Grundämnet kobolt är en silverglänsande, hård, skör, magnetisk metall. Det är en definition som även med fördel kan användas om det svenska bandet Cobolt, och deras musikaliska blandning av släpig melankolisk skörhet med tyngre gitarrpartier. Bandet släpper nu sin andra platta, Spirit on Parole.
— Allt började väl med att Magnus Björklund (sång, gitarr) beslöt sig för att hoppa av Refused och ägna sig åt en annan form av musik, berättar gitarristen Johannes Berglund. Han snickrade ihop ett par saker som han sedan spelade för Andreas Nilsson (trummor) Han blev väl egentligen inte så entusiastisk från första början, men började förstå musiken efter hand och de började spela tillsammans. Vi blev ett tremannaband när Kristoffer Larsson (bas) började; jag hade fortfarande inte kommit med. Inför de första riktiga livespelningarna behövdes en kompletterande gitarrist, och jag hakade på. Spelningen på Popstad Umeå brukar ses som någon form av genombrott. Magnus bakgrund i Refused brukar ofta betonas, och det blir lite jobbigt ibland. Det är ju inte bakgrunden och vad man gjort tidigare som är det viktiga. Vi gör musik för att vi vill göra det.
Hur skulle ni själva beskriva er musik?
— Mysig och småpampig. Inte påträngande, men med en udd som gör det svårtuggat. Det är inte helt lättillgängligt, men inte heller svårt.
— Vi tycker nya plattan är kanon. Vi är jättenöjda med låtarna och hur allt låter. Jämfört med förra plattan är det väl lite mer tryck i låtarna, även om det fortfarande är lågt tempo, lite mer dynamiskt. Och Magnus sjunger fantastiskt bra. OK, den är inte perfekt. Det finns saker som kanske kan bli bättre, men det är inte något som skulle höja stämningen på plattan, risken skulle snarare vara att det blir mer sterilt om man försöker överproducera det.
— Förra plattan kom hösten 1997. Den var jag inte med på; jag kom med i bandet ungefär samtidigt som inspelningen av den plattan var klar. Sedan dess har vi väl snickrat ihop lite låtar och spelat lite live. Vi var faktiskt i princip klara med Spirit on Parole när förra plattan släpptes. Och nu när Spirit… släpps har vi många låtar klara för ytterligare en platta.
Hur är en livespelning med Cobolt?
— Det är ju inte så mycket röj, vi är ju inget hormonurladdningsband direkt. Det bästa är nog med en sittande publik. Vi vill att de som ser och hör oss lägger märke till stämningen och texterna, det är vad vi tycker är viktigt.
Finns det något annat svenskt band som gör musik ni tycker kan jämföras med er?
— Nja, sådana frågor är lite vanskliga att svara på. Men jag tycker att samma attityd finns hos Carpet People. Sedan brukar många recensenter jämföra oss med Bear Quartet, men det kanske inte jag är beredd att skriva under på. Det är nog svårt att jämföra oss med svenska band, medan det däremot finns amerikanska band som är relevanta att göra jämförelser med. Jag menar, det är väl inte en slump att namnet Red House Painters dyker upp i samma andetag som vi nämns. Men en del band vi jämförts med hade i alla fall inte jag hört när jag läst jämförelserna…
Kobolt är för övrigt också ett viktigt spårelement för djur och växter. Brist på kobolt kan leda till avmagring och dåligt allmäntillstånd. Vare sig det stavas med k eller c.
Lämna ett svar