Ebba Grön och Dag Vag genomförde hösten 80 en landsomfattande turné under namnet ”Turister i tillvaron”. Hur mycket är sant bakom alla rykten som har uppstått och då inte minst kring Ebba och deras ”droghyckleri”.
Vad banden tycker själva är väl ändå ganska intressant att ha som bakgrund.

Om själva turnén tycker de följande.
– Det har gått både bra och dåligt. Första spelningen vi gjorde på turnén var i en stor idrottshall i Luleå. När vi kom och fick se var vi skulle spela, tänkte vi, va fan gör vi här. Ingen feeling alls.

Tycker ni inte den här turnén är lite för stor?
– Nej, vi tycker inte det. Det här är en engångsföreteelse, vi kommer inte att spela på sådana här stora grejer sedan. Det behövs så här stora lokaler, för det är slutsålt nästan vart vi än kommer.

Är det inte jobbigt med all idol-hets?
– Det kan vara jävligt frustrerande. Man kommer hemifrån och är helt lugn, plötsligt så står det hundra människor runt om en och skriker efter autograf. Våra kompisar hemma behandlar oss inte annorlunda än va’ de gjorde för tio år sedan. Den här idolgrejen är mycket värre ute i landet än i Stockholm. Vi har nog aldrig skrivit en autograf hemma i Stockholm. I början vägrade vi skriva autografer över huvud taget, men alla tjatar och vill ha. Vi blev tvungna att kompromissa. Numera skriver vi, men bara på hud. Det går åtminstone bort efter ett tag.

Ni spelar på heltid, nu, va?
– Ja vi försökte jobba kvar på våra gamla jobb, men det funkade inte. Det gick inte att kombinera med spelandet, dom på jobbet blev snea när vi skulle ut och spela. Till slut sa vi upp oss. Vi får försöka överleva på musiken, på något sätt. Vi bli inte särskilt rika på det här, precis. Tryggare tillvaro kan man ju tänka sig.

Är det inte risk att ni tappar kontakten med vardagen när ni spelar på heltid?
– Nää, vi är ju inte ute och spelar jämt. Men visst är det skönt att slippa masa sig iväg till jobbet varje morgon klockan sju. Det är häftigt att kunna ägna sig åt en pryl man tycker om. Ägna dagarna åt att vara nere i repetitionslokalen och repa istället för att stå på nåt lager och packa skor med en massa folk som skriker ”jobba nu din jävel”. Däremot är det sällan tråkigt att spela.

Är ni inte rädda för att bli kommersialiserade att svika era ideal?
– Vi är inget klistermärksband. Hela våran ideologi är emot det. Det är ganska hårt grupptryck på vad vi gör. Det finns massor med band som bara spelar när de spelar i replokalen. Men vi däremot umgås väldigt mycket, vi lever nästan tillsammans. Det blir ett helt annat tryck. Vi vet precis vad vi gör och vi gör vad vi vill.

Hur tycker ni er musik har utvecklats från era första singlar till nu?
– Idag, efter tre år har vi blivit väldigt mycket bättre musikaliskt. Texterna är samma texter som för tre år sedan. Det har inte hänt särskilt mycket i våra liv. Nu har vi en ny LP på gång som vi hoppas ska hålla samma klass som Staten och kapitalet.
– Det känns som om vi har hittat vårt sound, hur vi vill låta. Vi har vetat hur vi vill låta hela tiden, men vi har inte vetat hur vi ska göra för att få fram det. Man märker det när man lyssnar på singlarna, det har varit en ljudmässig förbättring hela tiden.

Låten ”Pervers politiker” vill den spegla något slags politikerförakt eller..?
– Den handlar om hela den där hor-grejen som var i Stockholm för något år sedan. Hela den grejen bara tystades ned, mycket därför att många politiker själva var inblandade. Det visar ju hur dom kan göra precis hur dom vill. Om allt det där hade kommit fram ordentligt hade det kanske kunnat stjälpa alla dom som sitter där uppe och styr.

På tal om ingenting, vad ska ni göra efter den här turnén?
– Först och främst så ska vi börja arbeta med vår film. Vad den kommer att handla om vill vi berätta om men den ska heta Ebba the movie.

Framgången har den förändrat er som människor?
–Inte ett dugg, men man gör ju förstås annorlunda saker nuförtiden. Det betyder inte att man har förändrats som människa.

Känner ni er knutna till musikrörelsen på nåt sätt?
– Samhörighet och samhörighet. Det handlar om att detta är en fortsättning på den. Vi ställer väl i stort upp på samma saker. Även om vi inte är lika hårt bundna av ideologier som dem.

Vad är det för fördel med ett litet oberoende bolag som Mistlur?
– Vi har stor kontroll på vad vi gör. Vi känner människorna vi jobbar tillsammans med, personligen. Vi har inget som helst tryck på oss från bolaget, vi kan göra vad vi vill.

Tycker ni punken har varit betydelsefull för musiklivet?
– Kalla det punk, nya vågen eller vad du vill. Men det har i alla fall uppstått en rörelse. Vi och Dag Vag är ett utryck för den. Det vore tråkigt om det fortfarande bara fanns Pugh, Ulf Lundell och Jerry Williams som åkte runt och och spelade. Nu finns det i alla fall nånting annat att välja på. Fler band har fått chansen. Hela musiklivet i Sverige har breddats. Det rör på sig.
Men man får lite ågren ibland när vi kommer och ställer upp alla de här grejorna. Då kanske dom som kommer och tittar tänker, wow vad mycket prylar, så mycket prylar har inte vi. Då kan inte vi spela. Det är inte det handlar om. Man kan hålla på och spela med sina småförstärkare och det låter i stort sett lika bra.

Har ni några synpunkter på dagens Sverige?
– Dagens Sverige är trångt och kallt för människor. Det finns för lite spelrum till att göra det man vill. Mer Kärlek.

Va’ gör ni när ni är 35?
– Frågan är om man hinner bli så gammal. Det är inte säkert att världen finns då. Som det ser ut i dag i världen, så skulle det inte vara ett dugg konstigt om det blir atomkrig eller något liknande. Men en sak är säker, vi är fortfarande rebeller.