Det finns band som är dåliga och det finns band som är bra. Det finns band som ända från sin födelse hållit flaggan på topp och aldrig givit opp. Heathendoom Magazine presenterar stolt; HYPOCRISY

En av de hetare frågorna som obevekeligt hängt i luften för vida spekulationer runt om i metalkretsar är “ska HYPOCRISY verkligen lägga ner?”. Var HYPOCRISYs groteskt briljanta “The Final Chapter” menad att vara den sista spiken i kistan, en slags bekräftelse rörande alla rykten om en splittring av bandet? Ett band som hängt med i scenen sedan dess start och aldrig gjort sina fans besvikna.
Efter att HEATHENDOOMs Raffe sökt svar hos mångsysslaren och frontmannen Peter Tägtgren kan vi gladeligen meddela att; nej, “The Final Chapter” har ingenting med dessa rykten att göra. Och nej, HYPOCRISY ska inte lägga ned. De tar sig dock ett välförtjänt break för att se vad som händer, för att citera Peter själv; “vi lägger det på is en stund för jag har andra saker som jag prioriterar lite mer som till exempel studion…”
Och vad mer…?

Humöret avgör…

Själva titeln på skivan “The Final Chapter” har med vad texten handlar om att göra klargör Peter, inget avsked, därmed basta!
— Det är tre olika kapitel, hela skivan är som en bok. Det handlar om en kille som får reda på att han är bortkörd och så där, de håller på och mixtrar med olika Alien och mänskliga DNA för att försöka skapa en ny “avkomma”, eller ja, en ny slags människa, något sådant där.
— Det andra kapitlet handlar om när han får en massa flashbacks och kollar tillbaks på när han var mindre och han märker att de varit efter honom i hela hans liv. Han försöker gå överallt för att få hjälp, men det är ingen som vill ha med honom att göra.
— Det sista tredje kapitlet då pallar han inte med mer, då har han ihjäl sig själv. Det är väl en lång förklaring kort.
Helt nöjd blev Peter inte med textförfattandet, för att återigen stjäla hans egna ord; “…det vart lite till och från på vissa ställen, lite för mycket som en bok…”.
— Det hade kanske varit bättre om man hade fått spendera lite mera tid och gjort om lite saker här och där. Men vi ville i alla fall trycka någonting, så vi tog den sista texten eftersom den verkar ge mest förklaring så att säga.
HYPOCRISY ville med “The Final Chapter” skapa en så bred platta som möjligt, vilket de också lyckades med. Var låt skiljer sig märkbart åt från varandra och hela skivan som sådan smakar mer experiment än något av deras tidigare alster. Stor vikt lades ner vid just skapandet av låtar, och de skulle självklart främst skrivas så bra som möjligt.
— Det spelade ingen roll vad det var för sorts musik, var det en bra låt så skulle den vara med på skivan, så var det bara! Sedan beror det ju på vilket humör man är på när man skriver låtar.

Bara skitsnack…

Något som metalvärldens inneboende verkar hysa en stor passion för är rykten, speciellt obefogade sådana. Och denna, för en del mycket viktiga krydda i livet, den tycks Peter icke ha undkommit. Jag menar vem har inte hört att inte bara HYPOCRISY skall lägga ned, utan att även Studio Abyss snart skulle ha satt sin sista potatis?
— Nej, det har jag också hört och det är bara skitsnack!! Jag har öppnat en till studio, och jag har byggt den större också, så nu har jag två och är i full gång med båda.
Peter äger båda studiosarna, men HYPOCRISYs gamla basist Micke sköter om den gamla medans han själv tar hand om den nya, och om man får tro hans ord så flyter det på som fan! Men vilken studio skall band som i framtiden vill beklä sina plattor med ett superrått Abyss-sound välja, vad skiljer dem båda åt?
— Den nya studion är ju mycket större och innehåller mer dataprylar och sådana grejer så den kostar mer, det gör den. Det är mer och bättre prylar, då måste det kosta mer än en mindre studio. Det är en penning fråga för banden och bolagen, och vad banden behöver. Alla behöver inte en massa datorer och grejer. Det är ju nästan ingen som spelar in som behöver det, men det finns vissa grupper, och då kan det vara bra att ha sådana prylar.
— Det är ju så, i framtiden ska det expandera, jag vill inte sitta med samma prylar hela tiden, utan jag investerar i nytt. Det är viktigt som fan att hänga med!!!

PAIN & HYPOCRAZY

Inte nog med studiosarna och HYPOCRISY, vem har inte hatat samt älskat Peters enmanna projekt PAIN? Vad händer på smärtfronten?
— Jag håller på och förhandlar med Warner just nu, så vi får se om de ska släppa den nya skivan. Jag flög ned till Tyskland nu förra veckan, eller, de flög ned mig rättare sagt så att vi kunde diskutera.
Ja, jag hörde att du var nere och söp eller vad det var?
— Ja precis. Den här veckan ska de faxa upp ett kontrakt och sådana småprylar så får vi se då. Så fort jag vet någonting om det ska jag väl börja hålla på med PAIN skivan, jag har sex låtar klara, så jag får väl skriva en tre eller fyra till då.
Hur har första skivan…
— NEJ, den har inte sålt någonting nästan. Jag fick så jävla dålig reklam, det blev inget snack om den, det var ett dåligt jobb från Nuclear Blast som fan!
Tänk er en kompott bestående av PRODIGY, RAMMSTEIN, HYPOCRISY och glöm för all del inte “jävligt mycket techno”. Det är något åt det hållet som nya PAIN kommer att låta enligt Peter. Jag tyckte att förra skivan på något sätt påminde lite om HYPOCRISY.
— Det är väl så, man känner ju igen när det är samma låtskrivare, man har väl sin typ av stil. Men det var lite mer slit och tänkande på den eftersom jag inte vill blanda in massa sådana här grejer i HYPOCRISY, så folk börjar fråga vad fan det är frågan om, göra alla förvirrade! Det är bättre att hålla sig till en stil.
“Ja fö’ fan!!!” säger snubben i andra ändan av luren när jag frågar om de är nöjda med senaste HYPOCRISY albumet, och utropar;
— Vi är störtnöjda, det är i våra ögon det absolut bästa vi någonsin gjort.
När man tar en titt i bookleten på insidan så ser den ganska “Spejsig” ut, hänger det i hop med att skivan är ganska atmosfärisk i sig, ljud och allting?
— Det är ju första gången vi använder så här mycket synthar. Men vi gör inte som alla black metalband som har syntharna skyhöga, utan vi har dem bara i bakgrunden för att fylla ut, för att få lite atmosfär i det hela. Synthen ska bara finnas, den ska inte dominera!

Alltid 100%

De flesta som hängt med och läst fanzines från tiden då allt började känner kanske till att Peter vid en tidpunkt bodde i USA och att han då lovade att spela in en dödsmetall-demo åt någon. Och frågan om hur pass seriöst han tog det fick ett entydigt svar; “Jävligt seriöst”. Gick du in i det till hundra procent?
— Ja för fan, självklart! Allt jag gör är hundra procent av det jag klarar av, det är alltid så.
— Nä men det var ju så att jag alltid hållt på att spela, likadant när jag bodde i Sverige. Vad fan var det 83-84, då hade vi ett band som hette CUONQUEST, och då var jag och ett par killar till och provspelade, vi körde en blandning mellan CELTIC FROST och POSSESED, det som hände just då så att säga, och körde som fan. Men det hände inte så mycket, vi spelade in en massa demos men vi skickade aldrig ut dem då vi aldrig var nöjda med dem. Sedan drog jag till USA, och då höll dödsmetallen på att komma i gång, men då spelade jag trummor, eftersom jag spelat sedan jag var nio år. Sedan 1994 började jag spela gitarr. I USA träffade jag ett band och började spela trummor med dem, så då lade jag av med gitarren. Sedan började det bubbla upp en massa riff i skallen på mig när jag var på väg hem, och då hade jag, jag vet inte hur många låtar i skallen, men då var det bara att sätta sig och få ned det på band, och eftersom polaren hade en sexton kanals studio så gjorde jag en demo.
Var det bara för att hålla vad du lovade?
— Ja, men det var ganska coolt, då hade man någonting att sikta mot, då hade man ett mål!

Inga mysbrallor för faán!

Du nämnde att Nuclear Blast inte gjort så mycket reklam för PAIN, men hur har de annars skött sig?
— Den här nya skivan har de gjort JÄVLIGT mycket reklam för, det är helt otroligt vad de grejat och fixat och gjort en massa tävlingar, specialprylar med tidningar och så vidare, de håller på som fan! Men inför förra skivan var det jävligt dålig reklam och det sa jag den här gången, och då sa de att de skulle bevisa att de kunde fixa det. Jag sa att de inte skulle få skivan om de inte gjorde ett kontrakt på vad de skulle göra i promotion, så det fixade sig, och jag fick precis allting jag ville ha!
Hur ser du tillbaka på ert första skivsläpp “Penetralia”?
— Ja du, det är lite mer ett försöks djur så att säga, vi var ju inte så jävliga på att spela någon av oss, och det var första gången man producerade en skiva. Jag menar låtarna är OK, men hur vi spelade — och ljudet! Men det spelar ingen roll, man måste börja någonstans. Nä, men det var kul.
Vad tycker du om de andra skivorna då, “Pleasure…” och så vidare?
— Det var ju bara en demo inför andra skivan, och det var där Relapse släppte den, de ville göra en undergroundpryl så de gjorde en limited pryl på en 2000-3000 exemplar bara för att släppa så här underground, men ahh, det var väl kul.
— Det är väl alltid roligt, jag skulle också vilja höra en massa demos med grupper som gjort skivor, det är alltid roligt att höra, det var ju ingen penningmaskinpryl heller, det var bara för att släppa och låta folk höra hur vi lät.
Den här “Carved Up” då?
— Det är också en limited pryl de ville göra.
Den släppte ni ju mittemellan alltihop så att säga.
— Nja, vi släppte den väl efter “Abducted” tror jag, det var också en grej, det är alltid kul att göra sjutummare liksom.
Formade CDn, “Maximum Abduction”, vad jag kommer i håg var det mycket snack om den, en av de första formade CD skivorna.
— Det var den första metalformade.
Hur var det då?
— Jo det var kul, det är alltid roligt att göra någonting först, det är alltid det lättaste, men inte nu för tiden. De frågade oss, och vi hade chansen att göra det. Då hade jag spelat in KISS-covern för jävligt längesedan själv, så det var en rolig pryl, så då spelade vi om den en gång till, fast det är väl bara jag som spelar på den, eller Nicke också kanske.
— Men den här “Request Denied” gjorde jag enbart för att den skulle vara med på den här, och det var bara jag som spelade in den, och den vart ju inte så jävla bra, därför spelade vi om den på nya skivan. Jag tyckte det var onödigt att en sådan pass bra låt bara skulle ligga hos en tretusen personer för det var ju också en limited grej, så då gjorde vi alla om den igen och spelade in den.
Någon formad “The Final Chapter” CD ser det inte ut att bli, men man vet ju aldrig. Vinyl blir det däremot berättar Peter, och han skulle inte ha något emot en bildutgåva, men hur det blir med den saken är osäker. Och några sågklingor som Nuclear Blast varit flitiga med när det kommer till band som DIMMU BORGIR och HAMMERFALL är inget som ligger i intresse för HYPOCRISY.
— Nej då får man tänka till så att man får något annat. Det är alltid roligt med småprylar, men det är lite småfarligt också för folk kan få den uppfattningen att man vill sälja några extra exemplar, men det är inte där skon klämmer, det är ju roligt att ha. Sedan tror jag bara att de gjorde femhundra exemplar så det var ingen pengaskit.
Nuclear Blast trycker ju upp allt möjligt, T-Shirts, longsleeves och så vidare, vad har de med HYPOCRISY som de säljer?
— Munkjackor.
Inga mjukisbrallor?
— NEJ NEJ NEJ FÖR FAN!!! Det är bögigt! Det får de aldrig trycka!!
Om du får ett par mjukisbrallor hemskickade med er logga?
— Med vår logga? Då åker jag ned och sliter ögonbrynen av dem!!!
— Nej men det vet de att de inte får göra. Det tycker jag är lite B, de kan hellre göra ryggsäckar. Nej men för fan, det går inte, det passar inte riktigt!!

No rock or pop!

När jag frågar om HYPOCRISY överhuvudtaget låtit sig influerats av andra band är snubben fyndig och svarar att han hade influens(e)n förra veckan, skitkul!
— He he, nej men det beror mycket på vad man lyssnar på, och vad som kommer in i skallen. Det är så jävla mycket olika musikstilar som vi i bandet lyssnar på, det är allt från DEPECHE MODE till LED ZEPPELIN, KISS, BLACK SABBATH, rubb och stubb, det är svårt att säga… BEATLES. Allt som är bra. Jag har i stort sett aldrig limiterat in mig på en viss musikgrej. Men eftersom man är i dödsbranschen så att säga, det är ju bara för att det är den musik jag vill spela, jag vill inte spela någon rock och pop eller något sådant där. Men bara för det så kan man ju lyssna på annan musik, det skadar inte heller att få lite influenser i huvudet!
Jag tycker ändå ni har ett eget sound, det går inte att säga att det är här och därifrån och så vidare.
— Nej, det har ju växt fram lite mer, i början var det nästan bara att spela likadant som alla andra. Men, jag vet inte, det har blivit så att man skapat en egen stil. Eller, det är ju inte världens mest originellaste men det är i alla fall lite åt det hållet, och det är skönt att man fixat en någorlunda egen stil.

Hypade upp i röven

Skivförsäljningen verkar vara grymt mycket bättre och större i Europa än här i Sverige, Peter håller med…
— Ja för fan det är helt värdelöst här!!! De vill inte ens recensera våran nya skiva i Aftonbladet och Expressen.
Varför då?
— Martin Carlsson sa “Jag recenserade deras första, det får räcka”, jävla bögjävel!!!
Han är som han är…
— Slut i huvudet ja!!! Helt CP skadad. Sedan är det så när en liten skinntorrig jävel tror att han har något att säga till om, då är det så.
Det är sant, för man ser knappt några intervjuer eller någonting med er i svenska fanzines.
— Nej inte i Sverige, jag spenderar ingen adrenalin på Sverige för det är helt värdelöst! Det kanske är synd för de som köper skivan och vill veta mer, men vad fan ska man göra? Man kan inte styra pressen och vissa grupper som är hypade upp i röven. Det beror ju också mycket på folket som ligger bakom, om de får någon fix idé att de ska hypa, det är ingenting man själv kan styra och ställa över. Det är bättre att sälja på eget begär i stället för att bli hypade.
Ni gav väl en konsert i Västerås?
— Nej, vi spelade aldrig, jag blev sjuk. Det var meningen men jag kommer fan inte i håg. Det var någonting för jag brukar aldrig vara sjuk och vi har aldrig avbokat ett gig!
Hur det blir vad det gäller turnerande i och med “The Final Chapter” är vid tidpunkten för denna intervju osäker, det beror likt mycket annat på omständigheterna. HYPOCRISY verkar leva rätt väl på Milwauke festivalen de var i väg på, även om det var ett bra tag sedan, och deras tur till Mexico, gissa om de hade kul?

En stor pengasatsning

Vi hoppar tillbaka till Abyss igen, en studio som jag anat att det lagts ned mången blod, svett, tid och tårar samt pengar på, men hur mycket egentligen? Och den beryktade KISS samlingen…
— Oj, tid du, fy fan! Ha, ha, det är mycket tid, det är så att man sitter där och kör och kör, inga lediga helger, ingenting, man bara kör på. Varenda krona jag får in investerar jag hela tiden, men det är det enda intresset man har förutom KISS-prylar. Jag satsar pengar på den!
Vad skulle studion vara värd om du köpte den ny i dag?
— Ja, jag vet inte. Det är inte så jävla saftigt men det är, inte vet jag? En miljon kanske. Men ja, man måste investera, man kan inte sitta på pengarna, det tjänar man ingenting på, jag ser framåt hela tiden, man kan inte leva för stunden, man måste se till att få bra grejer så man får så bra ljud som möjligt, och det kostar fan ha ha!!! Jag är helt jävla ljud galen, det har jag alltid varit ända sedan liten grabb!
Du nämnde KISS, så jag tänkte fråga, hur ser din skivsamling ut?
— Jo då, den ser bra ut… he he.
Mycket rariteter?
— Jag hade ju alla första Amerikanska pressarna, men sedan blev det tråkigt för det var så jävla lätt att få tag i, så då sålde jag skiten och nu köper jag bara promoskivor, och det är FAN inte lätt. Det är svårt som satan alltså!
Hur fick du tag på allt då?
— Jag har inte alla promos, det är fortfarande vissa som saknas, men det är en massa bootlegs och singlar, muggar, flipperspel, dockor och djävulskap!
Så man skulle kunna säga att du lagt ned en hel del pengar där också?
— Ja där har jag lagt ned bra mycket stålar. Det finns ju bra mycket större samlare än mig, men jag har väl lagt ut en tvåhundratusen. Det är väl den enda hobbyn man har förutom och hålla på och kolla ufon och sådant där, dokumentärer.
Hur reagerade du när du fick höra att KISS skulle återförenas?
— Jo det var kul, men samtidigt var det ganska skumt, jag var på Donnington och såg dem, och jag tänkte att “Fan, det här kan inte bli bra”, men det blev jävligt bra, jag blev helt jävla tagen. Sedan när jag såg dem i Globen blev jag ganska besviken, sedan nu på Stadion tyckte jag var det sämsta, jag höll nästan på att sälja samlingen, det blev för löjligt, jag vet inte… Ähh, det hade räckt med en spelning tycker jag.
Det går ju rykten om att TWISTED SISTER och allihopa ska återförenas, JUDAS PRIEST…
— Nej, de har inte återförenats!
Jag hörde något om det, men utan Rob Halford.
— Nej men de har aldrig slutat, jag vet inte vad de gjorde, den nya skivan kommer ju ut nu om en månad eller vad fan det är. Men jag har aldrig hört att de lade av, men jag vet inte. Det är så där, de kanske håller på att bli tunna i plånboken. Det verkar nästan så, det där med KISS och så vidare, många sa ju det att de supit upp allting.
— Simmons och Stanley har väl pengarna på det torra, men de andra två filurerna har väl gjort både det ena och andra, de har väl inte så mycket kvar.

Vem vet?

Du nämnde ufon tidigare, du får vidareutveckla, är det aliens?
— Det är väl allting som har med det att göra. Jag sitter fastklistrad framför Discovery hela dagarna när jag får tid. Det är roligt när de undersöker grejer, man får aldrig veta någonting, men det är någonting som driver en, man vill veta… hmm, det är något jag tycker är fascinerande, de behöver inte komma från andra planeter utan det räcker med att de kommer från andra dimensioner, det kan vara något helt annorlunda. Det är väl sådana här skumma grejer som gör att man varken vet ut eller in, det är väl det som gör det hela intressant.
Har du upplevt något själv?
— Nej, ingenting!
Det finns en förening i USA som bekämpar Aliens som kränger i väg klistermärken med en överstruken Alien.
— Ja, men det är så mycket hysteri bakom det också, det är också en trend som varat i flera år, och det är lite skumt! Det är mycket skit, men som sagt, man vet aldrig någonting. Det finns mycket tokigt folk som vill tjäna pengar. Det är intressant tycker jag, har alltid gillat och läst mycket om det. Man får ju ta allt med en nypa salt!
Ja det blev ju mer eller mindre en trend när Independence Day kom…
— Ja, och X-Files.
Det blev ju jävligt stort…
— Vem vet, det kanske är en liten förvarning så att vi inte ska skita på oss när de kommer.
Det finns ju en jävla massa filmer, jag vet inte om du sett filmen “Mars Attacks”?
— Ja, den var ganska rolig, men det är ju komedi.

Man bara knallar ner…

THE ABYSS, vad händer där?
— Ingenting, blir det en till skiva får de skriva den naturligtvis. Jag orkar inte. Jag prioriterar inte det så stort, jag tycker att jag bevisade ganska mycket på förra skivan. Det är ett sådant jävla hårt arbete bakom det också, och när man inte spelar så mycket trummor är det svårt att få upp flåset igen. Det var ett jävla förarbete för att spela in den där skivan för mig med att värma upp så att säga.
Hur hade du tid till allt, PAIN, HYPOCRISY, studion och allt?
— Ja du, jag vet inte, jag menar, THE ABYSS var det ju Puza och Söki som hade mest material till, så de skötte det mesta, men det tog en jävla stund, det är mest när man får en dag ledig eller någonting, då går man ändå ned till studion och börjar lägga på trummor och så vidare. Till slut har jag fixat en låt och är tvungen att fortsätta, och om det är lite annorlunda stil så får man ju anpassa det efter hur man vill ha det, blir det för annorlunda går det inte att ha det i HYPOCRISY.
Har HYPOCRISY något budskap eller koncept som efterföljs?
— Det är bara ufon för hela slanten!!
Ingen satanism med andra ord?
— Nej!
Vad är din syn på satanismen, kyrkbränningar och liknande?
— Ähh… Om vi säger så här, du kan bränna ned så många kyrkor du vill, det spelar ingen roll, de byggs upp ändå och har du otur så åker du dit på det, det är bara du som förlorar på det hela. Så det går inte att bekämpa, ähhh, det går inte att göra så mycket. Men det blir bättre och bättre nu för tiden, folk börjar tänka fritt. Sverige är ett bra land på det viset att du inte är född med en religion, alla kan få sin uppfattning när de växer upp, det är inget som folk plockar på en som i alla andra länder. Så det är jävligt bra med Sverige! Kristendomen är en pengamaskin, all religion är en pengamaskin, det är bara makt och pengar, och att utnyttja de man kan, det är inget mer med det!

Avslappnande

Hur var det att medverka som sessiongitarrist åt MARDUK på deras turné?
— Jo det var jävligt kul, fränt som fan. Vi är ju jävligt bra kompisar, så det var roligt som fan. Det var skönt att slippa stå och gapa och bry sig om någonting, det var bara att supa sig full på scen och släppa loss. Det var skitkul.
Det är lite skillnad att spela med MARDUK alltså?
— Ja det är det. Då slipper jag bry mig så mycket. Alltså, jag måste naturligtvis spela rätt och sådär men jag behöver inte ta hand om allting utan jag gör bara mitt.

Våld!

Vad kan du berätta om WAR?
— Ja vad kan man berätta om det? Punk/black metal, väldigt primitiv, fort som fan går det. Det är råmangel rakt igenom.
Vems idé var det att starta det hela?
— Äh, det var när jag höll på att spela in ABRUPTUM tror jag. Runt åtta tiden på morgonen blev vi klara och då kom vi på att vi skulle gå in och jamma allihop. Vi satt och söp på natten, Micke var där, Blackmoon och Tony också. Vi gjorde en massa låtar, en tre fyra stycken på morgonen, sedan sa vi “Äh, vi gör en skivjävel medans vi ändå håller på”, och det bara flöt på som fan.
Så ni har spelat in en skiva?
— Ja, det har vi, skivan kommer väl i november på Necropolis Records. Jag vet inte om ljudet blev så jävla bra, men det är våld i alla fall, slakt musik… he he. Det är jävligt primitivt, det kanske är ett eller två riff i varje låt.
Det är bara mangel på trummorna?
— Ja precis. Det är väl lite olika takter men det är mest mangel. Vi försökte bara göra något annorlunda, inte hålla på att trixa med en massa ackord och grejer utan bara mata så mycket det går.

Techno?

Vad tror du att du kommer att hålla på med om några år?
— Åh, Ingen aning. Jag kommer alltid att göra skivor, på ett eller annat sätt, det är bara att hoppas på att någon vill släppa det man gör.
— Men studion går före allt annat. Vi får se hur det går med PAIN, för det är jävligt mycket annorlunda nu, absolut!
Hur låter det?
— Som en technolåt om du tar bort gitarrerna och sången, det är som techno med aggressiv sång, en jävla kombination.
Det verkar bli mer och mer techno metal nu för tiden, jag tänkte på Jons DE INFERNALI.
— Ja men det var det värsta jag hört!!
PAIN kommer inte låta så?
— NEJ NEJ NEJ NEJ, jag vet inte vad det lät som, en blandning mellan house/dans-technoaktigt, jag vet inte. Jag har bara lyssnat lite på skivan men det låter skumt, inget för mig!
Några andra projekt på gång?
— Nej nu är det lugnt ett tag så jag får se hur det blir. Jag vill bara försöka fixa bra produktioner så man har sitt på det torra för det tar en sådan jävla tid, speciellt nu när man öppnat en ny studio. Man märker att det är fan så mycket bättre ljud, det trevar på framåt. Det är skillnad om det blir sämre. Men det är mycket upp till banden också liksom, hur det låter i slutändan. Jag kan sätta ett ljud för studion åt alla band som spelar in och det skulle ändå låta olika. Det beror alldeles på hur de spelar och slår, det är en sådan jävla skillnad. Man får alltid anpassa ljudet efter grupperna.

Ingen image

På frågan om han har några speciella studiominnen, svarar Peter nja…
— Det är väl när MARDUK är här uppe som vi vänder upp och ned på hela skiten, då tar vi en dag och super, då åker femliters dunken fram, sedan ska man sitta skakandes och ratta ljud. Nä men det är roligt, man träffar mycket folk, alla är trevliga och så där.
Det är inget som gått helt åt helvete?
— Nej, det har varit jävligt lugnt. För jag menar, det spelar ingen roll vad alla har för attityd liksom, för när de kommer in i studion vet alla att det är skivan som det ska satsas på, inte imagen, tro eller vad fan som helst, alla vet att det är här det gäller. Och hålla på och moppsa sig med mig inne i studion och göra sig osams det är bara dumt. Det fungerar skitbra med allihopa, jag är inte den som man blir osams med i första taget. Det flyter på jävligt bra!!!