Min första bekantskap med Kaah är positiv. Jag gillar det, jag kan helt enkelt inte låta bli. Jag tror det kallas soul.

Kaah ger mig hopp om soul på svenska. Det finns ingen kärlek kvar, som finns med på hans nya album Soulrebell, är en knivskarp beskrivning av groende vrede och kyla i Sverige idag. Kaah förpackar sitt budskap i en modern funkig protest mot smygrasism och ökande klyftor i vårt samhälle. Det finns ingen kärlek kvar är det starkaste jag hört på länge.
— Den handlar om hur det känns och hur det är och den är en av de snabbaste låtarna jag gjort, säger han.
Kaah är en 26-årig soulrebell. Därför fick hans andra platta heta just Soulrebell och han vill att folk ska bli provocerade av titeln, men titeln står också för att han gör något unikt i Sverige. Soul. Omslaget är ett collage med bilder ur familjealbumet jämte bilder på Sly and the Family Stone, Marvin Gaye och Curtis Mayfield.
— Man känner igen sig i dem, de känns som polare och det är någon kraft som jag tar till mig och äter av hos dem.
Men Kaah vill inte vara politisk på samma sätt som sina förebilder. Han tänker inte i de banorna, ändå är det något som binder Kaah samman med rötterna.
Han tar lång tid på sig att svara på mina frågor. Kaah kommer inte ihåg den första låten han skrev, han är ganska bra på att glömma bort sånt där säger han. Sina låtar skriver han ensam, hemma eller där det finns ett piano. Rösten är enligt egen utsago världens mest oskolade. På frågan var förmågan att skriva låtar kommer ifrån blir det tyst ett tag.
— Det får du fråga gud om, jag har ingen aning. Det är någonting man bara har.
Du beskrivs ofta som tillbakadragen, hur ser du på det själv?
— Det beror på, träffar man någon snubbe som är van att intervjua eurodisco-band så blir man tillbakadragen. Det blir en rätt meningslös nivå, sedan vill man inte bara snacka på och säga för mycket.
Det verkar på dig som du vill att man ska lyssna på din musik istället för att snacka om den?
— Ja, det är nog bäst. Det är det viktigaste och det är svårt att prata om min musik.