PROPHANITY är efter sitt släpp av kanondemon ”The Battleroar” ett aktuellt namn inom dagens underground-scen, den som nu finns kvar om man säger som så. ”The Battleroar” var från början menad att bli en MCD, men på grund av diverse strul förverkligades detta aldrig. De totalt dödande låtarna på ”The Battleroar” spelades in under januari 97 i den numera välanvända studion, lika het på tapeten som föremålet för vår intervju, nämligen; Los Angered Recordings, och hamnade som bekant, och kanske som tur var på kassett. Detta var också bandets första inspelning sedan de kompletterat sin line-up.
PROPHANITY har definitivt gjort sig hörda, och lär definitivt producera fler hittar än floppar, och har därmed bevärdigat sig en plats i Heathendoom, Raffe kontaktade Christer och Anders, så läs nu för faán!

Go’dagens Christer! Tror du det fortfarande finns hopp om att Sverige en dag enbart kommer att bestå av fanatiska heavy metal freaks?
— Goddagens på dig själv Raffe! Självklart finns hoppet, men det skulle krävas ett under för att det skulle förvandlas till något annat än en önskan. Som tur är har man i alla fall fått uppleva 80-talets epok där heavy metal som musikstil var mäkta populär och hade många anhängare. Får nostalgikänslor när vi tänker på kriget mellan oss svettiga hårdrockare och dess sliskiga synthare, vi har ju i alla fall haft glädjen att få uppleva det. Visserligen säger de ju att heavy metal är på återtåg, men vi antar att känslan från det forna 80-talet kommer att förbli ett minne blott

”Andy LaRoque Gullhage”

”The Battleroar” bjuder lyssnaren på ett nytt sound från er sida, varför har ni valt att ”ändra” musikstil? Känner ni er mer ”hemma” med den här sortens musik?
— Denna typ av sound är väl inte direkt någonting som vi valt att använda oss av. Det har successivt vuxit fram under perioden mellan vår EP ”I Vargens Tecken” och ”The Battleroar”. Sjuan spelades in våren ’95 och var vår sista release innan den nya tapen. Det sker ju alltid en utveckling mellan två releaser och eftersom det var knappt två år mellan dem så märks det antagligen extra mycket. Visst känner vi oss hemma med vårt sound, vi tycker att vi äntligen har funnit det stuk som passar oss bäst.
Du skrev all musik, var det en av anledningarna till att soundet ändrats?
— Nej, jag har alltid gjort grunderna och sedan har de andra lagt till riff och idéer lite här och där. Så har det varit ända från första början. Det är först nu på kommande plattan som saker och ting har ändrats. Nu har även Nicklas, vår senaste medlem, börjat skriva material till PROPHANITY. Vi tycker att hans låtar är bra och de passar definitivt det sound som PROPHANITY nu har. Hoppas att fler än vi tycker om materialet han komponerat!
Hur har då responsen varit på demon? Om jag utgår från de recensioner jag sett så verkar det ha gått väldigt bra. Vad anser ni själva?
— Alla kommentarer och recensioner har varit klart över förväntan. Vi är otroligt nöjda, inte anande vi att vårt nya material skulle bli så väl mottaget. Vi får väl se vad som händer i närmaste framtiden dock, då vår bandkassa, det vill säga våra mutpengar är slut. he he!
Är det något som ni i efterhand hade velat göra om, eller ta bort helt och hållet? Nya idéer har kanske ploppat upp i huvudet?
— Det är inget som vi känner att vi nu i efterhand skulle vilja ändra på, men det kanske dyker upp någonting då vi spelar in låtarna på nytt till kommande albumet. Kanske dyker det upp lite nya idéer då vi befinner oss i studion.
Demon spelades in i numera ökända Los Angered! Hur kändes det att stå med fötterna innanför studion?
— Jodå, eftersom det var kallt och vinter var det oerhört skönt att få värma sina fossingar lite, ha ha. Nej, skämt och sido, visst var det en speciell känsla, men inte just för att studion eller Andy är kända, utan för att hela studion andas en ”hemma-i-vardagsrummet-atmosfär”. Det är första gången någon utav oss kunnat slappna av till fullo vid en inspelning och det känns skönt.
Hur var det att möta ”The Man Himself” Mr. Andy LaRocque? Var det som ni hade tänkt er?
— I ärlighetens namn, nej! Man bygger ju otroligt lätt upp en myt om att ”rockstjärnor” är arroganta, men ack så fel vi hade. Andy har verkligen båda fötterna på jorden och visade absolut inga tecken på att vara en ”rockstar”. Då han inte var som vi tänkt oss går han numera under smeknamnet Anders ”Andy LaRocque” Gullhage!
Hur arbetade ni i studion jämfört med tidigare inspelningar. Fick ni hjälp och idéer av Andy, eller visste ni själva vad ni ville få fram?
— Visst hade vi våra idéer när vi äntrade studion, men eftersom vi aldrig har spelat in något i en professionell studio tidigare så visste vi inte hur dessa idéer skulle förverkligas. Som tur var så låg Andy lite på vår våglängd så han kunde hyfsat snabbt räkna ut vad det var vi var ute efter. Dessutom kom han själv med ett flertal idéer om hur vi kunde göra för att få ut mer effekt av musiken, bland annat vad det gällde sångpartierna. Det var saker som vi själva aldrig skulle haft tanken på att göra. Han är verkligen en kille som gör allt för banden, oavsett om de är ett demoband eller ett stort band! Han frågar, fixar och donar, precis som en professionell ljudtekniker skall arbeta.
Vad tycker du nu om att studion närmast är fullbokad varje dag? SACRAMENTUMs nya skiva ”The Coming Of Chaos” spelades in där, och fler lär det bli! Några synpunkter angående detta?
— Nej, vi är enbart glada att det går bra för honom, han förtjänar det verkligen. Efter att ha kämpat i flera år med sin studio har han slutligen lyckats få den till en av de bästa och mest attraktiva i landet. Hoppas bara det håller i sig och inte blir en ”trendstudio” som håller i några år och sedan försvinner. Men vi tror inte det, Andy ser förhoppningsvis till att hålla det på en stabil grund!
Tror du det möjligen kan bli så att Los Angered blir nya Unisound?
— Det är ju möjligt, men konkurrensen är stor med tanke på andra studios som till exempel Abyss, Fredman och det nu pånytt-upptäckta Sunlight. Men vi hoppas nog ändå inte att Los Angereds historia blir densamma som Unisounds, som varit en sådan studio som drabbades av en ”trend” och sedan blev fördunklad i mörker. Alla pratade om Dans studio ett tag som ”den bästa” och ”oslagbara”, men nu tycker jag bara man läser ”klanten Dan som aldrig lyckades göra något bra i studion” ständigt och ofta. Vi anser att det är så otroligt synd att någon överhuvudtaget skall drabbas av en sak som det här. Det är det som är det värsta med dessa ”trender”, de håller på ett tag, sedan vänder allting och blir ”anti-trendigt” i stället. Det vore bättre om Los Angered kunde hålla sig utanför den ”trenden” för att i stället kunna överleva längre: Detta är kanske inget man kan påverka, men det vore nog bäst för Los Angereds framtid!

True Sons Of Metal

Jag tror de flesta som känner till er sedan länge märkt att ni ”bytt” lite stil på er själva. Jag menar varje människa utvecklas, både stilmässigt och i vissa fall attitydsmässigt. Om jag inte minns fel så gick ni väl omkring med höga hattar och var mer åt pagan hållet, stämmer detta?
— Det är precis som du säger, varje människa utvecklas på oerhört många sätt, likaså vi. Skillnaden är väl dock att vi tidigare lät vår tro och tankesätt bli en stor del av vår musik. Det är givetvis inget vi gjorde frivilligt utan det var något som bara växte fram. Eftersom det inte var grundtanken när vi bildade bandet så har vi successivt tonat ned detta. Vår tro är numera någonting vi behåller för oss själva. Ärligt talat borde varje individuell människa hålla sin egen tro inom sina egna ramar. Nu koncentrerar vi oss i stället på att lägga ned den mesta tiden till att frambringa den musik vi tycker om och lever för. Vår ideologi stannar fortsättningsvis hos oss!
Vad kan du berätta om pagan? Är det något som kan sammankopplas med satanismen?
— Det måhända att det finns vissa likheter dem emellan men vi tror inte att det finns någon direkt sammankoppling. Om vi skulle diskutera likheter respektive olikheter skulle det nog kräva att vi skriver en tusensidig bok om ämnet för att kunna beskriva vår syn på det hela. Dessutom har alla olika synsätt, finns ju inga som tycker och tänker exakt samma sak om detta. Det finns så otroligt mycket av alla ”religioner” så det skulle inte förvåna oss om det finns kristna judar som dyrkar Buddha, ha ha!!
I dag verkar mer eller mindre alla band inom black/death metal området ha ett budskap eller koncept som de följer. Hur är det med PROPHANITY? Vad vill ni med er musik?
— Nja, det finns inget direkt koncept vi följer. I och för sig är väl den nordiska mytologin ofta förekommande vad det gäller texterna, men detta är väl dock inget som lyssnaren ska ta för givet. Det är som sagt inte någon regel eller något koncept vi känner att vi behöver följa till punkt och pricka. Folk må uppfatta oss hur de vill, men vi själva anser väl att vi är ett renodlat metalband som spelar vår musik för att metal är vår religion. We are true sons of metal, ho ho!

För lätt fångat…

Det ryktas om att PROPHANITY tillsammans med Västeråsdödsarna THRONEAEON är Sveriges två bästa osignade band, håller du med?
— Vi får väl tacka för den kommentaren som kändes ända in i våra ”Metal Hearts”! Nu har vi ju ändå signat på ett bolag så förmodligen är väl då THRONEAEON ensamma på tronen? Vet förresten inte om de lyckats håva in ett kontrakt eller inte, vore ju märkligt annars! Vilka är då bäst? Det kan man ju fundera på samtidigt som man tänker på att undergrounden inte riktigt är som den borde vara, eller hur? Det är alldeles för lätt att bli signade i dag egentligen. Det enda som krävs verkar vara en brutal och ondskefull image för att alla dessa små black metalbolag ska få upp ögonen. Det känns ärligare för vår del ändå tycker vi, då vi har kämpat i ett flertal år och släppt ett antal demos innan något bolag fick upp intresset. Det är så det ska gå till enligt vår mening!
Några demoband du vill att folk ska få upp ögonen för?
— Den här frågan visade sig inte så lätt att svara på som man kan tro. Problemet är att vi inte känner till många demoband som inte blivit signade. Ett band som vi tycker ändå borde få sitt på det torra snart är VEIL OF SORROW från Bollnäs. De lirar någon slags doom som är mycket väl framförd. Tyvärr är väl den musikstilen i sig inte en av inne prylarna just för tillfället så det kan bli tufft för dem. Förhoppningsvis ser väl något bra bolag kvaliteten i det hela i vilket fall och offrar något imageband för att istället satsa fullt ut på VEIL OF SORROW!

Black Stone Welder Productions

Vi går tillbaka till demon och tar oss en närmare titt på Black Stone Wielder Productions som gav ut demon. Hur gick det egentligen till? Många band i dagens läge får sin demo släppt på ett bolag man aldrig hört talas om och sedan visar det sig att ”bolaget” bara hjälpt till med att sprida flygare och kopiering av omslagen. Hur tycker du att ett bolag ska agera när de ska släppa en demo? Ska de stå för all kostnad och sedan ta desto mera av ”vinsten” för sålda demos? Eller ska bandet och bolaget splitta på kostnaderna?
— Grundtanken var att vi i och med denna release skulle bygga upp både B.S.W.P. och PROPHANITY på ett effektivt sätt. Med vår demo som första release kunde B.S.W.P. lägga ner hela själen i att få båda oss två synliga i undergrounden. På så vis kunde det bygga upp bolaget bra och få ut namnet i undergrounden. Samtidigt skulle B.S.W.P. då stå för kostnader vad det gällde omslag, tryckning av kassetter och flygare vilket skulle hjälpa hela bandet. Vad det gäller undergroundbolag och dessa mindre releaser tycker vi det är upp till bandet och bolaget att komma överens om hur de skall gå till väga. Dock tycker vi väl att grundtanken skulle vara att bolaget står för alla kostnader vad det gäller själva kassetten plus mestadels av distributionen. En av anledningarna till att ett band låter ett bolag släppa demon borde ju vara för att slippa undan onödiga kostnader som alltid dyker upp. Vinsten borde bolaget få i fall de står för alla utgifterna.
— Tanken med en demo är väl egentligen inte att den ska säljas kommersiellt utan för att sprida bandets musik och få folk att få upp ögonen. Vinst blir det väl knappast ändå, en demorelease går väl oftast jämnt upp eller back på grund av att det alltid måste skickas en hög med gratis exemplar hit och dit, zines och bolag med mera.
Hur var det i ert fall?
— Som sagt skulle B.S.W.P. stå för kostnaderna och en del av distributionen. Tyvärr blir det som alltid strul med pengar och tid så planerna löpte inte riktigt som vi hade tänkt oss, tyvärr, men det är inget att gå in djupare på. Kassetten är så gott som slut och vi kan nu i stället koncentrera oss på den kommande skivan.
Vilka är det som sköter B.S.W.P. och vad kommer att släppas i framtiden?
— Black Stone Wielder Productions drivs av mig (Anders). Vad som kommer att släppas i framtiden är osäkert. Det enda som är planerat är att trycka T-shirts med PROPHANITY så snart ett bra tryckeri dyker upp. Släpper kanske även andra demon med IMMEMOREAL, men det är också en sak som måste diskuteras. Några andra direkta planer utöver det finns inte. Både PROPHANITY och B.S.W.P. som distribution tar upp mestadels av tiden för tillfället.

Pulverised fick nobben

Har PROPHANITY fått något nämnvärt kontrakterbjudande?
— Vi lyckades faktiskt att få en del bolag intresserade efter vår release av ”The Battleroar”. Efter ett långt övervägande och en hel del förhandlingar kom vi dock överens om att skriva på för engelska Blackend. De ligger ju ännu på ett mellanskikt, men tack vare Plastic Head som grundpelare så har de både bra distribution och promotion för banden som ligger där. Dessutom gick de in med kostnader för inspelning vilket är en enorm tröst med tanke på vad det kostar att gå in i en bra studio. Kontraktet vi skrev på gäller för två plattor och den första kommer att spelas in under januari månad i Los Angered.
Ni hade ju ett kontrakt på gång med Pulverised Records om jag inte tar fel, vad hände?
— Det är helt korrekt! Redan efter vår andra demo som kom 1994 var Pulverised intresserade av att signa oss. Vi vet egentligen inte vad som hände men allt löpte ut i sanden. Vi var väl inte helt mogna för att släppa en platta då heller så det var förmodligen bäst det som skedde. Förövrigt fick vi åter igen upp kontakten med dem efter vår senaste demo och vi diskuterade åter igen en deal. Dessvärre visade bolag som Blackend intresse så vi valde att välja bort Pulversied. Roy, en av ägarna till bolaget sade dock att han skulle vara intresserad av oss även i framtiden, så man vet ju aldrig vad som händer efter våra släpp på Blackend.
Hur mycket har ni jobbat med promotion för bandet, jag har inte sett en enda flygare eller annons. Har ni skickat ut demon till bolag, fanzines och så vidare?
— Som du säkert har förstått så har vi skickat ut diverse exemplar till bolag. Vad det gäller zines har vi mestadels koncentrerat oss på den svenska ”scenen” vilken är den hårdaste på marknaden efter vad rykten säger. Det är alltid lätt att få bra respons ifrån Tyskland, där folk är galna i svensk metal, men just nu tycker vi det är viktigast att få ut vårt namn i länder där vår typ av musik inte säljer så bra. Flygare har vi inte heller några ute, det är någonting vi varit lite för slappa med. Ett annat sätt vi har spridit våra låtar på är att vi medverkar på diverse samlings CDs, nyligen bland annat ”Voices Of Death Part 1” på V.O.D. Records, ”Blackend III” på Blackend/PHD, och den kommande Near Dark Productions. Dessutom finns det ett antal distributörer runt om i världen som också hjälper till att sälja och sprida vårt material.

Renodlad metal

Vilket av era släpp är ni nöjdast med? Det måste vara ”The Battleroar”, den är så jävla bra!!!
— Nu får vi väl tacka igen! Vet inte om vi kan smälta allt beröm du ger oss. Egentligen är vi väl nöjda med allt vi har släppt. Skillnaden är väl dock att utvecklingen har gått framåt hela tiden så vi har ju blivit bättre på att skapa och framföra vår musik. På det viset är ”The Battleroar” en pärla i jämförelse med vårt äldre material. Det känns som att vi äntligen funnit vår grej, att det är så här vi ska låta! Det är även första gången vi har lyckats släppa något med bra ljud och egentlig kvalitet så det är nog ”The Battleroar” i slutändan.
En sak till angående soundet ni har på demon. Det är en dos black blandat med death, men inte direkt melodisk dödsmetall, utan ni har lyckats göra någonting eget av det hela. Vad tycker ni själva?
— Hmm, det är inget vi direkt har funderat på. Nu fick du oss att fundera. Vet egentligen inte vad som är lämpligt att kalla vår ”stil” men det som ligger närmast är väl ändå melodisk döds? Vi vill egentligen bara kalla oss ett renodlad metalband, då vi låter folk själva bestämma vad de vill kalla oss!
Hur ser sättningen ut för tillfället, är den fullbordad och hur fungerar den? Det verkar som om det har svackat rejält det senaste året?
— Vi har egentligen inte sedan starten haft en fungerande sättning. Det har alltid i grund och botten varit vi, Christer/Grendel, Anders/Wouthan, och Mathias/Farbaute som drivit bandet vidare. Sedan har det varit lite olika folk till och från. Det var egentligen först under september 1996 då vi annonserade efter en bassist och ytterligare en gitarrist som vi fann vad vi behövde, våra senaste tillskott Nicklas (Ex-Nightshade) och Robban (ex-Septic Grave). Båda killarna passar oss både spelmässigt och personligt helt ypperligt. Vi tänker i samma banor och har samma inställning till vad vi vill göra med vår musik och bandet. De kan i dag betraktas som fullvärdiga medlemmar som har lika stor betydelse som vi andra gamla vapendragare!

Buy or die!

Så, vad har ni att erbjuda ”fansen” inför framtiden? Några gigs inbokade? Det börjar väl bli dags att komma upp till Stockholm och röja skiten ur alla bögar!?
— Vi har ju vår kommande platta som ALLA borde köpa så vi kan bli rika och kan leva på vår musik, ha ha! Vi har en del spelningar på gång, men inget är till hundra procent bestämt. Några aktuella ställen är väl Falkenberg, Bollnäs, Sundsvall, Malmö etc. Men det är som alltid, man vet aldrig om det blir av eller ej. Stockholm lirar vi gärna i, bara vi får tag i någon spelning. Arrangörer som behöver band, hör av er!! Lite soppapengar är allt vi kräver!
Tack för er tid, och jag hoppas att PROPHANITY visar vad de går för nu när framtiden ligger vid fötterna! Drick öl!!
— Tackar själv Raffe för att du offrade dyrbar tid på att
ställa oss dumma metallare några frågor! Vi får väl hoppas att vår intervju inte sänker standarden på Heathendoom som annars är en kanonblaska! Lev väl! Porrfilm, Coke och heavy metal!!