INCINIA
”Saviour”
CD
Någons pappa records

”Saviour” är ett alldeles lysande exempel på hur mycket sången spelar in när det handlar om att definiera ett bands musikstil, hade inte sången varit som den var skulle nog Incinia platsa i det melodiska dödsfacket, om det vore döds sång förstås. Men nu är det inte döds sång utan… ja, vad fan man än kallar det så är det inte en passande sång i den här musiken i alla fall, utan mer passande på någon fallfärdig fritidsgård i en avlägset belägen byhåla där några killar just har bildat ett Offspring cover band och behöver en sångare. För en mer oengagerad och malplacé vokalist har jag nog aldrig stött på.
Men musiken är, å andra sidan, så där lagom otajt och tafflig, precis som det skall vara när det handlar om egen finansierade skivsläpp för det är precis vad det är, och jag skulle nog sätta en femma på att dom har lyssnat på en och annan Metallica skiva också. Så jag skall hålla inne med den riktigt elaka sågningen för det är ju trots allt en demo CD och jag har hört sämre sådana, så med lite pressande i replokalen och ett utvisnings beslut till sångaren kanske nästa släpp från Incinias sida bli lite intressantare… eller så blir den det inte.
En lika trött [2] som jag är på att hitta på fyndiga betygssättnings formuleringar, men det ska nog bli bättre efter en strut gott knark, hallonknark tror jag det får bli i dag.