Bryggargården 24/10

Man tittar sig dystert omkring och undrar hur det kommer sig att det bara har kommit ca 80 pers till en konsert som den här.
– Är det verkligen ett så pass dåligt intresse för musik i Västerås, tänker jag stilla för mig själv.

Rita Rem kommer in på scenen. Det är ett av Västerås i särklass bästa new wave-band och man har stora förväntningar. Dessutom är det ju kompisar som står där uppe på scenen och spelar “Svävar som på moln”. Man dansar. Det är jag nästan ensam om; och Rita Rem verkar inte vara speciellt inspirerade. Jävligt dålig stämning, men dom fortsätter i alla fall med sin melodiösa new wave. Nästan alla bara står och glor när dom spelar sin absolut bästa låt, “Nattlig terror”, dock med väldigt lite inlevelse. Det är tydligt att den här dåliga stämningen smittar av sig på dom som står där uppe. Efter “Fritt liv” slänger dom ifrån sig instrumenten och alla utom basisten ser missmodiga ut. Ändå blir det extranummer med saxofon, trummor och bas, “Egyptian reggae” helt orepeterade.

Kaos dundrar till mitt i sorlet från alla människor och man blir förvånad, ja rent av chockerad. Vilken jävla förändring (till det bättre) sen sist. Henke, deras nya gitarrist, har betytt mycket för deras nuvarande sound. Om kaos kan man väl inte säga annat än att dom är jävligt bra och att dom har utvecklas mycket. Deras sista låt “Faxe”, var helt underbar.

Plötsligt står jag längst fram vid scenen. Framför mig befinner sig resterna av Porno Pop och Psyko, dvs Kitchen and the Plastic spoons. Jävligt Devo-inspirerade verkar dom vara, speciellt trummisen, som var den roligaste jag nånsin har sett bakom en hi-hat. Allting klaffade perfekt och man njuter. Plötsligt märker man, konserten är över så man går hem.