Efter hela sju år är Docenterna tillbaka med ett nytt album. I över två decennier har de varit konsekventa med sin samhällskommenterande svenskspråkiga popmusik. Pelle Olofsson spetsade öronen medan Joppe berättade om skivan som kan vara Docenternas bästa någonsin.

Den märkbara skillnaden i Docenternas musikaliska utveckling är att punkinslagen har avtagit för varje album sedan debuten, som innehöll deras mest kända låt Solglasögon. Sedan förra skivan har Docenterna endast gjort ett par sporadiska spelningar. Sångaren Joppe Pihlgren har dock inte legat på latsidan. Han har bland annat varit programledare för tv-programmet Motorjournalen och skrivit en rapport för IUC (Industriellt Utvecklings Centrum) Hultsfred om utvecklingen för musiksverige och förutsättningarna för nya artister.
Berätta om den nya skivan Sverige varken ser eller hör.
— Vår ambition har varit att göra en platta som är bra rakt igenom. Detta dels för att vi inte alltid har lyckats göra det tidigare och för att det är så ovanligt med plattor som håller fullt ut. Vi har denna gången gjort massor av låtar och sedan plockat ut godbitarna bland dem. På inspelningen har vi försökt fånga spelglädjen och energin. När man är i studion är det lätt att man använder en massa ljud och överproducerar istället. Den här gången jobbade vi med ljudteknikern Tom Hovander i Rub-a-Dub-studion vilket var riktigt bra då han är både snabb och duktig med ljud.
Gick det bra att spela in?
— Ja, det har varit bra i och med att vi alltid kommit igång så snabbt. Vi spelade in en tre, fyra låtar i taget och sparade någon eller ett par från varje session. På det viset fick vi fram de absolut bästa låtarna, tio stycken av kanske fyrtio.
Hur lång tid tog det att spela in skivan?
— Skivan har spelats in i fem omgångar, vi började i september och blev klara i februari. Det gick snabbt att sätta grunderna men det blev endå lite intensivt mot slutet.
Relatera den nya skivan till Docenternas tidigare material.
— Precis då vi först slog igenom tycker jag att vi gjorde mycket bra material. Det finns ingen platta jag tycker är rakt igenom dålig dock. Den första mini-LP:n och den första LP:n, Docent Död tycker jag är skitbra. Söderns ros och På lyckliga gatan är även de riktigt bra. Docenterna innehåller även en hel del bra låtar. Den nya tycker jag är i klass med det bästa vi gjort. Jag tror att den kommer att hålla i framtiden också.
Är materialet på Sverige varken ser eller hör nyskrivet eller har ni jobbat med det under en längre tid? Det är ju trots allt sju år sedan er senaste skiva Honung.
— Ungefär en tredjedel av plattan består av helt nya låtar som är skrivna under inspelningsperioden, de andra har skrivits under de senaste fem åren. Vissa av de äldre låtarna har haft över tio olika arrangemang innan vi hittat rätt form för dem. Poplars (Lars Malmroos, producent) kom in och hjälpte till med arrangemangen på dem, han har också varit en stor tillgång vad gäller att behålla enkelheten på låtarna. Det är lätt att bli hemmablind. Den här gången har vi fått till en riktigt bra skiva som jag verkligen tror på.
Hur hittade ni er nya gitarrist, Jon Klingberg?
— Vi hade gemensamma bekanta och eftersom vi behövde en bra gitarrist så tog vi med honom till replokalen. Det visade sig fungera riktigt bra. Nu är Idde med på riktigt också och det är mycket tack vare Jon och Idde som vi kom till skott med den nya skivan. En förutsättning för att vi skulle gå in i studion var att det lät bra i replokalen. Ska man vara Docenterna så behöver man en duktig gitarrist.
Blir det någon turné till sommaren?
— Det blir en del festivalspelningar som håller på att bokas nu (maj, reds. anm.). Hultsfred är klart och en spelning i Kungsträdgården i början av juni. Jag hoppas på att spela på några av de bra festivalerna.
Har du några favoriter bland festivalerna?
— Jag skulle tycka att det var tråkigt om vi inte spelar på Storsjöyran. Sen skulle det vara kul att vara med på Emmaboda och Arvika. Det finns ju massor av bra festivaler men om jag bara får välja en så blir det nog Storsjöyran.
Förra sommaren fick ni en geting i Expressen för er spelning på Gröna Lunds stora scen, med kommentaren att det var ”på gränsen till finlandsfärja”.
— Vi borde vara lite sura på Expressen, för vi förtjänade trots allt bättre än en geting. Aftonbladet gav oss i och för sig fyra plus. Det är väl ett betyg man får om man inte kan spela sina instrument. Det var inte helt oväntat att någon skulle ge sig på att såga Docenterna. Det är kanske snarare konstigt att ingen har gjort det tidigare. För Expressen var det vi som var på gränsen till finlandsfärja men jag tycker nog att det är Gröna Lund som är på gränsen till finlandsfärja. Inramningen gör ju sitt till. Du kan ju slänga upp Slayer där och få samma effekt. Vi ville egentligen spela på den lilla scenen som är mer intim.
Hur tror du att den nya skivan kommer att tas emot? Kommer kritikerna att vara ute efter att såga Docenterna?
— Vi kommer säkert att få varierad kritik. Jag vet att plattan är bra rakt igenom så för den som har ambitionen att vara en seriös musikkritiker kommer det att bli svårt att såga den. Jag hoppas ju att den ska bli uppskattad, men om man sågar den så beror det nog på annat än att plattan i sig är dålig.
Vilka tror du kommer att köpa Sverige varken ser eller hör?
— Om man är i 20-årsåldern kanske man inte har koll på Docenterna, de som lyssnar på oss är nog lite äldre. Men om vi gör en bra spelning på Hultsfred och spelas mycket i radio så når vi förhoppningsvis ut till en ny publik. Vi hade en stor publik när vi började, sedan var det många som upptäckte oss i början av 90-talet. Det kan nog hända nu också. Jag tror att folk som gillar pop kommer att köpa plattan, oavsett ålder.
Vad händer härnäst?
— Vi ska släppa plattan och göra några spelningar, sen får vi se om det kanske blir en turné i höst också. Jag kan tänka mig att vi kommer att börja med att repa och göra nya låtar. Om vi ska göra en platta måste vi ha bra låtar. Vem vet — det här kanske är sista plattan. Just nu ser jag dock bara anledningar till att fortsätta och inga anledningar till att sluta. Sen kan det ta ett eller sju år innan det blir en ny platta. Jag tycker att det är kul att ha det här popbandet och det känns riktigt skönt att vara på gång igen.