Det finns musik – och så finns det musik. Så brukar det heta när man försöker urskilja något bra från något mindre bra, eller när man försöker beskriva något enastående. Göteborgsbaserade Comatose skulle mycket väl kunna vara aktuella för en sådan distinktion. Men kanske ändå inte. För här talar vi om mer än bara musik. Vi talar om en mångfald av musikalitet så koncentrerad att inte många som hört den förstår den.

Man har ju både hört och upplevt att band från den norra delen av Sverige både har något att säga och har ett bra uttrycksmedel i musiken. Man börjar så smått undra om det är något som finns i de karga generna hos norrlänningar. Dessa gener borde i så fall även finnas i rikligt mått hos Comatose, fyra Kirunamän som numer huserar i Göteborg. Deras musik är svårgreppbar, innehållande i princip allt från blyhårda gitarriff och mörkersång till smäckra balladflirtar och softa gitarrteman. Allt dessutom ofta i samma låt. Att beskriva Comatose och deras musik känns lika svårt som att beskriva universums mångfald på mindre än tio ord.
Varför är er musik så mångfacetterad och blandad?
– Vi är väl lite olika som låtskrivare, säger sångaren Ulf Palmeby. Vi kompletterar varandra på ett sätt som gör att det låter som det gör. En med förkärlek för det mjuka och en för det hårda. Att vi sedan blandar dem som vi gör resulterar också i att låtarna blir roligare att spela. Vi skulle kunna göra en låt med bara ett tema, och har gjort det också, men det skulle snabbt bli tråkigt att framföra den. Och det är det som är det främsta – så länge vi har roligt kommer vi att finnas och göra musik.
Hur började det hela?
– Ungefär samtidigt som psykvården avreglerades hittade vi en replokal som vi sprang upp och började repa i uppe i Kiruna. Vi gjorde låtar och spelade dem, men efter några år beslöt vi oss för att flytta till Göteborg. Det började bland annat bli svårt för oss att skaffa spelningar; det var inte många arrangörer som ville betala vår resa från Kiruna. I Göteborg skulle vi i alla fall inte ha det problemet.
I Göteborg fortsatte man att repa, och genomförde sin första spelning där 1994. I samband med det spelade man in demokassetter och skickade runt dem till olika instanser för att se om det fanns intresse att ge ut och distribuera det till potentiella skivköpare. Något som förmodligen bandets musikaliska komplexitet inte underlättade.
– Vi skickade runt några demokassetter till olika skivbolag, men fick aldrig någon respons som var övervägande entusiastisk. Många verkar inte förstå hela konceptet. Vi har fått respons i formen av att ”vi tycker de hårda partierna är bra, men vi förstår inte vad ni håller på med”. Det verkar vara så att de som gillar de hårda partierna inte gillar de mjuka och tvärtom. Och de som verkligen gillar hela grejen har inte de resurser som krävs för att kunna ge ut något med oss just nu.
– Men vi är mer populära hos tjejer än hos killar. Killarna hoppar omkring och headbangar och stagedivar, medan tjejerna står och tar in helhetsintrycket.
– Efter ett tag slutade vi skicka runt kassetter. En del av de nyinspelade demosakerna blev inte som vi tänkt oss, och då kände vi inte att det var någon mening att skicka ut dem. Det verkar fungera bäst för oss när vi rusar in i en studio och spelar in ett antal låtar på en dag. Snabbheten och spontaniteten fungerar bäst när vi spelar in något.
Comatose har precis genom egen finansiering producerat en fyra låtars singel som ska gå samma väg som tidigare demokassetter, men också finnas till försäljning. Det som kan göra att den inte faller i glömska hos den som får den i sina händer är kanske främst tre saker: Att det är en 7″ vinylsingel, att den har ett grandiost och vackert omslag som gör den svår att ignorera, och framför allt Comatosemelodierna, som fortsätter utforska de möjligheter som finns i deras hybrid av hardcoremetal och mjuka melodier.
– Jo, vi är nöjda med både hur singeln låter och ser ut. Och ska man ge ut en singel är ju vinyl definitivt bättre än en CD-singel. Och den ser lite medvetet söt ut. Man ska inte riktigt kunna avgöra vad som finns på skivan genom att titta på den.
Har man inte några förutfattade meningar om hur det ska låta kanske man också har lättare att ta till sig musiken. För musik är det. Om än kanske inte enligt samma definition som alla andra begagnar sig av.