Inspirerande, man träffar inte alltför ofta personer som är inspirerande. Jag vill inte säga att mötet med göteborgska soulgudinnan Jaqee förändrade mitt liv men hon fick mig i alla fall att vilja göra henne rättvisa.

Värmen sitter som en alltför närgången bänkgranne i kyrkan hemma i Kampala, Uganda. Lilla Jaqueline Nakiri är en blyg liten flicka som egentligen inte behövt staka ut riktningen i sitt liv ännu. Hon väntar bara på att få sjunga med sina kompisar i skolkören. ”In a mood so cloudy was I so clumsy. Should have known better, but it felt so right. Yeah, I just knocked my head on the wall, naive to the bone, so I land with my head first/Oh did that hurt?/Oh, yes it did”.
– Jag skrev Headfall på 20 minuter, det är en rätt rolig historia bakom den faktiskt.
Efter att ha sjungit med i sin egen låt tittar Jaqee ner i de knutna händerna. Hennes glittrande leende vill mogna till ett skratt. Hennes ringprydda tår försvinner in under stolen.
– Jag var hemma hos en kompis och skulle luta mig bakåt men slog huvudet i väggen vid fönstret. Det passade på nåt sätt ihop med något annat jag gått och grubblat på och låten blev en vacker kärleksballad bara. Jag mår bra när jag skrivit ner saker.
Flytten kom vid tretton. Från ekvatorn till Antarktis. Angered. 1996 kom Jaqee tillsammans med en av sina producenter Kiboy tvåa i en lokal musiktävling. Låten hette Trying so Hard.
Jaqee kommer in i studions kontrollrum när producenten Qwadjo är mitt uppe i sin Murmansk-resa. Han berättar hur hans livvakt sprängde bort snövallar med handgranater. Vi enas alla om att åka till Murmansk.
Jaqee jobbar på sjukhem, är gyminstruktör och pluggar sjukgymnastik på Komvux. Och så håller hon på med musik. Hon säger sig ha lärt sig att prioritera.
Hon gör en platta. Kallad Woman in Me. ”En typisk kvinnoskiva, maximalt med känslor”. Den textmässiga inspirationen står bland annat mamma för.
– Den afrikanska kvinnan är så stark och oberoende och hon blir aldrig hyllad på rätt sätt. Min mamma tog hand om alla oss barn, ja hon tog hand om allt. Jag försöker ge kvinnans perspektiv på olika saker.

Jaqee gör ett starkt intryck. Som människa. Men även som artist. De två är svåra att hålla isär. Första gången jag såg henne uppträda var i ett TV-program om brandkatastrofen på Hisingen i Göteborg. Hon svepte över den sterila studions tomma kanvas med sin mogna stämma, hon utstrålade en imponerande självklarhet. Hon stillade förvirrade tankar, hon underströk vårt behov av medmänsklighet. Hon berörde. Och hon berör.