Illusions Festival
Secluded Place / Project-X / Dark Side Cowboys / Seven Trees / Malaise
GK Umeå
1996-05-10

Fredag kväll i Lappland. Snäppet under hundra bohem helveten (som kadaver-henrik i Seven Trees så vackert uttryckte det) var samlade för att beskåda allt från snäll synthpop till tuff & hård body. Vid halv tio tiden var det dags för första bandet Secluded Place från Södertälje att trollbinda oss med sin timida synthpop. Nog blev en del charmade av frontmannen Mikael Masus, men för min del skulle det nog även behövts ett trollspö för att starta min dans motor. Dock en godkänd spelning för Secluded Place, som gjorde sitt första framträdande någonsin och för att det lät 50 gånger bättre än på kassett.

Näst ut var bodymanglarna Project-X från storstaden Flen, som bjöd på energi i överdos och fick Umeå publiken att börja studsa som små kaniner på dansgolvet. Sångaren Torny gav järnet medans den andre medlemmen Magnus stod fastklistrad vid sin synth och såg allmänt cool ut.
Här gick det undan och vi fick höra små sånger om allt från hat till trasiga själar. Höjdpunkten på spelningen var en cover på Invincible Spirit’s ”Push”.

Klockan närmade sig natta och svartrockarna Dark Side Cowboys ställde sig på scen än en gång inför dräglande gothare. Öppnings spåret blev Billy Idols ”White Wedding” och sedan var det hopp och studs på golvet igen i cirka 45 minuter. Måste dock medge att DSC gjorde en av sina sämre spelningar. Dels p g a ljudet och dels för att det hela lät lite otight. Och att ha en gitarrist vid namn Andreas som tror sig vara universums snyggaste och coolaste kille sänker även det gruppens image ett snäpp. Annars var det rätt trevligt örongodis.

Klockan hade passerat midnatt och tyvärr hade nästan hälften av publiken vandrat hem och lagt sig, när kvällens hårdaste killar i Seven Trees drog igång sin musikaliska circus. Framträdandet öppnades med den dundertunga hitten ”Submission” som skulle kunna beskrivas som ett elektroniskt helvete fyllt av ångest och hat, vilket även resten av Seven Trees musik kan. Sångaren Johan väste på medans helikopter-Henrik manglade på sin synth och såg total-ond ut i corpsepaint.
Det hela var mycket mysigt och mitt i allt dyker en munk upp och slänger ut domedags lappar (Extra tävling! 10 bugg till den som listar ut vem som döljde sig under kåpan! Skicka svaren till Eilert Pilarm.) Mycket bra och om inte någon i duon går och dör, så borde framtiden ligga framför Seven Trees fötter.

Till slut var det dags för synthgotharna Malaise från Uppsala att inta scenen. Mörk rock’n’roll synth ekade ut ur de allt för små högtalarna och de få som var kvar gav järnet till Juho och grabbarna. Tyvärr fick inte Malaise spela klart eftersom klockan hade blivit mycket och personalen skulle hem och sova. Men den tid de fick på sig gav toner av det ljuvaste slag.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det mesta gick vägen, förutom att den utlovade CD’n och tidningen (som ni nu läser) blev försenade och inte kunde ges till besökarna som utlovat, men nu har bananen ätits upp…