Göteborgsbandet Cry bildades i början på nittiotalet och ’94 gav de ut sin fullängdsdebut. Den togs emot entusiastisk av kritikerkåren. Men i höstas gick Cry i graven.
– Vi tänkte trycka upp tröjor med texten ”Samarbete Nej Tack” på. Vi motarbetade varandra, ingen tyckte att det var kul med nånting längre, säger sångaren L-P.
Jag möter honom och de övriga medlemmarna i nya gruppen Royal Beat Conspiracy under inspelningen av deras första skiva. Egentligen var tiden i studion bokat till Cry men eftersom det inte fungerade längre fick de omorganisera. L-P berättar om splittringen.
– Vi var ute och spelade i september, då märkte vi att det helt enkelt inte gick. Efter ett krismöte insåg vi att det inte fungerade längre. Vi hade växt fast och det var inte lika roligt längre, men vi ville komma längre så vi ringde Ulf och Tord som var i USA. De kom hem och vi började spela in, allt gick väldigt snabbt. Det fördes liksom över från att vara Cry till det vi är nu.
Nya gruppen som heter Royal Beat Conspiracy består av de f.d. Cry-medlemmarna L-P (sång), Olle och Tord (gitarr). Dessutom ingår numera även Ulf som spelar bas och Per-Olof trummor.
Självklart finns det en stor risk att RBC:s musik kommer att bli jämförd med Cry. Frågan är om det är positivt eller negativt. Själva anser de att de har slipat bort lite av den ilska som fanns i Cry. Nu vill de sprida glädje och kärlek.
– Det är mycket mer sväng nu eftersom vi har en så djävla bra basist som Uffe, det känns som en av de viktigaste och grundläggande förändringarna, säger Olle.
De tror inte att jämförelserna med Cry kommer att vara något problem, varken kritikermässigt eller publikmässigt. Hittills har de fått bättre respons och blivit bättre mottagna.
– Jag hoppas att folk som gillade det som Cry gjorde även skall gilla det här. Cry spelade lite smalare musik medan det vi gör nu kanske lättare kan nå ut till fler människor, säger L-P.
Antagligen har han rätt, själv har jag inte fått äran att lyssna på mästerverket eftersom det i skrivande stund inte är färdigt. Men det lilla jag hörde när jag befann mig i studion lät lovande. De kallar den en collageskiva med inspiration från all slags möjlig musik, r&b, rock, soul och country.
Skivan kommer antagligen att släppas någon gång i april, kanske inte en jättebra tidpunkt med tanke på mängden skivor som brukar släppas då. Men RBC hoppas och tror att det inte kommer att bli något problem. De tror stenhårt på skivan och tror att folk kommer kunna ta den till sig.
– Och om de inte gör det nu så kommer vi att finnas kvar, uppmanar Olle.
De tror på skivan även om konkurrensen i Sverige idag är ganska hård.
– 1998 i Sverige känns som ’68, det har kommit jättemånga bra svenska band och jag tror det kommer fler.
Även om gruppen anser att det finns mycket bra musik här och nu så är det fler äldre namn än nya som dyker upp under intervjun. Gammal soul, rock´n´roll och country. Det viktigaste är att musiken förmedlar något, att människan bakom vill få något sagt. Det är då man blir berörd.
Royal Beat Conspiracy verkar vara en grupp med många starka personligheter. Själva säger de att det är det som gör samarbetet så intressant, att det finns mer spänningar mellan de olika bandmedlemmarna.
Att skapa sig en image är ofta viktigt för olika band, man blir mer uppmärksammad och musiken säljer lättare. RBC påstår inte själva att de har någon speciell image eller stil. Men om man har sett Cry spela live så glömmer man det inte i första taget och jag antar att Royal Beat Conspiracy anammar samma metod. L-P som åmar sig och slänger av sig kläderna och Olle som går lös med gitarren.
Ibland kan man undra vad som driver människor till att spendera månader i en studio tills det sitter perfekt och att sedan åka långa sträckor bara för att spela för en hop asfulla idioter, men killarna i RBC ser det inte så.
– Vi är trots allt ett liveband och det är det som vi har försökt återskapa på skivan, det är det som gör den intressant förhoppningsvis. Jag får ut mer extas, mer orgasm när jag spelar med de här killarna än jag får med en tjej. Det är väldigt svårt att förklara. Det är mycket friare, inte så uppbundet, man släpper allting och kommunicerar på en helt annan nivå, säger Olle entusiastiskt.
Han bestämde sig för att börja spela musik efter det att ha sett Jimi Hendrix på TV. TV:n hjälpte även L-P att bestämma sig för en rockkarriär, men det var inte Hendrix han såg.
– Jag såg ett grymt TV program när jag var liten med Jim Vincent, en TV show från 60-talet. Han hade svarta läderkläder, körde motorcykel och det stod massor av go-gotjejer på olika ställningar och så spelade de ”beebopalola”. Då fattade man att det var dags att köpa läderoverall. Sedan dess har det varit kört.
Tur var väl det för om vi inte hade haft en liten mini L-P sittandes där framför TV-n så vet vi inte om vi hade haft en man i sina bästa år med spetsiga skor och cowboyhatt skrålandes framför Royal Beat Conspiracy.
Lämna ett svar