MARY TIMONY
”Mountains”
Matador/Border

Flickan med det vackra namnet var tidigare sångerska, gitarrist, ensam tjej och låtskrivarkraft i indierockbandet Helium från Boston. Innan dess studerade hon klassisk musik på college. När Mary nu gör sitt soloalbum känns det som hon slitit hårt för att skrapa bort resterna av sin skolning. Hon har i grunden en ganska vanlig, låg och behaglig stämma. Hon växlar från hårt till mjukt, mörkt och ljust och hennes avslappnade, ärliga röst halkar obekymrat runt i de små sångerna — nästan ovetande om falska och rena toner. Men ibland känns det tyvärr som Mary anstränger sig för att låta oengagerad.
Marys mystiska texter kompenserar definitivt hennes alldagliga röst. De är fullkomligt omöjliga att greppa. Ena stunden är hon svidande ironisk för att i nästa mena blodigt allvar. Hon berättar sagor från en annan värld med demoner, viskningar i träden och mörka grottor. Det är svårt att skilja galningen från geniet och Marys musik landar på gränsen. Är det komiskt eller tragiskt eller skojar hon bara med mig? Jag vill veta så jag lyssnar en gång till. Det är nog det hon vill.