det rejält grabbar…