Klockan är ca 23 och fram till scenen stegar fyra herrar i 25 års åldern. Dessa fyra utgör the Mosquitos. Jaha tänker ni kära läsare, dom har jag aldrig hört talas om. Men åtminstone de av er som hänger med i skrivandet av den moderna svenska musikhistorian bör lägga namnet på minnet.
Gruppen består av Janne Oldaeus tidigare gitarrist i Rost och numera också sologitarrist i Jerry Williams nya kompgrupp. Sedan har vi Björn Gideonsson och Bengt Kirschon från Madhouse. Bengt var för övrigt den mest drivande kraften i den gruppen. Det var han som skrev det mesta av deras material. Bengt spelar gitarr han också. Björn sitter parkerad bakom trumsetet. Bandets basist heter Tomas Hultcrantz. Han är son till jazzbasisten Torbjörn Hultcrantz.
Mosquitos är nystartade och hittills okända. Det här var deras premiärspelning i Stockholm. Och eftersom Luciakvällsfirandet i Sverige är en festlighet som räcker ända fram till morgonen var det inte helt fullt på Hard Rock Café. Detta för att man där stänger ”redan” kl:01.
Men de som hittat dit fick se en föreställning värd att minnas.
Ljudvolymen var som sig bör i sådana här sammanhang hög, mycket hög. Er stackars redaktör och min fotograf fick bordet precis bredvid det ena högtalarberget. Och trots att bordet stod ca två meter från högtalarna dansade glas och flaskor i takt med publiken framför scenen.
Detta berodde inte på att dessa hoppade i golvet så det skakade. Nejdå. Utan det var helt enkelt ljudet ifrån högtalarna som gjorde att alla lösa föremål på bordet for omkring. Det är vad som kallas för: ”Drag på musiken”.
Mosquitos spelar en tät rock’n’roll med en fyllig rytm’n’blues känsla. Låtarna är mest eget material och en del covers av gamla beprövade slagdängor typ ”Sweet Little Rock’n’roller”.
De egna är till största delen komponerade av Bengt Kirschon. All sång är på engelska. Att så är fallet kommer säkert inte att gillas av en del kritiker. Men även om det är en stor styrka av svenska band att de sjunger på vårt modersmål så passar det inte alltid att göra det inom alla genrer. Just den här typen av musik är en sådan genre.
Jag väntar med spänning på att få höra the Mosquitos i ”tillplattad form”. Även om det är ett band som väl tål att avnjutas på scen är det inte helt fel att kunna lyssna till dem när man själv önskar.