Är rocken bäst i Skåne?
— Nja, jag vet inte om den är bäst, men jävligt bra är den, säger David, basist i The Sinners, då jag träffar honom tillsammans med The Sinners trummis Richard för en pratstund över några öl på klassiska AF i Lund.
— Jag tycker det känns mer äkta här, än i Stockholm. Vi har bra rötter. Här finns ingen direkt stjärnstatus, det är inte så mycket ”big business” utan mer på kul.

I dagarna kom The Sinners ”riktiga” debut-LP ”From the heart down” ut. Men vägen till skivaffärernas diskar har varit både lång och krokig. Pojkarna i The Sinners är ett lysande exempel på att det går att komma långt med hårt arbete, entusiasm och en stark tro på det man gör.

HISTORIEN OM THE SINNERS ELLER EN LEKTION I ROCKENS GÖR-DET-SJÄLV

Ett gäng 20-åriga grabbar från Lund, som var för sig och i diverse olika konstellationer sysslat med rockmusik mer på hobbynivå, bestämmer sig våren 1983 för att tillsammans satsa på allvar. Man börjar repa, får några spelningar och bokar så småningom studiotid. Men mitt under inspelningen havererar studion och allt arbete måste avbrytas.
David: — Vi flyttade grejerna hem till en polares vardagsrum och ”satte” resten där. Det var trångt men kul som fan!
Materialet togs till en Malmöstudio för mixning. Plattan pressades och pågarna satt hemma och vek och klistrade konvolut och kletade dit etiketter (Sinners egen Teenage kicks).
David: — Vi kontaktade Uffe Lindqvist på Amigo och han lovade hjälpa till med distributionen.
Richard: — Det gick rätt bra. Låten ”Open up your door” blev en liten skånehit och sålde över 2 000 ex.

The Sinners fortsätter med en hel del lokala spelningar, bl a som förband åt då Sverigeturnerande Green On Red. Amalthea, Skånes största skivbolag, får upp ögonen för gruppen och singeln ”Wont be back/Suspicious mind” släpps.
David: — Det bästa med den var att vi slapp limma och vika.

Så blev det dags för The Sinners att nå utanför Skånes gränser. Bandet lägger ner dagar och nätter av arbete vid telefonen och lyckas efter många nej och några ja få ihop till sin första ”Sverige-turné”. Man hyr en buss och drar iväg.

Vid hemkomsten från turnén visar det sig att Amalthea, som tidigare snackat om LP-inspelning, plötsligt inte är intresserade längre.
David: — Vi var tillbaka där vi började, så vi bestämde oss för att försöka själva igen. Sticky Bomb (Wilmer X) kontaktades för producentjobbet.
Richard: — Han hade just sett oss spela på Ove’s (känd ”rockklubb” i Malmö) och sa ja direkt.
Singeln ”Hot Shot/I won’t take that from you” spelades in i Studio Bombadill i Klippan och gavs ut på The Sinners egna etikett Teenage Kicks.

UTLANDET

På vårkanten 1986, då allt ser ganska mörkt ut och man trots allt eget jobb fortfarande är utan skivkontrakt, händer det plötsligt något. Telefonen ringer hemma hos David och på knackig engelska förklarar rösten i andra änden att det är från den franska rocktidningen ”Nineteen”. De har hört de tidiga singlarna, hittat adressen på skivetiketten och undrar om The Sinners skulle kunna tänka sig komma till Frankrike för turné.
David: — Det var fantastiskt. Vi spelade i små byar i södra Frankrike. Folk gick man ur huse för att se oss.
Richard: — Vi kände oss som The Beatles i TVs gamla ”Drop In”.
MJ: — Ni fick ju också vara med i TV?
David: — Ja, dom hade något sorts regionalt popnyhetsprogram där dom visade allt som hänt på musikfronten den senaste veckan (någonting för svensk TV, red. anm.) Vi gjorde playback på ”Hot Shot”.
MJ: — Ni nämnde tidigare att ni hade någon liten anekdot från Frankrike. Berätta!
David: — Ja, vi bodde i Livignac-le-haut, en liten fransk bondby mitt i ingenstans. Spelningen skulle äga rum i en stor lada på det närliggande bergets topp. När bussen på sena eftermiddagen klättrar uppför alpvägen passerar vi en genomsvettig, vilt kämpande man på cykel. Under natten, efter en superspelning, träffar vi denne cyklist som visar sig vara den tågluffande Lunda-pågen Martin Bergendahl. Vi blir bästa polare och nu är han med och spelar trumpet på nya plattan.

HEMKOMSTEN

Hemma var det mesta sig likt. Inga autografjägare mötte upp vid flygplatsen, och dessvärre, inga skivkontrakt låg och väntade i brevlådan.
David: — Vi bestämde oss för att fortsätta vår gör-det-själv-karriär. Vi kontaktade Sticky Bomb igen för att göra nya LPn. När sju grunder var satta tog pengarna, som vi hade lyckats skrapa ihop under Frankrike-turnén, slut.
Richard: — Hur det kändes just då kan du ju tänka dig själv, vi var nära att ge upp. Men vi hade tur. Fransmännen räddade oss igen.
Det lilla nya franska skivbolaget Swamp Records ville skriva kontrakt och licensavtal på en mini-LP med det gamla singelmaterialet. I och med att plattan släpptes (”The Original Sin”), blev The Sinners inbjudna på en ny turné. Denna gång gick färden över gränsen till Spanien.
Richard: — I Spanien var dom helt tokiga, ännu galnare än fransmännen. Dom körde upphämtningsbussar, skyltade med The Sinners-affischer från närliggande städer till spelställena. Det var helt otroligt.

SLUTET GOTT ALLTING GOTT

Hemma igen med lite mer pengar på fickan återupptar gruppen inspelningarna. Tomas Gabrielsson mixar och ett kontrakt skrivs med Amigo om distribution och The Sinners blir lovade att få ge ut en ny platta nästa år.
Så efter mer än tre år av envist slit ligger äntligen The Sinners debutplatta i skivaffärernas skyltfönster och tittar man riktigt noga kan man nästan se att den glänser lite extra!