CORDUROY UTD. VILL bara spela och ha roligt tillsammans. Snart får de möjlighet att göra det även utanför Stockholm när den förste av de sju i det blåssvängiga popbandet tagit körkort.
Jorå, av sju medlemmar i Corduroy Utd. var det fram tills helt nyligen ingen som hade körkort. Men så ligger också medlemmarnas ålder på 18 till 20 år där skolgång och popband har prioriterats. Den åtråvärda lappen togs av bandets sångare, låtskrivare och initiativtagare Gustav Ågren.
Historien förtäljer att en kassett med den då 15 år unge Gustav Ågrens musik råkade hamna på skrivbordet hos skivbolaget Labrador och efter ett möte — där även Gustavs pappa var med — hade han helt plötsligt skivkontrakt, men inget band.
— Corduroy Utd. existerade i väldigt olika former de första åren, och spelade lite olika sorters musik. Det är tur att ingen kommer att få höra hur det lät, säger Gustav Ågren, nu 18.
Hur Corduroy Utd. nu låter går det däremot alldeles utmärkt att få höra. På debutskivan Oh, Eira som nyligen släpptes finns det alldeles utsökta exempel på det unga Stockholmsbandets ska-klingande och blåstäta indiepop. Men musiken är heller inte främmande för soul. Som om “Hefner sprang in i en Moz med högre sångregister”, säger de själva.
— Hefner är väl egentligen det enda band som alla i bandet gillar. Och Monster säger Gustav Ågren.
— Jag läste en recension av vår skiva på en webbsida där en recensent skrev att vi är Sveriges svar på Hefner. Det är egentligen det finaste någon kan skriva, fyller Leo Nathorst-Böös, basisten, i.
Men att Corduroy Utd. är ett band som är en del i en våg av tidigare nämnda ska- eller soulinfluerade grupper är inget de två sjundedelarna av den unga gruppen vill hålla med om.
— Vi har inte medvetet jobbat för att låta som något speciellt band, säger Gustav Ågren.
Däremot jobbar Corduroy Utd. ibland medvetet för att spela långsammare. På Oh, Eira finns en del lågtempolåtar som inte kommer att spelas live. På scen spelar Corduroy Utd. bara snabbt — för publikens skull. Men i studio och replokal kan ambitionen vara en annan.
— Det kan bli lite olika. Vi började repa in en rätt jazzig, långsam låt för ett tag sedan. Men alla spelade bara snabbare så det slutade med att den går helt sjukt fort, ger Leo Nathorst-Böös en glimt av bandets vardag.
— Jag tror inte det funkar för oss att spela ballader, egentligen, säger Gustav Ågren.