Okej, det är väl kanske att gå lite väl långt. Men rysskräck är väl annars ett ganska populärt uttryck i dessa tider, då ubåtar är vanligare än sill i svenska vatten. Till och med i Holjeån i Olofström gick det rykten om ubåtar, och kanske var det därifrån kongressdelegaterna fick sin inspiration till konservatism…
Nåväl, kongress var det i alla fall, och diskussioner blev det, liksom ett slut, om än ett oväntat sådant. Nedanstående artikel är ett övergripande referat från fyra intensiva dagar i Olofström.

Knappt 200 musik- och kultur-intresserade människor samlades i Olofström för att diskutera och rösta sig igenom kongressen, Kontaktnätets högsta beslutande organ.
Av de anmälda ca 250 uteblev hälften och 50 andra kom i deras ställe, varför det blev lite strul med röstlängder och indelningen i diskussionsgrupper. Men detta visade sig snart vara ett blygsamt problem.
Förutom dessa fanns KN:s anställda personal och ett antal gäster på plats. Bland gästerna märktes en man från Sam-musik i Stockholm (bokningsfirma), Christian Moustgaard från ELMU (Föreningen för levande musik) i Helsingfors, två representanter från Norske Rockeförbundet, Annika Hjelm från Den gemensamma arbetsgruppen mot rasism och slutligen, men inte minst, Lars Aldman från Göteborg.

TORSDAG 12 MAJ
RESAN OCH INCHECKNING

Kontaktnätet ordnade med tre charterbussar som tog med sig folk från mellersta Sverige och de som bor längs bussarnas väg till Olofström. Övriga tog tåg, bil eller annat färdmedel.
Naturligtvis blev de tre bussarna försenade, och programmet flyttades fram en timma, vilket delvis gick ut över den köksansvariga Boel Jönsson. En eloge till henne och hennes medarbetare för att det smakade som det gjorde!
Incheckningen skedde i en gymnastikbyggnad intill skolan där vi hade våra möten och diskussioner i grupp. Tre salar stod till kongressdelegaternas förfogande.

ÖPPNANDET

Efter incheckningen och första måltiden var det dags för det formella öppnandet och välkomnandet, vilket sköttes av folk ur den gamla styrelsen. Man läste telegram, presenterade lite folk, gjorde en genomgång av kongressen och praktiska saker däromkring.
Efter detta var det dags för kongressens första talare, Annika Hjelm från Stockholm. Hon uppmanade bl a föreningarnas representanter att i föreningsarbetet jobba mot rasism och avslutade med att läsa upp ett stöduttalande för 22 avskedade finska arbetare på båten Svea Corona, ägd av Silja Line. Kongressen beslöt på söndagen att ställa sig bakom uttalandet.
Strax därefter var det dags för gruppindelning och första bekantskapen inbördes i grupperna, och på kvällen bjöd Karlshamns Revygrupp från Karlshamns Musikforum på uppskattade sketcher och sånginslag från olika egna nyårsrevyer.

FREDAG 13 MAJ
FÖRSTA DISKUSSIONEN

Efter tidig väckning och frukost presenterades tre föreningar för kongressen. Först Café Hisingen, Göteborg, och dess för tillfället kärva läge. Sedan Folk Å Rock, Lund, och deras hårda kamp med kommunen om ett eget musikhus i centrum. Upplösningen väntas i höst. Den tredje föreningen var Olofströms KF, som just nu är inne i några av dess mest glänsande tider.
Strax därpå kom diskussionerna igång i de olika grupperna, och det första ämnet var arrangerande verksamhet i föreningarna. Efter lunch presenterades resultatet. Det visade sig att underlaget, ett frågeformulär, föranlett missnöje bland många av deltagarna, och man menade på att föreningarna borde fått dessa före kongressen, att de kunde varit mer allmänt hållna, mer ideologiskt inriktade och handla mer om samarbete mellan föreningar.

ALDMAN

Den välkände programledaren för Vågspel, Lars Aldman, beskrev sin känsla av hoppfullhet han haft den där gången för länge sedan när Kontaktnätet bildades, om hur enandet kändes så nära. Samma kamp. ”Det var vi och dom”.
”Vi skulle bli de första som gjorde oss fria från de kommersiella krafternas boaormsgrepp” sa Lasse, men liknade ändå KN vid en elefant med tusenfotingsfötter. ”En kraftig och välformad central” med ”ett visst avstånd till marken, där en mängd olika fötter springer omkring åt lite olika håll”. Undrar just om han anade vad som skulle komma att hända under de kommande dagarna?
Lasse poängterade vidare det fina med föreningarna och deras ideella arbete — vilket han liknade vid en Folkrörelse. Människor istället för en massa kapital.
Sedan frågade han församlingen: ”Var står ni? Vad tänker ni göra?” och fortsatte med ”Det dummaste ni kan göra, det är att sticka huvet i sanden. Ni måste naturligtvis kämpa med, och tala om var ni står.”
Han talade om vikten av att göra varje arrangemang till en fantastisk grej, provocera och slå på trumman för det. Att verkligen stödja det som är bra.

ANDRA DISKUSSIONEN

Dags för nästa gruppdiskussion. Nu skulle det handla om föreningsverksamheten. Men på det hela taget dök det väl inte upp några nya idéer. Några vill att KN ska fungera som en bokningscentral.
Angående regionssamarbetet var det förvånansvärt många som tyckte att de föreningar som sluter sig och inte visar intresse för vare sig möten eller kurser o dyl får skylla sig själva. Om detta kan man ju bara konstatera att det är tur att det finns föreningar som insett vikten av ett visst arbete utanför den egna verksamheten.

ELMU/HELSINGFORS

Christian Moustgaard från ELMU (Föreningen för levande musik) i Helsingfors var näste talare och berättade om ELMU’s verksamhet i den jättelika f d lagerbyggnaden Lepakko, som inrymmer replokaler för 30-talet musikgrupper, och fungerar som en slags serviceenhet för dessa, och även andra grupper, med bokningsbolag bl a.
Christian märkte vissa skillnader mellan KN och ELMU, förutom att ELMU än så länge är rätt och slätt Lepakko. De stora skillnaderna, enligt Christian, var KN:s många stadgar, synen på droger (att räkna alkohol till droger är i Finland helt otänkbart) och att de inte håller lika hårt på icke-kommersiellt kontra kommersiellt, men att pengarna givetvis ska stanna inom kulturen.

NORSKE ROCKEFÖRBUNDET

Trond och Ron från Norske Rockeförbundet berättade sedan om att deras förbund består av 52 rockföreningar, att det grundades 1978 och att man inte har förbud mot alkohol i föreningarna! P g a deras tidigarelagda hemfärd hann jag inte få någon pratstund med dem.
Fredagen avslutades med en lokala bandskonsert med grupperna Fritt Fall, Slotty Dotty och The Toilets.

LÖRDAG 14 MAJ
TREDJE DISKUSSIONEN

Efter frukost var det meningen att en gemensam diskussion med utgångspunkt från gårdagens smådiskussioner om föreningsverksamheten skulle uppstå. Men ingen hade något att tillägga. Därför presenterades Kontaktnätets centrala verksamhet och ’n ROLL för kongressen i två tröga tal, varefter diskussionerna kom igång ute i grupperna. Resultatet av dessa blev, det som jag hann uppfatta, bl a att de flesta vill ha mer info från KN centralt och då i form av en interntidning, att de flesta tycker att ’n ROLL är viktig och att tidningen ska behålla den allmänna prägeln.

DROGFRÅGAN

Under eftermiddagen inleddes de s k kongressförhandlingarna, vilka inleddes med behandling av styrelsens nya stadgeförslag. Och det mest brännbara i diskussionen var den segslitna drogfrågan. Styrelsens förslag gick ut på att få bort allt bruk av droger i föreningarna. Efter en massa kloka argument för förslaget och mot förslaget, och efter en misslyckad röstning, ajournerades mötet till söndagen.
Lördagen avslutades med en musikfest med artist/grupperna Jan Hammarlund, Collapse, Bruset, Stadion, Giant Steppers, Flygande Nunnan och Brända Barn.

SÖNDAG 15 MAJ
INGEN FÖRÄNDRING I DROGFRÅGAN

På förmiddagen återsamlades kongressen och den spännande upplösningen på drogdebatten avgjordes, med resultatet att det blev som det var. Mycket arbete hade lagts ner på just ingenting.

HANDLINGSPROGRAMMET

Så var det dags för nya, heta debatter i all oändlighet. Under dagen skulle många saker läggas på ”rätt” plats. De viktigaste sakerna var väl om KN ska ha slutna föreningar, om KN ska se sig ”som en del av en bred vänsterrörelse”, den nya styrelsen och om KN centralt skulle anlita utbildade revisorer.
Angående revisorer beslöts att låta ansvariga personer göra som de vill med revisorer. En omröstning i frågan om KN ska ta in slutna föreningar slutade med att inte ta in dem. Enligt lag kan ej heller en ideell förening vara sluten.
Kongressens största stötesten kom att bli den kulturpolitiska debatten om ordet ”vänster” ska finnas med i handlingsprogrammet.
På ett annat ställe i handlingsprogrammet står det uppräknat organisationer som anses lämpliga för Kontaktnätet att samarbeta med: freds-, miljö-, antikärnkrafts- och kulturorganisationer.
I en motion från Skaras Musik Te Tusen kritiserades dessa båda saker + en tredje, och de fick stort medhåll från folk som sa sig höra hemma både på vänsterkanten och på högerkanten. Åtminstone ett medlemskort i MUF visades av en leende delegat efter förhandlingarna.

KAOTISK STÄMNING

Under dagen blev stämningen alltmer nervös, förbannad och kaotisk. Arga argument vräktes hit och dit i lokalen, och det stod snart klart att två läger hade bildats, ett för den gamla uttalade vänsterinriktningen, och en betydligt liberalare linje.
Efter många om och men genomfördes den försenade omröstningen, vilken resulterade i knapp vinst för den liberala linjen. Tre röster avgjorde.
P g a röstningens resultat avsade sig sex av de åtta föreslagna styrelsemedlemmarna sina uppdrag, då de inte kände förankring i den nya linjen.

NY KONGRESS

Dessutom förde resultatet med sig att en extra kongress utlystes till i höst, i Uppsala. En snabbt ihopsatt styrelse får nu i uppdrag att ta fram underlag för nya diskussioner i ämnet, och att ordna för kongressen i Uppsala.
Mycket saknas i den här redogörelsen för den hetaste kongressen i Kontaktnätets historia, men det viktigaste tror jag att jag fått med, och det som är ännu viktigare, det är att med stor insikt och medvetenhet ta itu med denna stora kulturpolitiska fråga inför nästa kongress.