“Dreamers are the kings I think. You really need to have courage to dream, and courage to back up the dream and realise that it’s not a fairy tale but an inspiration, something that comes through you. To take a dream and turn it into a real thing, that’s what makes things interesting for others”.
Jim Kerr, December 1982

Nästan två år efter förra numret kommer här en ny utgåva av Jörvars Gosskör. Sedan starten, hösten 1979, har det utkommit futtiga sex nummer på fyra långa år. Det är inte mycket. I själva verket är det så glest mellan varje nytt nummer att Fats Domino utan svårighet kan stå där emellan med dubbla ylletröjor.

Den enklaste förklaringen till detta är att vi på redaktionen producerar en ny tidning när vi själva har tid och lust. Men det är inte hela sanningen. För faktum är att siffran sex efter namnet Jörvars Gosskör borde mångdubblas. Många fler tidningar har skapats. Men bara i våra hjärnor. De har aldrig tryckts.

Om det är något man lär sig av att göra ett fanzine, så är det att om tankar och idéer ska få någon reel betydelse så måste de dokumenteras och förverkligas. Det är bättre att ha ett nytt nummer i tryckeriet än tio påbörjade i anteckningsblocket.

Men det är så det har blivit. Artiklar har påbörjats, intervjuer har förberetts. I vissa fall har det gått så långt att intervjun till och med gjorts. Vi ber om ursäkt till Problem och Lolita Pop, vars intervjusvar aldrig kommer att publiceras. Och bilder har tagits, löften har getts. Men från allt detta är steget mycket, mycket långt till ett färdigt nummer.

Vad som behövs är den där välriktade sparken, hjälpen med de första spadtagen. Och det faktumet gäller naturligtvis inte bara fanzineproduktion, utan alla andra tankar som slåss om utrymmet. Det är bättre att verkligen åka till Norge, än att bara planera en resa till Mexico…

Man måste våga tända på stubinen, våga låta drömmen explodera till verklighet. Det är det som är detta nummers lilla budskap. Suck.

TOMRUM

Vår ambition med Jörvars Gosskör är att publicera de artiklar vi själva vill läsa, men inte kan hitta någon annanstans. Det vore meningslöst att bruka samma typ av journalistik som den etablerade musikpressen (läs: Schlager). Styrkan hos ett fanzine är att det kan fylla upp de tomrum musikpressen lämnar efter sig.

Långa, personliga artiklar om mycket smala ämnen vore antagligen omöjligt i en tidning som Schlager. Det är därför du hittar 14 sidor om en gammal Texashippie i fanzinet Feber. Och det är därför du hittar 13 sidor om ett gammalt skivbolag från Detroit i Jörvars Gosskör.

Så istället för att skriva lovord om U2 eller Big Country, band du kan läsa om i varje dagstidning, letar vi efter pärlor på skuggsidan. De är minst lika värdefulla, men eftersom de inte träffas av massmedias strålkastare får de ingen chans att glimma och visa upp sig.

VAR MAN LETAR

For några år sedan kunde man hitta många bortglömda pärlor på små, oberoende bolag världen över. Där fanns mängder av fräscha idéer och en stor känsla för formen. Men de senaste åren har tyvärr denna utveckling stagnerat betydligt. Pärlorna blir allt färre och allt svårare att hitta. Istället domineras nu utflödet från de små bolagen av tämligen meningslösa experiment, slag rätt ut i tomma luften.

Behövs då inte fanzines längre? Jo, naturligtvis. Musikpressen lämnar efter sig en massa tomma ytor som behöver täckas. Den har alltid varit koncentrerad på nyinspelad musik, allt annat kommer i skuggan. Ett exempel. Svensken Jonas Bernholm har blivit världsberömd för sina återutgivningar med Rhytm & Blues och dylikt. Men de skivor han ger ut recenseras inte ens av “Den enda rocktidningen”, som i stället ägnar helsidor åt nya (ha, ha) plattor med Eric Clapton.

RÖTTERNA

Överhuvudtaget finns det massor av bra musik att hitta för den som vågar leta bakåt i tiden. Det är osannolikt att den konsument som vill köpa en tidlös LP (en platta man aldrig tröttnar på), kommer att hitta vad han söker i nyhetsfacket.

Trots detta faktum så går säkert 95 % av alla skivköpare alltid till just nyhetsfacket. Varför? Jo, p g a att de läser tidningar, ser på TV och hör på radio. De styrs helt enkelt av massmedia, och vaggas omedvetet in i den föreställningen att musik uppfanns för högst två år sedan, vilket leder till en bristfällig kännedom om rötterna.

Inom t ex litteraturen är det en självklarhet att strunta i utgivningsdatum, och istället leta efter det som är bra, oavsett ålder. Ingen reagerar över att en person i min ålder (20) går runt med en trave 50 år gamla böcker under armen. Men om denne person istället går runt med en påse plattor av Ella Fitzgerald, då är det något mycket sällsynt…

ÖNSKEARTIKLAR

Det finns helt enkelt en massa artiklar som många skulle må bra av att låsa. Och det finns en massa artiklar som behöver skrivas. Kanske kan de publiceras i kommande nummer av Jörvars Gosskör. Vår framtid är i nuläget oviss. Arbetet med tidningen börjar nå ofantliga proportioner. Att kombinera utgivningen av denna tidning med ett heltidsarbete är om inte omöjligt så mycket, mycket mödosamt.

Vi tar därför tacksamt emot hjälp, dels med försäljning och andra praktiska ting, men också givetvis i form av artiklar. Tror Du att Du kan skriva något som passar denna tidnings profil, så tveka inte. Vår lista på önskeartiklar är snudd på oändlig…

Edith Piaf, Billie Holiday, Tom Waits, pocketguider till förbisedda musiksorter som Gospel, Country, Swing, Blues, R & B, Rockabilly eller Disco, Mose Allison, Fats Domino, Eddie Cochran, Otis Redding, guider till städer eller landsdelar som t ex New Orleans och Memphis, Pretenders, Mink DeVille, Only Ones, artiklar om soul-bolag – Stax, Philadelphia International, Hi, Invictus etc, Van Morrison, Louis Armstrong, Frank Sinatra…

Och så vidare. Som Du säkert redan räknat ut är vi också väldigt förtjusta i alla möjliga och omöjliga listor. Överhuvudtaget är artiklar skrivna ur lite udda vinklingar roliga att läsa. Och rock’n’roll behöver inte vara musik. Folk som Martin Scorsese, Bruno K Öijer och Klas Östergren platsar också i Jörvars Gosskör. Plus naturligtvis artiklar om all ny, bra musik som förhoppningsvis kommer.

Om Ni inte orkar skriva artiklar, så skriv åtminstone brev. Kritik är alltid välkommen. Samt tips, önskemål, klipp, bilder och egentligen vad som helst. Gör något. Ta konsekvensen av vad Paul Weller och Jim Kerr säger här bredvid. Det är upp till Dig själv. Ingen annan. Och imorgon är Du bara ännu tröttare…

Redaktionen

(Tack till Åke Trosell för Fantomenklippen samt Niklas Wahlstein för hjälpen med maskinskrivning.)