Regina Lunds tredje album Everybody’s Darling känns närmast som en nystart. Det är en uppfordrande rockplatta präglad av stolthet, ilska och revanschlust. Men också skönhet.
Anders Lundquist träffade Regina på hennes stamställe på Södermalm.

Hon känns som “a woman on a mission” när vi ses. Så ivrig att berätta om projektet att det knappt behövs frågor. Förmodligen är det den typen av beslutsamhet som krävs för att en kvinna utan ekonomiska tillgångar ska kunna åstadkomma ett genomarbetat och personligt album, helt efter sin egen vision. Albumet är indelat i två akter, men låtarna går givetvis att lyssna på för sig. Den första halvan är hårt rockig och skiljer sig i sitt aggressiva uttryck från hennes två tidigare, mer finlemmade album. Everybody’s Darling utstrålar till en början konfrontation. Men inför akt två dyker hoppet upp, och musiken får allt fler stunder av vila och smittsamma popkompositioner — exempelvis den dubbeltydiga People Like Me. Som helhet en fascinerande och omtumlande resa, där anhalterna består av nedslag i avgörande skeden hennes liv.
— Jag är fullständigt övertygad om att det djupt personliga är universellt, betonar hon, fullt medveten om att en så pass självbiografisk platta av vissa kommer att anklagas för att vara självupptagen.
— Det har tagit mig två plattor och en massa pjäser och uppsättningar för att våga sätta näven i bordet och inse att det är jag som är boss och har makt över mitt liv. Precis som alla har möjlighet att ta kontroll över sitt, även om vissa tycker det är för jobbigt att erkänna det.
Alla texter på plattan är skrivna av Regina, medan musiken har skrivits med en rad olika co-writers, utifrån hennes idéer. Bland andra med de oftast hårdrocksförknippade Leif Sundin och Conny Bloom, samt Johan Karlsson (tidigare i Souls och co-writer till Courtney Love), med vilken hon under en period hade ett band i Danmark. Regina har också producerat och arrangerat. Som medproducenter står Leif Sundin och Carl Michael Herlöfsson.
Bakom albumet ligger sju års målinriktat arbete, med vägen kantad av många hinder och missunnsamma människor (som emellertid bara sporrat hennes revanschlust).
— Det finns så mycket vuxenmobbing just nu, inte minst i TV, där dissandet av varandra blivit ett sätt att kommunicera. Vi har konstant sänkt ribban för vad som är tillåtet att säga om våra medmänniskor. Men varifrån ska barnen få förebilder med civilkurage, om inte från oss vuxna?
Där har också funnits räddande änglar och folk som trott på henne. Med makt kommer ett ansvar att blanda in rätt personer på rätt plats. Eftersom Regina tycks ha ärvt sin fars regissörsgener faller det sig naturligt för henne att styra upp saker och ta detta ansvar.
— Jag har haft en tydlig vision, men har valt att ta hjälp av många människor under framväxten, betonar hon. Jag har bara jobbat med genier, fast med olika sorters kvalitéer, och vid varje samarbete har det uppstått verkliga möten, bortom girighet och beräkning.
Om man hört dina tidigare plattor är den här förvånande hård och rak.
— Kraften i den politiska rockmusiken kände jag ju redan som liten, när jag på nära håll följde arbetet med saker som Tältprojektet och Rockormen. Men den blev så naturlig att jag revolterade genom att göra något mer subtilt och poetiskt. Vad jag strävade efter när jag lämnat Scenskolan var att göra “vackra” saker. Det politiska engagemanget och hårdare uttrycket har funnits där hela tiden, men tagit andra vägar. Om man läser texten till Honest Man, första låten på min första platta, så skulle det lika gärna kunna vara väldigt hård musik till den. En av mina framtidsplaner är faktiskt att göra en liveplatta, där jag går tillbaka och arrangerar om sådana låtar.
Som bekant vill svensk media gärna lägga sina begåvningar i olika tydligt märkta lådor. Regina fick redan inför Scenskolan höra att man inte ska berätta om alltför många av sina uttryck. Att det inte var bra för hennes karriär att säga att hon utöver sitt skådespelande även skrev manus, sjöng i band, skrev dikter och så vidare.
Du följer inte direkt givna mallar om när och hur projekten ska utföras?
— Nej, jag är inte direkt känd för det, ler hon. Redan som Laila Klang i P3 sa jag “livet ska vara som Komvux, man behöver inte göra saker i rätt ordning.” Vilket jag förstås menade!

[Regina Lund ar aktuell med sitt tredje album Everybody’s Darling (Regina Records/Border)]