LÖRDAGEN DEN 30 MAJ

Lördagens konsert var arrangerad av tjejgruppen Aptit och var inte någon uteslutande tjejfestival som vissa tidningar påstod. Första bandet, Sporten är död, var ett för mig helt okänt band förutom de 8 studioinspelade låtarna jag på fredagen fått höra på en kassett. Bandet bestod av 3st 16–17 åriga tjejer från Kungälv utanför Göteborg. Dom spelade flera bra låtar som: ”Fontänen”, ”John Peel” m.fl. Kassetten med Sporten är död rekommenderas varmt, priset var 15 kr. Har för tillfället ingen adress men lyckas jag leta upp någon så står den någon annanstans i tidningen. På tur var sedan ett band kallat Hrrm från Åsa. Bandet bestod av 4 tjejer som när de var klara försökt sig på de, flesta musikstilar typ: Blues, Reggae, punk m.m. Resultatet av dom var inte allt för positivt.
Nästa band skulle vara USCH men fick ändras pga att Irre (bas/Usch) inte infann sig i tid. Extrem Exem gick då emellan och spelade istället. Trots att dom hade en trummis (kille) med längre hår än mig (oj!) var dom riktigt bra. Musikstilen kan nog liknas vid punk-ös.
Sedan var det dags för trumbyte och det blir USCH tur att spela. Dom inleder giget med ”Röda rummet”, efter det en instrumental låt. Som väl de flesta vet vid det här laget har USCH slopat alla gamla låtar, förutom ”Schack” som de även spelade idag. Medans de höll på ökade regnrisken nervöst mycket, regnmolnen hopade sig tunga och gråa över Azaleadalen. Usch avslutar med ”Hatsång” från senaste singeln. Arrangörerna Aptit tycker jag var ett ganska sorgligt kapitel, sega låtar inte alls i min stil.
Brända Barn ifrån Sundsvall var sedan redo att inta scenen. Dom hade slopat alla gamla låtar och även tagit med en kille på stråkmaskin/orgel/synth sedan jag såg dom senast (RIP-galan). De nya låtarna passade bra ihop med Broddes mörka sång. De var även mycket bra genomarbetade med orgeln/synthen/stråkmaskinen.
Livin’ Sacrifice fick sin musik att verkligen låta rå, detta mycket tack vare att mixern hade skruvat upp allt till max. Följden blev bl. a. att Mias och Maries gitarrer flöt ihop ganska mycket och det blev ganska grötigt. De spelade bl. a. egna hits som ”San”, ”Jag vill inte bli stor” och gamla godingar som ”Feelin’ alright with the boys” (G. Glitter) och ”That’s life” (Sham 69).
Verkligen en kontrast mot Sacrifice’s grötiga gitarrer var Diestinct med sitt rena, klara ljud och blixtrande gitarrer. 1a låten var ”100 frågor” och sedan suveräna singel-låten ”Ett gevär i min hand”. Mycket bra sångare hade dom också (Zacke).
Efter det kom stockholmsbandet Elegi upp, vilka bestod av 1 kille och 4 tjejer. Trummisen satsade otroligt under låtarna som väl var bra, men blev ganska likartade mot slutet. En annan nackdel var att saxen gick fram så dåligt.
Sist var Ståålfågel som jag missade för att jag drog mig därifrån (pga kylan).

SÖNDAGEN DEN 31 MAJ

På söndagen var det Garageligan som arrangerat och vädret verkade bli mycket bättre än föregående dag, vilket det verkade vara fler än jag som tyckte, idag var det nämligen ca 1500 st mot lördagens ca 1000 st.
Dom första 2 banden Dom och Mean var menlösa popband, speciellt Dom som hade stora Gyllene tider-komplex, så de hoppar vi över.
IQ55 glänste väl över de föregående lite, men var inte heller nämnvärt bra. (Konstigt nog när jag ett tag efteråt fick höra en inspelning med dom på samlings-kassetten ”Arnes korvbar”, tyckte jag att dom var mycket bra. Var det jag som var ouppmärksam under konserten, eller?).
4:de bandet upp på scen var Pressveck 93, vilka jag inte väntade speciellt mycket av, men de var roliga att se, bra samspelta och bra sång.
Efter deras sista låt började det strömma fram en massa människor (som tidigare suttit) till scen för nu skulle tydligen ett av dom populärare banden spela. Attentat var namnet på gruppen och några av hitsen dom lirade var ”Meningslös dag”, ”A non smoking generation”, ”Tack ska ni ha!” m.fl.
Attentat var nog den grupp som fick bäst publikrespons, framför allt av en grupp vilt pogande Gais-supporters.
Teresa Non Stop som följde, är delar från bl.a. Garbochock (Anna och Binkie), Besökarna (Mats) och Kabinett Död (Clue). Efter att ha hört grupper som Garbochock är det svårt att tro att man skall kunna göra något lika bra igen. Men TNS blev en positiv överraskning, mycket bra faktiskt.
Abstract spelade snabb rock och var riktigt bra faktiskt och framförallt hade de bra texter i motsats till flera av de föregående banden.
Commando Musse Pigg var första gången jag såg och de verkade ha stora influenser av Gang of Four i flera av låtarna. Med detta inte sagt att dom var dåliga, flera av låtarna var mycket bra t.ex. ”Kemal” och ”Tom Puss”. På slutet blev det dock lite väl likartade låtar och ganska monotont.
Efter det blev det ett uppehåll ett tag för ena högtalarstapeln hade pajat. Den gick tyvärr inte att göra någonting åt och Mögel fick köra ändå.  Dom var som vanligt bra med sina annorlunda svängiga låtar typ ”Data” och ”Håll mig hårt”.
Sedan var det dags för Göteborgsbandet Slobodans Undergång som enligt många spelade hårdrock. Någon egen uppfattning hann jag aldrig få, för jag skulle passa ett tåg.

Festivalen i Azaleadalen recenserades även i RIP #17