R.E.M.
”Up”
Warner

Det är modigt av R.E.M. att fortsätta efter trummisen Bill Berrys avhopp. Ett avhopp som innebär en frihet (eller ett tvång?) att söka nya vägar. Men, frågan är hur de egentligen förvaltar denna nyvunna frihet. Ibland låter de lite håglöst vilsna i sitt eget förflutna, som i Daysleeper. Men när de experimenterar med en helt ny ljudbild dominerad av oväntade klanger — t ex taktmaskiner som inte ens försöker låta som riktiga trummor — blir det faktiskt rätt spännande, som i Airportman och min favorit, Diminished. Där finns en vilja, och ett mod, som gör att Up, hur ojämn den än är, ändå känns relevant. Exakt hur relevant får dock framtiden utvisa.