Kristian ”Bullen” Wåhlin från Göteborg gör något som många bara drömmer om. Han målar skivomslag.
Trots att han inte är äldre än 22 år har han redan hunnit med att rita drygt 25 omslag och ett oräkneligt antal tröjmotiv. Dessutom har han gett ut en platta med sitt band Liers in Wait.

Hela familjen Wåhlins hus verkar vara fullt av tavlor, eftersom både Kristian och hans mamma målar.
Att se en bild som man förut bara sett som CD-omslag i originalformat, 80 gånger 80 centimeter, blir nästan en chock. Det finns så många detaljer, färger och nyanser som man knappt kan se på skivan.
Även om Kristian ännu så länge vägrar sälja sina tavlor, så har han inte alla kvar hemma. Syskon och släktingar brukar dyka upp och ”norpa” tavlor då och då, när de känner att de har det tomt på väggarna hemma. Fullt förståeligt, för tavlorna är verkligen otroligt välgjorda och snygga.
— Jag har målat så länge jag kommer ihåg. När jag var liten målade jag av gamla renässansmålningar ur konstböcker, slag och grejor. Det var fascinerande. Fantasykonst tyckte jag också var ballt, särskilt när jag var yngre, berättar Kristian.

Rödvinstöntar

Han hade förstås femma i bild, och ”målade sig in” på gymnasiets tvååriga bildlinje. Sedan blev det ett år på FKU (förberedande konstnärsutbildning) och ett år på en annan målarkurs.
— Men jag trivdes inte där. Det var för många rödvinstöntar som trodde att de var någonting, fastän de inte var särskilt duktiga. Jag vill gärna kunna måla perfekt vanligt innan jag målar abstrakt. Jag respekterar mer en kunnig abstrakt målare, som exempelvis den spanske målaren Salvador Dali (1904-89). När man ser att han kan måla, så förstår man att han måste vilja något, säger Kristian.

Kristian målar inte bara skivomslag och tröjmotiv, utan gör även diverse affischer och vanliga reklamuppdrag, samt motivlack till lastbilar och motorcyklar. Kompisarna tjatar ofta om att få saker målade, och även om Kristian gärna vill, så måste han ju prioritera.
— Skivomslagen är roligast att göra, eftersom jag spelar själv. Jag brukar överlag få göra vad jag själv vill. Jag jobbar bäst under stress, och jag vet ju att många andra skadas om jag blir försenad. Jag gillar ju musik också, spelar och lyssnar, och förstår hur banden tänker. Jag försöker illustrera musiken.

Snoppar och majablad

Det här med att få måla hur man själv vill, ja.
Ökänd är ju den lilla snoppen som Kristian lade in på ett Therion-omslag utan bandets vetskap, och nu har han visst lagt in ett blad från en cannabisväxt på bandet Lake Of Tears baksida också.
— Va? Nä, det var de som sa åt mig att rita det. Jag sa att jag skulle måla löv, och då sa de ”släng in ett majablad också”. Grejen på ”Ho Drakon Ho Megas” syns ju inte, jag skulle inte göra det uppenbart. Det var kul, bisarrt. Om någon säger åt mig att sätta dit något, så gör jag det, jag har inga skrupler. Men jag skulle aldrig sätta dit en sådan grej som ett majablad på någon annans omslag! Vågar de inte stå för att det var deras idé? fnyser Kristian.

Att få honom att räkna upp några konstnärsfavoriter eller vilka egna omslag han är mest nöjd med visar sig vara stört omöjligt.
— Jag är aldrig helt nöjd med mina bilder. Om jag var det skulle jag väl sluta, men nu blir jag peppad att fortsätta istället, bättra på misstagen. Ibland blir jag himla sugen på att bättra på originalen när jag får tillbaka dem…

Dyker in i tavlan

Kristian tar drygt 7000 kronor per omslag, inklusive omkostnader, och det är ett billigt pris.
Duken, färgerna och penslarna kostar, för att inte tala om avfotograferingen, som går på 200 kronor per bild. Kristian skickar nämligen inte, som i början, iväg originalmålningarna, utan små fotonegativ, till skivbolagen. När han målar är formatet 80 gånger 80 centimeter.
— Jag hade kunnat måla hälften så stort, men det blir mer tavla, mer maffigt såhär. Man ”dyker in” i tavlan. Det har inte så stor betydelse som man kan tro för detaljerna, men det är roligare.

Kristian målar omslag åt de mest skiftande hårdrocksband, allt ifrån ”smöriga” Keen Hue till Therion. Han tror att han säkert hade tröttnat lite om han bara behövt måla monsteromslag, men nu får han användning för många av sina idéer.
— Skivbolagen eller banden brukar höra av sig. De frågar om jag kan göra omslaget, och säger när de vill ha det. Ibland säger de ”gör vad du vill” och ibland ”gör si eller så”. Ibland har de speciella önskemål, men om jag känner att det inte funkar blir det något spontant istället.

Ofta är Kristians målningar uppbyggda på ett liknande sätt, något som sker undermedvetet. Men när Kristian känner att han fastnat i en slentrian brukar han drabbas av ångest, och lägger snabbt till något på bilden. Det han tycker är jobbigast är att förhandla om priser.
— Jag borde egentligen ta för mig mer, marknadsföra mig, men jag vill inte vara gnetig. Det är tur att jag bor hemma… Det tar kanske tre veckor att måla ett omslag, men det är svårt att säga, för jag håller på med många samtidigt. Jag jobbar minst åtta timmar om dagen, och med tanke på det tar jag väldigt låga priser.

Kreativ energi

Visst håller Kristian med om att han har ett drömjobb, men det är definitivt inget han fått gratis. Han har målat på bänken hela livet, och måla är det enda han velat göra.
— Vissa tycker att det verkar ballt, och att de också vill göra omslag. Men det är inte bara att göra. Måla är det enda arbete jag kan göra. Jag kan leva ut min kreativa energi utan att tröttna. Jag lever mig in väldigt mycket, alla bilder är som olika världar. Jag kan bli totalt insnöad, och begrava mig i arbete, glömma höra av mig till kompisar…

Kristian har ännu inte haft någon utställning, men skulle inte ha något emot att ha en om några år. Att ha en med bara skivomslag skulle han gilla, men än har han väldigt svårt att sälja sina bilder.
— Jag har så många minnen till dem att jag inte kan sälja. Banden vill ofta köpa originalen, och det förstår jag. Men snart kan jag nog sälja lite. När det blir lättare att måla blir det lättare att sälja.

Samlar intryck

Nu målar Kristian ungefär dubbelt så fort som för ett år sedan. Han är inte lika begränsad av det tekniska längre, utan har lärt sig mycket.
— Jag har haft nytta av skolan, men mest de grundläggande kunskaperna. Då fattade man ofta inte vad lärarna menade, men nu förstår man, när man lärt av sina egna misstag.

En sak som lärarna pratade om var att samla intryck, och det gör Kristian. Han fotograferar mycket, vinklar, perspektiv eller fräcka träd, och köper gamla tidskrifter från antikvariat för att hitta inspiration.
Kristian målar även for personligt bruk, utan att behöva tänka på hur någon annan vill ha det, utan att behöva sälja det. En målning innehåller mycket symbolik, känslor och stämningar, sådant som inte kan uttryckas i ord.
— Människor som snackar om pengar när de spelar borde göra något annat istället. Jag är allergisk mot sådant snack. Ett band är inget företag, tycker Kristian, som spelar med Liers in Wait, ett band som spelar in sin första fullängdare denna sommaren.

Att han själv spelade i ett band var en av anledningarna till att han började måla omslag.
— Det första jag gjorde var en grej åt Tiamat. De bad mig. Anledningen var att jag spelade, och folk visste att jag målade också. Sedan frågade Therion, och sedan har det rullat på. Folk har sett vad jag gjort, och tydligen gillat det. Jag har aldrig sökt jobb själv. Det är inte skryt och snack, utan bara resultatet, som säljer omslag.

Omslagschock

Några direkta råd till den som själv vill måla omslag har inte Kristian.
— Det underlättar att känna musikfolk, och musikintresse är en förutsättning, säger Kristian och fortsätter:
— Engagemang. Det vore konstigt med någon som målade omslag utan att vara involverad. Det är inte bara ”pang på” att bli omslagsmålare. Om man känner band kan man fråga dem om de vill ha något, och gör man bra grejor så märker folk oftast det. Man måste visa att man finns. Demo-omslag och logos är bra att börja med.

Att måla omslag är inte bara solsken, och ofta får Kristian en smärre chock när han ser CD-skivorna. Färgerna brukar vara annorlunda, och ibland kan bolagen till och med lyckas vända på bilderna. Det kan också hända att de bara använder en liten del av bilden.
— Det är lite känsligt om de ändrar i bilden, men det får man ju ta. Om det är för mycket ändringar kan det kännas inskränkande, hmm. De gör ju det för att det ska bli bra, det vet jag, och ibland kan det vara roligt. På båda Tiamat-omslagen har de gjort saker som jag inte tänkt på.

I början var Kristian noga med vilka band han målade åt, men nu försöker han se det positiva och göra det bästa av banden istället.
— Jag kanske skulle vägra måla om det var en grupp som står för helt olika åsikter än jag, om de har helt skeva värderingar. I början var det känsligare, men nu är det mer en vanesak, det är målningarna som räknas, säger Kristian, som försöker skapa sina omslag i samma nutid och anda som musiken.

Pillar mycket

Han beskriver sig som himla tålmodig och envis som målare, och han ”pillar” mycket. Han brukar måla i olja och akryl om vartannat, och använder även airbrush. Dessutom skulle han gärna lära sig att tatuera.
— Det är fräckt, fascinerande. Det sitter ju kvar hela tiden. Det är mycket symbolik i det också, för den som har tatueringen.

Det Metal Zones läsare har sett av Kristian Wåhlins konst är väl antagligen bara hans omslagsmålningar och tröjor. Efter en titt i hans samlingar kan dock meddelas att den här sympatiske killen är minst lika duktig på att rita stilleben, hav, hästar eller vad som helst.
Dan Seagrave, slang dig i väggen!