Äntligen var det dags för betongrockarna The Leather Nun att uppträda i Umeå. Det skedde på nöjespalatset Universum i mitten av september.

Gruppen har funnits i snart 10 år och har parallellt med sin uppmärksammade och ofta chockerande framtoning gett ifrån sig en en hel del fina skivor. Framförallt gillar jag deras blytunga LP ”Deadly alive”, inspelad live inför extatisk publik i Köpenhamn 1985, och LP:n ”Lust games”. Sistnämnda LP skiljer sig markant från t.ex ”Deadly alive” – ”Lust games” är snällare, melodiösare och poppigare. Gruppens senaste LP heter ”Steel construction” och även på denna skiva och singeln ”Cool shoes” söker nunnan nya musikaliska vägar och nya utmaningar.

Genomgående för gruppens skivor och karriär är ständigt nya ideer och provocerande stil. För några år sen blev Lädernunnan omtalad som Sveriges mest kontroversiella grupp efter en rad kaotiska spelningar och rykten (mer eller mindre sanna). Gruppens viktigaste musikaliska influenser är bl.a Velvet Underground, Iggy and the Stooges och många av punk- och industrirockbanden.

Ser man på bilder där nunnan-medlemmar figurer så är det nästan alltid buttra, tuffa och brutala uppsyner som möter en. Killarna i bandet bär helst MC-skinnjackor och solglasögon och man får intrycket av att grabbarna bott på samma gata som Zodiac Mindwarp, Beastie Boys och Hells’ angels. Men hur tuffa är de egentligen? Och vad handlar egentligen Lädernunnan om? För att stilla min undran passade jag på att intervjua Bengt Aronsson, gruppens ena gitarrist, under Umeåbesöket.

Bengt Aronsson bar vid tillfället svarta solglasögon, keps, skinnjacka och smala, svarta jeans. Med ett ölglas i ena näven och en Marlboro i den andra handen gav han intrycket av att vara precis så tuff och ”cool” som jag hade väntat mig. Men när vi väl börjat prata gav han ett närmast förläget intryck – pratade mycket lågt och verkade lite blyg. Dock mycket sympatisk.

– Vi ser jämt ut så här, försvarade sig Aronsson när jag förde gruppens image på tal. Vi gillar våran stil och den passar bra ihop med den musik vi spelar. Om vi som personer är tuffa, eller vad du vill kalla det, så tycker jag att det är upp till andra att bedöma det. Själv tycker jag inte att vi är det.
– Vi gillar att testa nya grejer, vi vågar göra en massa prylar som många andra band inte skulle våga göra och vi kompromissar inte. Om folk sen gillar det vi gör så är det naturligtvis roligt.

Sångaren Jonas Almqvist har gjort sig känd som kontroversiell och som mannen som ständigt prövar nya idéer.

För att nämna några exempel: Jonas är aktivt asatroende och har vid ett flertal tillfällen uttalat sig om detta i massmedia. Han var programledare för riksradions numera nedlagda rockprogram ”Ny våg” under ett flertal år. Jonas var under ett par år ordförande i beryktade Black Army, är MC-knutte och skriver för MC-tidningen MC-folket. Jonas drev en egen punktidning för några år sen kallad ”Anarki & kaos” och Jonas är den som ofta driver igenom de mest bisarra idéerna i Lädernunnan. Kort sagt en man med många strängar på sin lyra.

Har Jonas medvetet ”valts” till gruppens förgrundsfigur eller har det blivit så genom hans övriga engagemang, t.ex ”Ny våg”-programmen osv?
– Han blir hur som helst förgrundsgestalten i och med att han är sångaren. Sångare blir alltid ansiktet utåt och ledaren för rockband, svarar Bengt Aronsson med ett flin. Bengt rättar till sin The Leather Nun-keps och tillägger att Jonas är den mest kreative bandmedlemmen, att han är envis och full av aktivitet. Det bidrar förstås också till hans ställning i gruppen.

Umeåspelningen var den sista på denna turné. Sen bär det iväg hem till Göteborg i Sators turnébuss för att vila sig och jobba en kortare period. Ett par spelningar i månaden gör man ändå, mest på helger.

Att fara ut på turné ger absolut inga pengar berättar Bengt Aronsson för mig efter spelningen. Gagerna räcker i princip till att täcka alla omkostnader. Spelar man i hemstan eller i någon närliggande ort kan det däremot bli en slant över.

Turnerat har man också gjort utomlands. England har man t.ex besökt ett flertal gånger, nu senast var man i USA som förband till Echo and the Bunnymen.
– Det var lite upp å ner kan man säga, berättar Bengt med ena armen flaxandes som en berg- & dalbana. Vi gav dom (amerikanarna) riktig rock’n roll! Jag gillar faktiskt jävligt mycket amerikanskt ändå. De har kanonbra undergroundrock, Ramones och CBGB’s… Fast bästa spelningen för oss var i Ann Arbor, Michigan. Den amerikanska publiken dansar mer, i Sverige är det mer pogo och hytta med näven.

I Umeå var det vild pogodans till Lädernunnan. Bengt tyckte att spelningen var en av de bästa på mycket länge, och passade på att berätta att Lädernunnan går in i studio strax innan nyår för att påbörja arbetet med nya LP:n.

– Vi har faktiskt ingen aning om hur plattan kommer att låta. Vi får se vad slutresultatet blir, precis som med t.ex ”Steel construction”-LP:n.

Om det blir rock, punk, pop, hip-hop eller något annat får ni alltså höra till våren. Tills vidare får ni hålla till godo med nya singeln ”Demolition love” (där nunnan faktiskt spelar disco), eller ännu hellre ”Deadly alive” med höjdarlåtar som t.ex ”Primemover”, ”Son of a good family” och ”Fly angels fly”.

Avslutningsvis passade Bengt Aronsson på att hälsa till Umeåpubliken genom JUNKMAIL:
– Tack för en bra och rolig spelning. Vi kommer gärna tillbaks till Umeå för en ny läderkväll!