Heavy fuckin’ black metal! När jag slängde på ASHES debut ”Death Has Made Its Call” för recension blev jag förvånad, fan det här var riktigt bra, riktigt jävla bra. De här vill jag ha med i nummer fyra tänkte jag och se på fan jag fick min vilja igenom. Jag fick tag i Andreas Sjöberg som spelar gura i bandet.
Då debuten är en färsking tyckte jag det var på sin plats att fråga om de är nöjda med resultatet.
— Nöjd är man väl egentligen aldrig, det är ganska mycket man skulle vilja ändra på nu i efterhand, men det är ju en debut, och vi hade ingen direkt studiovana. Ljudet är inte bra, det blev inte som vi ville. Samtidigt har vi fått lite kött på benen tills nästa gång och vet vad som ska göras, och vi har en ljudbild klar. Låtmässigt finns det också en del man skulle vilja ändra på, men man har fått en viss distans till skivan nu. När man lämnade studion tyckte man den var världens bästa platta genom tiderna, allt var perfekt. Men visst är jag nöjd, det är vi alla. Ett av målen man satte upp när man började spela var att få släppa en egen platta, och det är precis vad vi gjort. Det är en ganska annorlunda stil, så det ska bli intressant att se hur folk tar emot den.
Hur lyder kontraktet med Necropolis?
— Kontraktet är på två skivor under tre år som också inkluderar vinylutgåvor av båda skivorna.
Blir det någon turné i samband med skivsläppet?
— Vi har pratat med Typhon (Paul) på Necropolis om den saken, och Tyskland har nämnts, det verkar inte omöjligt, men inget är bestämt. Vi är i alla fall redo att ge oss ut och turnera när chansen kommer.
För lite bågar, brudar & sprit
Det som ”tände” mig i ASHES musik var de gamla heavy metal influenserna. Hur mycket betyder egentligen de gamla heavy metal banden för ASHES?
— För mig personligen betyder de allt. Hela min musikaliska stomme är byggd på den gamla heavy metallen. Jag köpte KISS ”Killers” 1982 och tyckte de var bäst i världen, det var då det musikaliska intresset väcktes och man mimade med sin hemsnickrade låtsasgitarr och drömde om att få släppa en egen skiva. Strax efter det upptäckte jag IRON MAIDEN, BLACK SABBATH, JUDAS PRIEST, ACCEPT och alla de andra gamla gudarna. Och vart efter upptäckte man mer och mer extrem musik, men även band som JETHRO TULL, KING CRIMSON är otroligt bra. På den tiden var det mycket image och attityd, det saknar jag, rockstjärnorna då var som superhjältar, helt otroliga. Det är alldeles för lite bågar, brudar och sprit nu för tiden. Mera läder och nitar. Jag vet att de andra i ASHES är gamla hårdrockare, men jag vet inte mer än det förutom att Mourning är helt såld på tysk speedmetal och har varit så i hur många år som helst.
Håller ni sams eller bråkar i bandet?
— Vi håller sams. Alla i bandet har varit kompisar en längre tid, så vi läser av varandra rätt bra och kan ta kritik från varandra utan att lacka ur totalt. Men visst, vi har våra dispyter som allt folk, men det brukar mest vara om skitsaker. I början var det lite krig om vem som skrev mest ända tills vi kom fram till att börja skriva och mer tillsammans. Kanske lite korkat, men alla var lite egoistiska. Men det är borta nu, vi jobbar som ett team. Alla säger sin åsikt om det som skapas, och vi arrangerar mer tillsammans nu.
Kommer nästa skiva gå i samma spår som ”Death Has…”
— Vi kommer låta som förut, lite snabbare och mer intensivt, mer koncisa och genomtänkta låtar. Men vi håller kvar de gamla influenserna. Allt är mer kompakt nu, förut var övergångarna lite si så där, allt nytt är mer röj och kaos.
All publicitet är bra publicitet
Close-Up recensionen var inte den bästa.
— Ja, och det var ju inte skoj, men lite dålig kritik har ingen dött av. Plus att jag tar det mer som en komplimang att vi inte passar in någonstans. Det kan nog vara nyttigt att få dålig kritik. Vi har fått relativt bra kritik i andra tidningar. Vår stil är lite egen, och han verkar vara ganska kåt på musik av den nya stilen, där nu alla band börjar låta precis likadant, och inget annat verkar tyvärr passa den herren. Han är bara en person i världen och jag tycker han verkar vara en riktig tråkmåns, han har slaktat en massa band jag tycker är bra, så vi har inte samma musiksmak och tur är väl det. Men vårt namn var med, och all publicitet är bra publicitet som de säger. Skivan är fortfarande färsk, så vi väntar med spänning på fler recensioner.
Någon annan än Mourning (Pan-Thy-Monium) som har ett sidoprojekt?
— Jag spelar i THE DEADBEATS som är ett rock n’ roll band, en blandning av MOTÖRHEAD och KISS med medlemmar från EDGE OF SANITY och DRAGONBREATH, ett death/heavy metalband där Jonas sjunger med mycket influenser från IRON MAIDEN och MANOWAR men med snabb tvåtakt och black metal sång. Jonas och Mourning spelar i ett grindband också, med trummisen från EDGE OF SANITY, det låter lite som den gamla skolans grind.
Leva som kungar & svin!
Vad händer framöver?
— Vi repar mycket och skriver nytt material, och så ska vi medverka på Nordic Metal II. Antagligen går vi in i studion snart, och blir vi nöjda med resultatet kanske något av det hamnar på Nordic Metal II.
Hur tror du andsituationen ser ut i framtiden?
— Det är svårt att säga. Är man realistisk tror jag vi spelar, repar, gör något skivsläpp, då och då turnerar. Helst av allt ser jag att vi headlinar Donington-Monsters Of Rock, är asstora och lever som kungar och svin av inkomsterna på vår musik. Man vill ju bli rik på sin musik så man slipper jobba.
Lämna ett svar