De framför teknisk och hård Metal och de är aktuella mod platta nummer två. De ligger på ett skivbolag ca 1000 mil från deras hemstad, Sandviken. De föredrar Abyss framför Sunlight och de hoppar självklart högt av glädje när Metalwire Magazine hör av sig för att ta tempen på trumslagare Henrik Ohlsson.

Invånarna i Sandviken kan inte bara lira bandy och producera stål, nej det finns också folk i denna stad som har vett att använda sin tid till att göra tuff musik. De är visserligen sällsynta men jag lyckas då få en på kroken tämligen enkelt.
Hallå Henrik, vad händer i Sveriges svar på Murmansk, Sandviken, idag då?
— Tja, några pensionärer här och några ligister där. Vi alkisar har låst in oss ty vintern är nära, Sandviken reeks of putrefaction — allt är som sig bör.
Det är ju nu över ca två år sedan ni spelade in debut CDn ”Third Eye Function”. Blev den skivan vad ni hade förväntat er?
— Eftersom Tomas Skogsberg (Sunlight studio) var noll engagerad så blev inte produktionen den bästa, däremot kanske den sämsta. Tomas sa att det lät bra som fan när han mastrade skivan i Cutting room men när vi hörde resultatet så lät det precis som före mastringen, med andra ord blev det lite av en besvikelse för oss.
Jag är alltså inte ensam när det gäller min skeptiska inställning till Sunlight. Personligen anser jag att ljudet är det som hindrar plattan från att vara en riktig dynamit. Låtmaterialet skulle väl behöva ett fetare ljud, eller?
— Precis, men det sket ju sig. Precis som för många andra band som spelat in där den senaste tiden…
Vad har ni fått för reaktioner från tidningar/fans angående den skivan då?
— Överväldigande bra. Jag har faktiskt inte läst en enda dålig recension, det verkar som om folk blir imponerade av det vi gör och det är ju kul.
Theory In Practice är signade till Pulverised Records från Singapore och man kan ju undra hur det kommer sig?
— Mycket enkelt. Vi skickade runt ”Submissive”-demon till diverse bolag och Pulverised Records var det första som nappade, ivriga som vi var skrev vi på direkt och så var samarbetet igång.
Ok, Hur fungerar samarbetet med grabbarna från öst då?
— Det går lite upp och ner, på sista tiden har dom varit otroligt sega. Vi åkte till Abyss utan förnyat kontrakt och vi fick leva i smärtsam ovisshet både före inspelningen och de första dagarna i studion. Som tur var så ordnade det sig och det verkar som om Roy Yeo och de andra på Pulverised har klivit ur dimman lite grann nu. Dom ligger ju efter med skivsläppen som fan, både Thy Primordial och Imperial Domain ska släppa sina plattor innan, vår nya står på tur.
När man signar till ett bolag så brukar det vara så att dom brukar skicka skivor med de andra banden på deras bolag till en och det är alltid kul att kolla upp vad det är för gäng. Vad anser Henrik om deras ”stallkamrater” Satariel, Imperial Domain, Tyrant etc.?
— Hmmm, Tyrant skrattade vi mest åt, dålig japansk blackmetal med ännu sämre texter. Tjejen som spelar keyboard var dock duktig, tack vare henne lyssnar man på ett par låtar innan man stänger av. Annars hade man bara lyssnat några sekunder för att sedan bryta sönder skivjäveln i ren frustration. Satariel var bättre men den sortens black metal är väl inget som tilltalar mig, nog sagt om det. Imperial Domains skiva har ju inte kommit ut än men jag såg faktiskt dom live ’93 eller ’94 i Uppsala, det lät ju som gamla Paradise Lost. Dom är säkert bättre nu. Några andra grupper från vårt bolag har jag inte hört, vi har inte fått några flera gratis-skivor från Pulverised, förutom Amon Amarth men dom har ju ligger ju på något annat skitbolag nu för tiden (säger jag med illa dold avundsjuka).

Att välja studio är minsann är inte det lättaste. Den studion man vill ha kanske är fullbokad, skivbolaget kanske inte samtycker eller så ligger den så långt bort att man måste välja en närmare belägen studio för att folk i bandet jobbar osv. Dessa killar styrde i alla fall sin kos till Dalarna, närmare bestämt till Peter Tägtgrens inte helt okända Abyss Studio, för inspelning av uppföljaren till ”Third Eye Funktion”.
Vad var den största skillnaden med att spela in i Abyss jämfört med Sunlight?
— Utrustningen. Sunlights grejor är ju helt out-dated så att säga medan Abyss köper in prylar hela tiden. Även fast vi var i den gamla Abyss
studion så var det ju ändå hundra gånger bättre än Sunlight. För att inte tala om levnadsstandarden, när vi var i Sunlight så bodde vi på världens äckligaste jävla vandrarhem medan Abyss försåg oss med både kök + tillbehör, sängar och TV/video i samma byggnad som studion låg i.
Hur flöt inspelningen?
— Tyvärr så fick vi som sagt nöja oss med att spela in i den gamla studion, den nya höll Dimmu Borgir till i. Sen måste man ju alltid stressa eftersom man har så jävla lite tid på sig, vi ville ha 3 veckor men fick bara 2 veckor p.g.a skivbolagets ekonomi. Till råga på allt så strulade diverse saker som det alltid gör när man är i studion, vi höll fan på att bli sinnessjuka under inspelningen.
Jo vars, det där känner man ju igen. I studion så strular ALLT, men mystiskt nog så står man där en vacker dag och allt är färdigt. Om inte förr så är det då dags att börja fundera på en titel till spektaklet.
Vad ska skivan heta och varför valde ni det namnet?
— Skivan kommer att heta ”The Armageddon Theories” vilket också är namnet på en låt på skivan. Själva låten är över 20 minuter lång uppdelad på 5 delar och eftersom den utgör en stor del av skivan så kändes det naturligt att döpa skivan efter den.
Är det Pulverised som släpper också? När är det beräknat att den ska dimpa ned på skivdiskarna?
— Ja det är Pulverised som släpper även denna skiva. Vi tänkte hoppa över till Black Mark ett tag eftersom de var intresserade och Pulverised bara strulade men när Roy Yeo & co. skärpte till sig så bestämde vi oss för att ligga kvar på Pulverised Records trots allt. Roy har sagt att skivan kommer att finnas tillgänglig februari 1999. En ny låt kommer att kunna avnjutas på samlings-CD:n som medföljer nästa nummer av S.O.D magazine.
Hur har ni utvecklats musikaliskt/sångmässigt om man jämför med ”Third…”?
— Musiken är genomgående snabbare och krångligare, jag tror vi har sprängt gränserna för teknisk Metal. Det känns som nonstop mecka/mangla, åtminstone när man spelar låtarna. Sången är lite ljusare än på förra skivan eftersom det är jag som sjunger, jag tycker personligen att det passar musiken bättre.
Vad har ni för förväntningar på nya plattan? Sälja guld i Syd-Gemen kanske?
— Vi har inga speciella förväntningar, ja förutom att sälja guld i Syd-Gemen igen då. ”Third Eye Function” har ju gått bra där… skämt åsido; vi tar det som det kommer…

Henrik är en förbannat duktig trumskinns-slaktare och jag undrar hur länge han har lirat?
— När jag var 13 år fick jag mitt första trumset, ett fult trefärgat Ludwig modell disco. Efter att ha hamrat på det några månader, jag försökte lira ”Whiplash” med Metallica och ”Criminally Insane” med Slayer kommer jag ihåg, så bestämde sig morsan för att betala trumlektioner. Hon ville väl få mig att spela lite mer städat, tji fick hon.
Vilket var det första bandet du spelade i?
— Mitt första riktiga band var Adversary som bildades 1990, vi spelade ”old school death metal” som det heter nu för tiden. Efter tre demos gick bandet i graven.
En lustigt sammanträffande är att bland de första demos jag införskaffade var just Adversarys debut-demo ”Beyond Death”. Och jag har faktiskt haft äran att sett dem live för en herrans massa år sedan, som förband till Entombed om jag inte minns inkorrekt. Ah, nu blev man nostalgisk också, tänk vad kul det var på den tiden. Nu är man gammal och… Nä!, det är bäst att gå på med nästa fråga innan jag börjar svamla allt för mycket.
Vilka anser du är Sveriges bästa metal-trummisar?
— Min favorit är Snowy Shaw, lyssna bara på de första två Memento Mori-skivorna eller IllWill-plattan. Där visar han vart skåpet ska stå. Mikkey Dee är ju aldrig fel heller.
Jag känner inte till så många deathmetal-band från Sandviken, hur är metal-scenen i er stad egentligen?
— Det finns inte mycket till metal-scen här. De enda deathmetal-banden som kommit härifrån är väl Adversary och Sorcery, båda har lagt ner. Nu för tiden finns bara vi och In Aeturnum vad jag vet.
Har ni mycket spelningar? Vad krävs för att få er att ställa er på scen?
— Sist vi spelade live var på release-partyt för ”Third Eye Function”. Sedan dess har vi inte haft en komplett line-up, vi är liksom en Trio In Practice för tillfället. Det som krävs för att vi ska ställa oss på scenen är en kombinerad gitarrist/sångare eller en av varje plus bensinpengar.
Vad har ni för visioner i Theory In Practice, hur långt tror ni att ni kan nå på stegen mot stjärnorna?
— Vi vill släppa skivor och det är väl vår enda ambition. Man får väl hoppas att vi blir ett eftertraktat band som alla skivbolag vill signa med tiden, vi vet att vi aldrig kommer att kunna försörja oss på den här gruppen eller att vi kommer att bli riktigt stora utan det är helt det brinnande intresset för musik som driver oss att hålla på.
Tror du Theory In Practice existerar om 5 år?
— Svår fråga, hittills har det ju gått framåt hela tiden och ganska fort dessutom. Fortsätter det så så kommer Theory In Practice att leva vidare men känner vi att vi sitter fast och att det inte är kul längre så lägger vi ner bandet utan tjafs.

En del band har ju en ”ledare” som håller i det mesta och ser till att saker och ting blir gjorda. Han kan självklart få öknamnet ”diktatorn” om han inte också lyssnar på de andra medlemmarnas viljor. Andra band kör med ”kaosmetoden”, d.v.s. alla gör vad de känner för, när de känner för det. Hur är det i Theory In Practice?
— Peter gör ju musiken så det är klart att han har mycket att säga till om den biten, jag skriver texterna och bestämmer helt över dom. Vi har våra områden, logiskt uppdelade. Fast det är klart att vi samarbetar också, ger synpunkter och påpekar saker och ting.
Ok, det är väl så att det inte spelar någon roll hur man delar upp sysslorna, bara det funkar så är ju allt lugnt. Innan vi slutar tänkte jag kolla upp hur det står till med Henriks intag av det litterära inom Metal-kulturen.
Läser du mycket zines? I så fall vad har du för favoriter?
— Så jävla mycket ’zines blir det väl inte för min del men jag läser lite större tidningar som Ill Literature, S.O.D, Close-Up och Pit. Kommer jag över något ’zine så läser jag det med glädje, jag orkar bara inte hålla på att beställa dem.
Latmask! Någon som inte är en latmask är en av mina personliga idoler, Robban Becirovic på Close-Up, och jag lär ju höra vad Henrik tycker om nyss nämnda superblaska.
— Det är en jävla tur att den finns om man säger så eftersom det är den enda tidningen som skriver om Metal i Sverige. Ska man klaga lite (och det ska man) så har den blivit sämre, det finns bara ett par intervjuer med band som verkligen intresserar mig per nummer. Det är helt enkelt för mycket hardcore och sån skit. Det är tur att reportagen är så bra skrivna att man kan läsa vissa av dem utan att gilla själva bandet.
Där är vi överens, jag gillar inte heller alla band (antagligen inte ens hälften av banden) som medverkar i Close-Up men artiklarna brukar vara väldigt kul att läsa i alla fall. Det är alltid intressant att få läsa en bra skriven artikel, speciellt om man själv driver en tidning. Well, i vanlig ordning kommer väl diverse tattare kalla mig rövslickare för att jag ständigt berömmer C.U men vad de inte förstår är att en gång, för länge sedan, blev jag kidnappad av redaktör Becirovic och satt fången i hans källare. Han tvingade mig att säga frasen ”Close Up är bättre än mammas köttbullar” 1000 gånger per dag i 1000 dar så det är därför jag ar så här. Skyll allt på Robban alltså!
Nu får Henrik spika igen kistan, själv så går jag och kollar så inte Robban lurar i buskarna för att tvinga på mig en ny källar-session. Fast det lär väl knappast behövas!?!
— Då skulle jag vilja säga att alla som läser detta borde besöka vår hemsida på: http://hem.passagen.se/theory. Där finns b.l.a ljudklipp från nya skivan och en massa
annan info. Och Gran: lycka till med band och tidning, det var en förjävligt trevlig intervju!
Tack själv!