Gidappa!-redaktionen droppar sina personliga funderingar kring Ordkrig.

L.O.V.E.

Ni vet hur Gidappa! är: Vi vill så jävla mycket. Vi vill tycka, vi vill berätta, vi vill sprida, förmedla, påvisa, uppmärksamma, lyfta fram… och allt det där. Vi vill skriva om allt bra vi hör och vi vill att ni skall höra samma sak.
Nu vill vi ge ut en samlingsplatta med svensk hiphop. Och liksom ge er musiken i handen på ett mer direkt vis. Här, varsågod och hör! Inga omskrivningar, inget tjat, inga långa utläggningar, ingen ordcirkus. Bara L.O.V.E.
Under arbetet med Ordkrig har jag haft täta byten av personlig favoritlåt. Alla 18 låtarna har turats om att hemsöka mig. Just idag vaknade jag med Advance Patrol under skallbenet: ”När vi steppar in i jammet / Fy fan vad folk gloooor / De känner igen oss ifrån rapptävlingen i fjooor” och jag tänker att deras attityd och vilja är en spegling av hur vi själva brann för Gidappa! i början. Det är dagens favoritrader, men alla arton låtarna är bäst och efter otaliga genomlyssningar blir perspektivet förskjutet åt två håll: Helheten framstår allt tydligare samtidigt som detaljerna hoppar fram och överraskar. Kraften, hettan, lekfullheten och viljan att kommunicera, allt finns där i den pulserande helheten. I de små detaljerna kommer du att känna igen den stora konsten:
Hör när Baby Ark och Mr Noun rappar baklänges i inledande ”Ape Shit”. Njut av den lekfulla distansen i texten till ”Det sociala arvet”. Håll med om att det är barnsligt att rimma på fansnopp! Hör självsäkra Organism 12 över ett latinfärgat beat. Lyssna på Dogge när han studsar in över tröskeln på Nicolai street number 6: ”Vad händer len? / E’ allt som det ska?” och Digges hesa röst i den tuffa ordväxlingen. Oroas av flaskan som trillar i golvet när DSB börjar trängas och adrenalinet rusar i studion. Ta emot Helis blossande attack. Le åt Phonetiks lekande flöde och hans kvidande tjut som trycker iväg orden ”I’m just askin”. Förbluffas över Kojaks originella beat med en nästan akustisk känsla och alla ord som trillar ur de andra Fattaru-medlemmarnas munnar. Besök de många rummen och vrårna i ”Backtrack”, softa med Manne&Totte och Fjärde Världisch, röj loss med Patrullen och Glaciuz (”So much ice you could skate on the nigger” ). Lyssna på tänkvärdheter från Karl Kath och Allied Forces, dansa till Colossos, spring runt på gatorna nattetid med Sub Fu och lägg upp ett asgarv tillsammans med Ison & Fille.
Och igen: Greppa helheten. Inse att det finns en kraft därute som inte viker undan. Jag pratar om en massa rappare och DJ:s som har attityd, egensinne, vansinne och begåvning nog att orsaka en smärre svensk musikrevolution. Det är nu det händer. På Ordkrig. Och på andra platser.

Oskar Ponnert

Fetast!

Fan, vad den här skivan är fet. Senast du lyssnade på något lika fett var aldrig. Tönt.

Hampus Möller

Skiter i!

Jag skiter i att artisterna som bolagen i Stockholm har lagt ner miljontals kronor på inte är med på denna samlingen. Jag skiter i att jag inte saknar dem. Jag skiter i att branschen framstår som en fars när Ison & Fille, Glaciuz och Advance Patrol intygar att de faktiskt inte har trettio-årskontrakt med full musikalisk frihet, tjugo veckors betald semester och gratis gympadojor resten av livet. Jag skiter i att Ordkrig innehåller flest av de bästa rimsnidarna jämfört med alla andra rapp-samlingar. Jag skiter i att Masse på den här skivan gör hela fem utsökta låtar som krossar storbolagens kontraktsproducenter men faktiskt kämpar i kulregnet från de andra studioplutonerna som Ordkrig har attackerats av. Jag skiter i att vi alla har det hett om öronen nuförtiden. Jag skiter i dina trumhinnehemorojder. Jag skiter i de mänskliga ringmuskler som kallas A&R-snubbar. Jag skiter i mun-diarré, rimmande ringorm och rikets kollektiva förstoppning som skulle botas av ett par rejäla punchlines. Jag skiter i det här.

Daniel Möller

Respekt!

Aldrig förr har svensk hiphop svängt så mycket över en så stor sträcka, från Malmö City i söder till Apskiten i norr. Jag säger bara Supersci, Glaciuz, Fattaru, DSB, Digge & Dogge, Phonetik, Timbuk & Promoe, Ison & Fille, Advance Patrol och alla dom andra. Respekt till er!

Jenny Sörby

Välj själv!

Jag skulle kunna upplysa om vilka låtar som svänger hårdast; hålla en lång utläggning om att Baby Ark och Mr Noun i Superscientifiku har gjort världens bästa svenska jazzinspirerade hiphoplåt; sätta fingret på varför Digge och Dogge låter fantastiska tillsammans; skriva en hel essä om Karl Katharsis text till ”Thank God”. Eller förklara hur vass Phonetik är. Men istället gör jag som Ison och Fille: ”Skiter i”. Ni får vackert välja era egna favoriter.

Fredrik Lindskoug

Polarna!

Under hela arbetet med Ordkrig har mer och mindre välvilligt inställda personer undrat om det inte är svårt att både ge ut en skiva och vara objektiv journalist. Att så att säga stå på bägge sidor om planket samtidigt. Jag har häpnat i stum förvåning varenda gång; har knappt fått ur mig något svar. Varken musik eller musikjournalistik har någonting med objektivitet att göra. Alla banden som är med på Ordkrig är polare till mig. Och de som inte är polare är folk som jag är rädd att få spö av. Någon objektivitet har Gidappa! aldrig varit intresserade av. Varken under Ordkrig eller i arbetet med tidningen. Objektivitet är för mig lika välkommet som en fästing i den ljumma sensommarkvällen.
Så vad finns kvar att säga om Ordkrig? Inte mycket. Albumet är så bra att det lämnar våta fläckar efter sig där det drar fram. Det är knark in i minsta detalj. Det är en öppen dörr till himmelriket. Allt detta naturligtvis sagt som ett helt igenom subjektivt utlåtande från en man i total avsaknad av objektiv journalistutbildning.

Tony Ernst