Sveriges nästa rock’n’roll-sensation, tror en del. Och just som en rytande tornado sveper de nu fram med ett första alldeles utmärkt album och tunga klubb-gig — Tornado Babies!
Större delen av den svenska kritikerkåren var alldeles hänförd och lyrisk när den väl lyssnat sig igenom debuten ”Eat This”. Att plattan sedan inte sålt i några direkta Jacksonupplagor är en helt annan historia, delvis kopplad till skivköparnas sedvanliga ovilja att upptäcka nyheter och delvis till att bandet spelat ute alldeles för tok för lite efter releasen.
Det finns något som heter promotion, pojkar.
OK. Visst har man haft gig. På Kool Kat och Dailys, t ex. På KB i Malmö och Funny Farm i Göteborg. Men någon mer sammanhängande turné har det i skrivande stund ännu inte blivit, vilket är en smula frustrerande.
— Det är ju nu vi borde vara på väg, säger sångaren Harry med lätt desperation i blicken. Vi borde vara därute och spela — helst sju dar i veckan!
Han flankeras av fyra lika långhåriga unga män med lika korthuggna namn. Kenny S och Beppe på gitarr, Porre på bas och D.R. på trummor. I nådens år 1987 träffades man och sörjde musiktillståndet i världen på en pub i London, bildade bandet, for hem och började repa. Förra sommaren var kontraktet i hamn och i januari släppts LP-n — ”Eat This”.
— Våra influenser ser ut så här, säger Harry pedagogiskt. En del AC/DC, en del punk och en del Spinal Tap!
Fast Tornado Babies’ trummisar tenderar dessbättre inte att explodera.
— Vi lyssnar på mycket annat också, säger Kenny G. Allting ifrån Run DMC och Metallica till ABBA. Men Army of Lovers ger jag inte en spänn för. Och inte Peter Lemarc heller. Sådan där SÅ KALLAD svensk rock — så’na som får grammisar…
Nej, rakt och ärligt och rätt på rödbetan skall det vara och bara egna låtar, för något cover-band har Tornado aldrig varit och lär heller aldrig bli. Det är man inte om man kommer från Göteborg där coverbanden enligt Harry och de andra är de enda som får jobb. Med uppkäftigheten som motto skriver man egna i stället, vilket hittills gått alldeles över förväntan bra. Harry mullrar och raspar och kvider någonstans mitt emellan Brian Johnson och Axl Rose, de andra ligger svidande tungt på och är det någon som undrat varifrån man hämtat det vindpinade namnet kan vi upplysa om att det är köpt av en journalist på Göteborgs-Posten.
— Timo var med i en grupp som läste dikter till avantgardistisk punk, fnissar pojkarna. Och den gruppen kallade sig Tornado Babies.
Vi föredrar av förklarliga skäl den senare varianten…