Sju minuter och tjugosex sekunder. Inte någon värst lång tid. Men att mycket kan hända på den lilla tiden visar lundabandet Thirdimension på sin singel Until it breaks med tillhörande Between us. Det är svårt att tro att det är deras debut. Ett ord som ”lovande” känns egentligen småttigt som beskrivning på deras sommarvarma blandning av Beatles 1966, psykedeliska Pretty Things, tidiga Pink Floyd och melodier som bedårar.
Man kan också påstå att det Thirdimension gör påminner om Soundtrack Of Our Lives utan att man begår ett grovt misstag. De är lite i samma anda, vilket gruppens sångare och låtskrivarsnille Björn Stegmann erkänner. Det var Björn som drog igång bandet för knappt tre år sedan tillsammans med gitarristen Markus Slivka. Markus kände bandets andra Björn, Wickenberg, som spelar trummor. Basisten Henrik Olsson fick de tag i när han jobbade på en restaurang. Tillsammans spelade de in en demo producerad av Christoffer Lundquist från gamla Brainpool. På klassiskt maner skickade de runt den till olika skivbolag.
— Fast det verkar inte vara så klassiskt längre, säger Björn, men det var i alla fall vad vi gjorde. En del bolag var positiva, men mest seriöst positiva var Telegram. De har verkligen varit ett bra stöd. Och det har känts väldigt bra att jobba med Christoffer. Han var ju musiker en gång i tiden och är inte tekniker från början, så han har en bra känsla för en låts atmosfär.
Det har han alldeles tydligen. Until it breaks svävar upp mot skyn som en färggrann ballong och landar lyckligt i ens händer, medan den tyngre Between us målmedvetet stävar fram genom det land som Beatles ritade kartan till med Revolver innan den löses upp i ett vackert pop-psykedeliskt virrvarr. Inbördes ganska olika låtar som lever gott sida vid sida på sina egna premisser. Det lovar gott inför bandets fullängdsdebut i augusti/september — återigen med Christoffer Lundquist som lyhörd producent.
— Vi har spelat in ungefär två tredjedelar av skivan, berättar Björn. Den kommer att bli väldigt bred, fast från singeln kommer bara Until it breaks med. Den kommer att innehålla elva låtar, kanske tio. Jag tycker att skivor ofta är för långa nuförtiden. Även om låtarna är bra hela vägen så blir det för mycket. Flera av mina favoritskivor är inte särskilt långa alls.
Man anar ett sympatiskt vinyltänkande i en digitaliserad värld och Björn berättar att de faktiskt ville ha ut singeln på vinyl. Men det finns fler sympatiska drag hos Thirdimension. T.ex. att de live ibland spelar 3/5 of a mile in a second av Jefferson Airplane. Att Björn nämner Love som ett av sina psykedeliska favoritband och samtidigt betonar betydelsen av att tillgodogöra sig många olika typer av musik — Kraftwerk är en annan musikalisk kärlek. Och att han när jag frågar honom vem eller vilka ur rockhistorien han skulle vilja fått eller få spela förband till svarar Marvin Gaye. Detaljer javisst, men ibland är det faktiskt de små små detaljerna som gör det.
Thirdimension kan i sommar ses och höras i både Hultsfred och på Vattenfestivalen i Stockholm.
Lämna ett svar