MY DYING BRIDE
Turn loose the swans
7

Dom gotiska dödsromantikerna från Bradford har överraskat mig igen. Aaron och gänget har frångått death influenserna nästan totalt för mer melodi och nyanserad sång. Ny version av ”Sear me” inleder ”Turn loose the swans”. Enbart violin och keyboard skapar en ödesmättad atmosfär bakom Aarons dödsstämma. Suveränt. ”Your river” fortsätter dystert med Martins pinade violin i vackra stämmor över My Dying Brides valium gitarrer. Det blir oftast inte snabbare än snigelfart på ”Turn loose the swans”, ultraslött, ultraheavy, ultradeppigt. Dom är mästare på att skapa sköna dystra begravnings stämningar. Man känner sig nästan förflyttad till någon italiensk skräckfilm från 70-talet, typ ”The Beyond” eller ”Dawn of the dead” när dom döda vaknar till liv och går igen. My Dying Bride beskriver skönheten i döden, romantiken i skräcken. ”The snow in my hand”, ”Turn loose the swans” och ”Black God”, gör tanken på döden riktigt uthärdlig.