Sedan Sahara Hotnights slog igenom med buller och brak, har floden av svenska rockiga tjejband inte sinat. Många av dessa är bra, men de är just bara bleka kopior av sina idoler. Så när ett band som Stereo Starboy vrider på förstärkarna finns det grund att lyssna en extra gång.
Här har vi plötsligt ett band som gör sin grej och gör det bra. Med hård och melodiös gitarrbaserad punkrock och en sångerska med en britt-punk-klingande röst, är det lätt att börja tänka på ett tidigt Elastica.

Bandet består av fem väldigt olika tjejer: Elin, Emma, Katarina, Mirjam och Sara, som alla har inspirationskällor från allt mellan Marliyn Manson till Kent. Denna kombination av musikinfluenser ger bandets originella musik över en kopp kaffe, på sundsvallscaféet Tinells, träffade jag tre av bandmedlemmarna.

Bandet har funnits ett bra tag, men det började inte röra på sig ordentligt förrän bandet bytte sångerska till Emma Isling under hösten 1999. Emma, som tidigare hade spelat i sundsvallsbandet Marble, tillförde det där lilla extra, som fick bandet att sticka upp en bit över sina kollegor. I starten blev det mest små lokala spelningar och några spelningar på Motkraft-tillställningar. Men efter cirka ett års spelningar, mycket tack vare den lokala rockklubben Pipelines hjälp, började »starboy-effekten« även sprida sig över landet.

Men det var efter en spelning i mars 2001 på nöjesbåten Patricia i Stockholm, där bandets livespelning gjorde ett starkt intryck på Pelle Gustafsson på P3 Demo, som det verkligen tog fart. En vecka senare spelades bandets »I’m So Sorry« i programmet.
När det sedan var dags för uttagningen av banden till Hultsfredsfestivalens demoscen, var sundsvallsbandet ett självklart val. Hultsfredsspelningen innebar att bandet nådde ut till en större publik, och intresset tog fart. Strax hade bandet sålt slut på sina medhavda demoskivor och fått bokningar till såväl Storsjöyran som Sundsvalls Gatufest.

Just när jag möter medlemmarna har sommarens turnerande lugnat ner sig, men utbytts mot ett stressigt packande inför flytt till Umeå samt förberedelser för högskolestudier, för vissa medlemmar. Flytten kan självklart medföra problem för bandet att repa regelbundet, erkänner Emma. Men bandet är ändå fast övertygade om att det inte ska bli några större problem, och att bandet kommer att överleva avstånden. De ska istället försöka förbereda så mycket som möjligt på eget håll, för att sedan effektivt kunna repa tillsammans när de väl träffas. Tur är väl det, för bandet är redan bokat till spelningar i Stockholm och på Gotland.

Gotland ligger bandet varmt om hjärtat. Det var nämligen i Visby i maj de upplevde sin hittills bästa spelning. Med en peppad publik och ett lika peppar band, kan det bara inte gå fel. Bandet har gladeligen fått anledning att Återvända till ön flera gånger under den gångna våren och hösten för fler spelningar. I vinter väntar även en spelning, tillsammans med andra demo-band, på Alcazar i Stockholm som SAMI (Sveriges artisters och musikers intresseorganisation) arrangerar.

Kanske äntligen Sundsvall kommer få sitt stora band, så som Jönköping fick Cardigans och Eskilstuna fick Kent, men det är väl lite för tidigt att sia om det. Men faktum är att en liten planta sakta börjat blomma utanför växthuset i »popstaden som aldrig slog«. Frågan är om den hinner vissna innan fler människor ser den.